Skillnaden

Skillnaden mellan att träna regelbundet och förvalta kroppen man fått, och att inte göra det, handlar enligt mig om mental inställning. Att bara göra. Det är så ofta som jag inte har lust att börja springa eller att ta mig till gymmet. Men jag har en "just do it"-inställning som jag antar kommer från alla år som hästägare, som gör att jag gör det i alla fall, trots brist på lust och inspiration.

Jag tror inte på det som basuneras ut som träningstips eller i månadsmagasin: att man ska hitta inspirationen och lusten. Jag tror mer på ren och skär lösning av uppgifen: man måste fatta att inspriationen är bara en bonus, det är bara att bestämma sig att ge sig iväg eller ut, om man ska kunna hålla en träningsnivå på flera dagar i veckan. Två dagar - du förvaltar den nivå du är på, tre dagar och uppåt - du har chans att bli starkare, smalare och få bättre kondition. Så gör det bara.

Matkatastrof

De senaste dagarna har det varit matkatastrof. För mycket och fel och ständigt sugen. Är det för att den aptitreglerande akupunkturnålen fallit bort? Ändrade rutiner (mycket lättare på jobbet att hålla sig till det jag tänkt äta)? Nu är jag inte längre sugen på det överdoserade söta, men däremot på salta grejer. Nu har vi åter käckebröd hemma och det är bra, för jag är säker på att det mjuka brödet är en del av fördärvet.

Det känns jobbigt och förvirrande, jag var säker på att jag tagit mig ur detta. Suck! Tur att jag har tid att träna extra under de extra ledighetsdagarna.

Överraskat många

Överraskande många vill träna så här en söndagsmorgon precis innan jul! Sen ett par månader tillbaka har jag nästan varje gång kört body pump-passet kl 10 på söndagsmorgonen, och det är många "stammisar" där. Men man kan ju tänka sig att även stammisar ibland kan få annat för sig. Men idag var vi ett 15-tal personer i alla fall. Skönt att se att det är många andra som hänger i och är idoga!

Detta var nu ett pass med ny korreografi och musik. Musiken tände jag inte på, men koreografin var rolig och lagom svår för mig (alltså superlätt för alla andra).

Appropå koreografi: I lördags blev jag uppmuntrad att gå på ett "överraskningspass", men jag är inte så förtjust i sådana överraskningar och dessutom hade jag tid hos akupunktören. Och det var tur att jag inte gick in och ställde mig där, för passet var en blandning mellan dans och aerobics. Hade jag varit där inne, så hade jag gensast fått gå ut, för att inte krocka med andra och paja hela koreografin. Koreografi är en av mina mkt svaga sidor!

Gymträning 2.0

För ett par månader sen bytte jag gym. Från ett som var BRA, till ett som är BRA med två + i kanten.

Det ena är för att maskinerna de har där ger mig effektivare träning och att jag blivit sugen på att gå på pass igen. Jag går på bodypump och functional moves, och det är härligt att se hur mycket effekt man får av dessa pass. I synnerhet bodypump har jag tränat idogt, typ varje söndag fm. Maskinerna ställer in sig efter hur "stor" övning man gör, så att man håller sig inom den effektiva zonen för ens egen träning. Det hjälper mig mkt att inte fuska.

Det andra är för att de som jobbar där är så himla genuint trevliga. Aldrig att man lyckas komma dit och gå hem utan ett genuint "hej" och "hej då". De här gym-ägarna, har verkligen lyckats få in detta med "det lilla extra" i sin verksamhet, både i vad de gör och hur de är, inkl övrig personal. De har också en blogg med ett jättebra tilltal och som verkligen ger en känsla av tillhörighet. Detta kundbemötande är varje tjänsteproducents dröm.

Så jag är en nöjd kund!

Bara ner i vikt

Jag går bara ner i vikt, nu verkar det gå av sig självt. Skinnet hänger, dragen blir mer utmejslade. Nu är jag stadigt på 72 kg, alltså minus 48 kg. Minus 50 kg är absolut inom räckhåll. Jag är så tacksam för mitt nya liv!

En som ska opereras

I övermorgon ska en ung kollega till mig opereras. Jag önskar honom SÅ mycket lycka till. Jag önskar att operationen blir rätt för honom, för det är ingen självklarhet. Jag önskar att det går bra och håller tummarna för att han är på benen snart.

Jag börjar nästan gråta när jag tänker på hur mycket operationen betytt för mig. Jag måste påminna mig om livet innan för att inte glömma bort det. Detta känns nu som mitt normala liv. Men nyss var verkligheten en helt annan, då så mycket energi gick åt att tänka på mat, ha ångest, planera, förbanna, vara ledsen.

Sen jag började på Jula, så kan jag visserligen inte träna så mycket som förut, men matordningen är bättre och avsaknaden av fikor nästan total. Jag är uppslukad av jobbet och den motivationen är det lätt att bli hög på, istället för bullar och choklad.

Jag älskar den bara två år gamla tillvaron och önskar jättemycket att min kollega snart får uppleva samma sak.

Vad det är värt

Denna vecka har jag bara tränat tre gånger, men tre är ändå bra. Fast för min kropp är det lite för lite, och dessutom tränade jag fredag, lördag och söndag, vilket blev lite ihopklumpat.

I fredags var jag taggad. I lördags tog det emot jättemycket att gå ut och springa. Idag hade jag bara sovit fyra timmar och tänkte flera gånger om det verkligen var nödvändig att köra bodypump-passet på förmiddagen som jag typ alltid är med på på söndagarna. Men redan när jag tog upp stången för första gången, kände belastningen i musklerna hörde musiken som tar en genom passet, så visste jag att det är värt det.

Då vet jag att blodflödet gör mig mindre stel i axlarna, att det är häftigt att jag blivit starkare och att det är skönt att känna att musklerna jobbar nästan det värsta jag kan.

Då vet jag att träningen är värd allt bök, all tid och all uppoffring. Love it!

Bara tre gånger

Detta blir en vecka då jag bara tränar tre gånger. Det är svinkallt och jag vill jobba. OK, det får väl bli så då, denna vecka. Men att upprätthålla fyra dagar i veckan är det jag eftersträvar. Det måste gå för mitt välbefinnandes skull. Så denna vecka är undantaget.

Underbar förmiddag i Varberg

En nackdel med att inte jobba på högskolan längre, är att resorna till Varberg blir färre. Varberg är underbart! Så nu när jag jobbmässigt skulle vara i Göteborg ena dagen och Halmstad andra dagen, så valde jag att övernatta i Varberg.

Jag skulle inte börja jobba förrän efter lunch, så förmiddagen var jag ledig. Jag började med att gå ut och springa längst havet, till kurortshotellet och runt det. Det är väl en 7 km, den sträckan. Det är en härlig sträcka i naturens alla element, oavsett årstid. Denna gång blev det till slut djäkligt kallt. På vägen från centrum hade jag medvind, men sen på vägen tillbaka var det motvind och det blev så jäkla kallt. Sista kilometern fick jag uppbringa en massa mental styrka för att komma tillbaka - gud vad jag frös!

Sen hotellfrukost, fortfarande frysandes in i märgen, även om lite te gjorde gott.

Därefter gick jag upp på Asia Spa på Stadshotellet i Varberg. En underbar plats! I bastun tinade jag äntligen upp: ångbastu, vanligt bastu, saltbastu. Ligga där i den varma fukten och bara känna hur gott det gör för kropp och själ. Och sen bad i deras massagepool med massor av olika bubblor och strålar. Jag avslutar i det 40-gradiga vattnet i deras varma källa som är placerad på en terrass utomhus, med utsikt mot Varbergs fästning, havet, hamnen och takåsarna. Åh vad jag gillar detta ställe!

Upp till kamp mot halsont

Jag har ont i halsen. Måtte det inte bli värre. Jag boostar med alla vapen jag har; KanJang, tyska preparat, vitlök, honung, C-vitamin, zink, Strepsil......

Borde försöka komma i säng också. Men jag tränade till 21.15 och är för pigg för att kunna lägga mig direkt. Och så finns det så mycket att göra och kolla när man äntligen kommer hem och det är tyst och lungt. Men nu får jag lägga på ett kol här eftersom sömnen är så viktig för återhämtningen. Gäsp....

Lördagar är förfallets dag

Varje lördag blir värdelös ur matsynpunkt; det blir småätning, slarviga mellanmål, lördagsgodis, fika, överhoppad middag, några glas vin m m. Men det är helt OK. Varje dag var typ sådan förut och ännu värre, så jag är lycklig över att det bara är lördagarna som blir ur balans.

Det blir heller aldrig sådan kontrollförlust som förut, den var alltid vidrig; att inte sluta äta trots att man vill, trots att man är mätt och trots att hela hjärnan skriker att det är inte vettigt att proppa i sig mer. Ändå åt jag, även när det var stopp. Och mådde skit, både fysiskt och psykiskt.

Tack sjukvården och tack till mig själv att det är över. Dagens lördagar är rena havsbrisen i jämförelse med den storm som rådde tidigare.

Man får passa på....

Jag inser, att om jag ska hinna träna i alla fall fyra dagar i veckan med mitt nya jobb, utan att försumma familjen ännu mer, så får jag ta tillfällena i akt. Så i morse när vi sovit på hotell i Jönköping, gick jag upp tidigare och åkte till ett elljusspår som jag fått förklarat för mig av hotellpersonalen.

Jag hittade visserligen inte själva elljussprået för det var mörkt, men då sprang jag bara 20 minuter åt ena hållet och så vände jag. Då blev det inte så mycket skogsupplevelse, men det blev ändå sprunget.

Akupunktur mot aptit och stela axlar

Idag har jag varit på akupunktur. Lite kvar på vaden, och jag bad akupunktören att fortsätta med de aptitreglerande punkterna. Jag har ätit mycket mindre de senaste veckorna, men det är svårt att veta om det beror på nya jobbet eller akupunkturen.

Men sen jag började på nya jobbet, har jag blivit stel i nacken och det ville jag att akupunkturen skulle fixa. Och genast efter, är nacken och skuldrorna så mycket bättre, nästan helt bra! Det är verkligen intressant hur mycket den här läkaren i kinesisk medicin kan hjälpa till!

Förutom akupunktur kör han ofta koppning, och idag längst med skulderbladen. Det drar och spänner i skinnet, men efter en liten stund är det bara skönt.

Ja detta är verkligen intressant.....

Tacksam för vardagsmotion

När jag måste åka buss till jobbet (hela denna vecka), så tar det ca 15 minuter att gå från bussen till kontoret, och dessutom brukar jag få cykla som en dåre till bussen (8 minuter från min dörr, tills jag står på busshållplatsen, och då ingår upplåsning av cykel och parkering av cykel - älskar Skövde p g a detta!). Och så lika långt tillbaka.

Det tar allt som allt en timme att åka buss till jobbet, dubbelt så lång tid som att åka bil.

Idag regnade det dessutom i min stad och ösregnade i staden dit jag åker till jobbet, så t o m skorna var våta inuti innan jag kom fram.

Det är alltså lätt att bli irriterad på tiden och böket. Men jag får fokusera på att jag på detta sätt får en ordentlig dos vardagsmotion som inte är att förakta. I synnerhet inte som jag blivit tvungen att dra ner på träningen i alla fall en dag i veckan. Det är svårt att upprätthålla fler träningar än fyra i veckan nu med mina mindre flexibla arbetstider.

Så tack för vardagsmotionen!

En vända till till akuten - åhh så trött jag blir

Nu var det några månader sedan jag hade krångel med att tarmen fastnar i muskelbråcket i magen. Innan dess hade jag några anfall som jag kunde hantera hemma med medicin jag fått. Men i torsdags var det dags igen. På bussen hem började det göra ont och när jag kom hem tog jag medicin, men det hjälpte inte, så några timmar senare fick jag åka till akuten och blev intagen direkt. Barnen står och gråter: "mamma du kommer väl hem sen" och allt kvällsfix får lämnas till mannen.

Det tog tre doser morfin och två doser stesolid innan det gick att hantera bråcket utan för stor smärta, och att trycka tillbaka tarmen tillbaka bakom bukmusklerna. Jag var ordentligt groggy efter det och låg kvar i över en timme. Hela fredag fm var jag också påverkad. Trots böket och obehaget: tack snälla akuten för att det går att få hjälp så snabbt och bra!

MEN! När ska de operera mig?! Hur många kostnader ska jag dra på sjukvården med mina akutbesök?! Jag var i kontakt med operationsplaneraren för ca två veckor sen, och då var hennes största bekymmer att hon inte kunde synka sig själv med operationsplaneraren för doktor nr 2 som ska vara med vid denna op (de ska vara två, eftersom en ska fixa muskelbråcket och en ska fixa bukplastiken). Men hur svårt kan det vara att synka två läkare?! Ska jag behöva vänta ytterligare och riskera fler besök på akuten på grund av vad för mig inte kan vara annat än taskig organisation?! Nä nu är det dags att agera talibanmässigt och tjata ner de där operationsplanerarna, för annars verkar jag få vänta till dödagar.

Jippi! Dags att springa igen

Det har varit tidsbrist och frusen mark. Så jag har inte sprungit på åtta dagar. Det längtar jag efter och ikväll är det äntligen dags. Mannen lägger barnen och jag går och springer två varv på 2,5:an, eftersom den är upplyst. Kropp och själ längtar!

En utmaning att hålla uppe träningsnivån

Enda nackdelen med nya jobbet, är att arbetstiderna inte är så flexibla som på högskolan, och att restiden per dag är mellan 1-2 timmar. Det blir en utmaning att upprätthålla träningen. Ambitionsnivån får stanna vid träning fyra gånger i veckan. Men jag mår egentligen bäst av att träna mer. Jag känner det både till kropp och själ. Vi får se hur det blir.... Helgen blir i alla fall bra, träning både fredag, lördag och söndag. Det tackar jag för!

Firar 2-årsdag!

Idag är det precis två år sedan jag gjorde min gastric bypass-operation. Det är minus 46 kg och ett helt liv senare. Även om det mesta i livet är som det varit. Mindre mat och mycket mer träning bara, men det gör SÅ stor skillnad! Tack sjukvården! Tack till mig själv!

Akupunkturen påverkar

Har varit på akupunktur för fjärde eller femte gången. Primärt för vaden och hälen. Sekundärt för att lugna ner mig lite, äta mindre och vara mindre arg. Om vi säger så här: vaden och hälen är i alla fall bättre. Vackert så.

Den kinesiska doktorn säger att jag reagerar bra på de små nålar han lämnar kvar på mig, fastklistrade, så idag har jag typ åtta på ryggen och några i öronen.

Han säger att jag har en störning i mina meridianer som beror på att jag jobbar för mycket den senaste tiden. Får börja mitt nya jobb med att tagga ner alltså.... Lika lätt som att äta mindre....

Ett lyft med nya gymmet

Att byta gym har blivit ett lyft för mig. Det var inget fel på mitt gamla gym heller, men jag kände att jag ändå behövde ombyte. Detta nya är annorlunda och framförallt är bemötandet annorlunda. De allra allra flesta som jag stött på där av personalen, är genuint trevliga och ser sina kunder. Detta gym är också lite mer flärdfullt och konceptet är lite mer utvecklat än de flesta gym, som bara är gym. Här är lokalen utvecklad för samvaro, det går att äta både frukost och lunch eller ta en proteindrink efter passet. En fin shop har de, och ett samarbete med en asiatiskt inriktad skönhetssalong. Verkligen konceptualiserat på ett mycket bra sätt!

Och så är det så trevligt att flera av mina fina väninnor också tränar där! Fina I tränar lika mycket som jag och på samma pass, så henne stöter jag ofta på, och goa L tränar jag med någon gång i veckan. Det blir så mycket roligare!

Det är bra att jag trivs där på gymmet, för alla säger åt mig att springa mindre (för att inte få förslitningar), så jag måste trivas jättebra på gymmet för att kunna låta bli att springa så ofta. Inget gym slår jogging i skogen, men det här kommer en bra bit på väg i alla fall.

Saker jag gör för att må bra och sånt det skulle vara mer av

Saker jag gör för att må bra:
* akupunktur hos en kines för andra gången, för att bli av med smärtan i vaden och så kan han ju kolla på annat, som att minska min aptit
* bytt gym för att få omväxling och för att träna där fler av mina fina väninnor tränar
* fortsätter att träna idogt trots protester från omgivningen
* har lagt till fler tänkvärda bloggar som jag besöker varje dag för tankar och funderingar
* avslutar jobbet på högskolan kvalitativt, det hade varit enkelt att lägga av på slutet

Vad jag borde göra mer av:
* sova
* sluta äta på kvällarna
* var i harmoni med familjen
* åka till Japan
* läsa eller lyssna på böcker

Testing testing....good news från hälen och vaden

Hade inte sprungit på en vecka nästan, för jag har haft ont i hälen och vaden. Men igår sprang jag, och 7,5 km för jag inte kunde låta bli. Alltså testar jag om hälen och vaden är med mig.

Ingen smärta idag, thank God! Då är det väl bara att köra igen!!

Borde inte men gjorde det ändå

Jag borde inte springa så länge jag har ont i vaden och hälen. Men jag ville inte låta bli. Jag ville springa. Och då har jag ändå inte sprungit en enda gång denna vecka.

När jag kommit upp på berget började springa så blev det en så stark upplevelse! Det blev som att komma in där kroppen verkligen vill vara! Att sätta på en handske som är superskön och passar perfekt. Allt kändes så perfekt, att jag fattar att det jag skriver låter lite väl "over the top". Men så var det, det var så otroligt skönt!

Det hade blivit mörkt innan jag kom iväg och det var lite bra. Då var jag tvungen att springa lungt för att något så när kunna se var jag sätter fötterna. Längst bort på 5 km-rundan är det väldigt väldigt skogsmörkt! Och det var nog bra, så kunde jag inte bli för ivrig.

Känslan efteråt var skön som vanligt, men vid stretchingen känner jag att jag är otroligt stel i skuldror/axlar/nacke. Idag har jag som förväntat fortfarande ont i vaden och hälen, men inte värre än innan jag sprang. Ingen idé att hålla inne med springandet? Jag ger smärtan en vecka till, sen kör jag som vanligt. Det är för skönt för att låta bli.

Förberedelse för operation

Igår var jag hos läkaren för att prata om min operation av överskottshud på magen och muskelbråcket. De är så proffsiga de där kirurgerna!

Efter operationen kommer jag att få ett långt ärr på magen, ända från revbensbågen och ner nedanför naveln, och det finns en risk för hudhäng där revbensbågen börjar. Men det blir ändå så mycket bättre! Framförallt tigtas hela de lodräta magmusklerna till (koncentreras mot mitten), vilket gör att funktionen i dem kommer att bli mycket bättre. Och att slippa muskelbråcket där tarmen nu går ut, det blir ju underbart (hade smärtanfall igår igen p g a för mkt mat till lunch - idiotiskt av mig!).

Operationen kommer att utföras om 1-2 månader trodde överläkaren, och jag kommer förmodligen att vara sjukskriven i tre veckor. Sen är det träningsförbud i åtta veckor! Urk! Men det är bara att gilla läget, eftersom tidig träning kan påverka det långsiktiga operationsresultatet negativt.

Så nu är det nära!

Tur i oturen

Det är så mycket nu med jobbet, jag skulle kunna jobba 12 timmar om dagen. Tur i oturen att jag har ont i min hälsena och hälsporre just nu då, eftersom det är lättare att hålla sig ifrån träningen då. Annars hade jag försökt klämma in träningen också.... Från den 9/10 ska jag fixa nytt gymkort och då måste inflamationen ha gett med sig.

Balsam för själen men inte för hälen

Vilken underbar morgon att springa! Rätt varmt var det, och uppe i skogen var det dimmigt dimmigt. Men jag älskar att springa i skogen, det är helt annorlunda rent känslomässigt än att springa i stan som jag gjorde igår. Det är bra att jag hittat tillbaka till skogen. När jag slutade rida, så blev det inte så att jag kom ut i skogen och jag märker att det är angeläget för mig.

Men i helgen får jag lugna mig med springandet - jag känner av hälsporren i höger fot och senfästet i vaden. Grrr och morr.... Det får lov att gå över snabbt, jag ger det helgen. Imorgon ska jag försöka komma iväg och simma och på söndag gymmet, men sen på måndag kommer jag att vilja ge mig  ut.

Pressad tid även på 5 km

Det tog emot rejält att springa idag. Så trots min ambition att ta i ordentligt, så fick den första kilometern springas i maklig takt. Men sen kändes det bättre och jag tvingade mig att hålla ett genomgående högre tempo. Andningen blir annorlunda, flåset mer markant, armbågarna mer utåtvinklade och steget längre. Sen vill jag gärna skjuta bak beckenet (bli mer svankryggig) och det måste jag hålla emot, annars riskerar jag att få ont i foten och/eller vaden.

Tiden på 5 km förbättrades från 38-40 minuter till 35,5 minuter (fortfarande ingen racer-fart, jag vet). En sån här springning är inte speciellt njutfull när jag springer. Men efteråt är det mycket skönare.

Pushade mig lite till

Idag gjorde jag som den där pass-ledaren S sa: jag pressade mig lite till -  "om det känns bekvämt så händer det inget". Så jag höjde nästan alla maskiner med minst 5 kg och tog i för kung och fosterland. Och visst går det mer än man "vill"....

Stod lite längre än vanligt på crosstrainern också, för att Biggest loser Sverige just börjat. Jag har inte lyckats att se detta program, alls, så jag ville kika lite. Men det är ju mer fokus på känslomässigt dravel* än motivation och träningstips, så jag orkar inte med det. Tio minuter räcker.... Sen ville jag av crosstrainern också.

*dravel är ett norrländskt uttryck som jag lärt mig av min kollega. Ska uttalas med kort a och två v, alltså dravvel och betyder typ dumsnack, larv. Bra uttryck tycker jag.

Faktiskt en bättre tid!

Jag har i "evigheter" sprungit 7,5 km på 57-59 minuter. Irriterande nog förbättras aldrig tiden. Förrän idag. Då sprang jag på 55 minuter. Se där ja! Även jag kan förbättra min tid!

Analys: dels har jag tränat lite andra muskler den senaste tiden, men dels så har jag blivit peppad att ta i mer. Den peppande personen ledde ett pass som jag har varit på två gånger. Hon sa (på ett ungefär) det som jag läst/hört många gånger förut: "Du måste TA I och köra även om det blir obehagligt och du vill sluta, annars blir det inget förbättrat resultat!". Så jag tog väl i extra idag på min vanliga runda. Och förbättrade.

Varför blev jag just inspirerad av den här tjejen? Det måste jag tänka på ett varv....dels är hon duktig, dels är hon bestämd (no bullshit), dels levererar hon och "är med" på något sätt. Hur kan jag få ut mer av henne?

Jogging som spänningsupplösare

Igår hade jag ett viktigt möte, som resulterade i anspänning både i kropp och själ. Efter mötet var jag helt urlakad, både fysiskt och psykiskt. Då hade jag verkligen velat gå ut och springa. Det är en jättebra metod för mig att bli lugn i själen och avslappnad i kroppen. Tyvärr fick jag vänta till i morse med att springa, men det var lika härligt då. Efteråt: frid i sinnet och skön känsla i hela kroppen. Idag kändes det till och med extra skönt medan jag sprang.

Ändrad träning - resultat på vågen?

Jag har ändrat min träning de senaste 10 dagarna. Mer gruppträning och andra konditionsmaskiner. Är det det som gett resultat på vågen? Jag har i alla fall gått ner lite till och är så glad för det. Om inte annat för att det nu bara är två veckor kvar till invägning hos plastikdoktorn.

Nu stl 38 - då stl 56

Igår köpte jag lite nya träningskläder. Fatta att jag fick lov att köpa stl 38! Helt otroligt! För kappt två år sedan försökte jag hitta något i storlek 56. Tacksamhet!

Testa nytt

Provtränar på ett annat av stadens gym, för att jag fått gratisvecka. Det är intressant att träna på ett nytt gym, med andra maskiner och så. Här har jag också varit på några pass, något som jag typ aldrig gör på vanliga gymmet. Det är bra för kroppen att få träna annat, men det är lätt att slarva med övningarna när man inte är van vid dem och när övningarna går fort. Det är inte så bra, jag riskerar att få ont i knäna.


I morse på passet så tog det emot ordentligt. Det är ett rätt tungt pass och det var inte riktigt vad kroppen behövde just denna morgon. På morgnarna tror jag att det är bättre om jag springer. Men jag är glad att dagens träning är avklarad. Jag älskar att träna men jag älskar när det är gjort.

Kaloriåtgång i joggingspråret

Sitter och skriver ett avsnitt om kaloriåtgång vid fysisk aktivitet till operationsboken. Då hittade jag en (vad det verkar) bra sajt som heter http://www.caloriesperhour.com/. På denna sajt kan man beräkna sitt kaloriintag av det man äter, men även sin kaloriåtgång baserat på sin fysiska aktivitet, med en del personliga inställningar.

Där beräknar jag att vid min vikt och jogginghastighet så går det åt 350 kcal per 5 km-runda och 550 kcal per 7,5 km-runda. Skillanden mellan att springa 5 eller 7,5 km är alltså två glas vin (omräknat i kcal om ett glas vin är 1,5 dl).....

Träningsvärk efter body pump

Det var jättelänge sedan jag tränade body pump. Det var rätt kul och nyttigt att behöva träna i ett visst tempo, men det var svårt att lägga på lagom mycket vikter. Så några set orkade jag inte genomföra för att jag lagt på för mycket. Men triceps orkade jag tydligen träna, för där har jag nu träningsverk! Borde gå på flera pass, egentligen för att komma ur mina träningsrutiner och ibland variera mig.

Vad det krånglar med bråcket!

Nu har jag tre dagar i rad haft problem med smärtor i muskelbråcket!! Jag blir däckad flera timmar av smärtan och missar samvaro med barnen och kvällsträningar. Igår var jag på gymmet och fick avbryta för att värken satte igång. Så här går det ju inte att ha det! Jag lär inte komma snabbare till läkaren, utan får istället vara extremt noga med vad jag äter, bara lättsmälta grejer i liten mängd. Inte min specialitet direkt.....

Det härliga med att röra på sig

Igår skulle jag springa och sen åka in till stan och kolla efter en ljudbok. Därför skippade jag att ta bilen upp på berget, för att slippa parkera i stan. Jag tog cykeln, och som alla i denna stad vet, är det ingen lek att komma upp till berget. Det går uppför i någon kilometer, och den sista biten går med 12% lutning uppåt. Jag har inte tagit mig upp för backen manuellt på rätt länge.

Det var visserligen lite kämpigt att ta sig upp, springa 7,5 km, cykla ner för branterna (och bromsa ner för backarna), samt ta vägen hem via stan. Men det är så härligt! Det är så härligt att göra detta utan någon jätteansträngning, kroppen är med och den är stark och seg (men inte så snabb). Det är eufori att röra på sig nu för tiden! Jag är så otroligt tacksam för att jag med ren viljestyrka stretade på när jag var jätteöverviktig, så att jag nu verkligen kan njuta av rörelse. Och nu när jag väger 45 kg mindre, så känns det "lätt som en plätt". Tacksamhet!!

Långbyxor på

Nu är det lite väl kallt att springa i knäkorta joggingbyxor. Det kände jag definitivt i morse. Idag blev jag inte riktigt varm förrän efter halva 7,5 km-sträckan. Så nu är det långbyxor på! De gamla långa joggingbyxorna har blivit för stora, så min man har vänligt nog varit på sportbutiken och köpt mig ett nytt joggingkit. Det ser jag fram emot att testa!

Bra färdigmat

Idag fanns det konstigt nog ingenting i kyl och frys som jag kunde ta med mig som lunch till kontoret. Åkte därför förbi närbutiken för att köpa mig en färdigrätt. Då ser jag att Dafgårds har inlett ett samarbete med Ola Lauritzon ("GI-guru"). Tillsammans med honom har Dafgårds lanserat fyra GI-rätter med en massa nyttigheter.

Jag testade kyckling med dinkelris och även om dinkelriset var lite väl mycket kokt för att vara perfekt för mig, så är detta en rätt som jag tänker köpa igen. Mätt blev jag på ynka 330 kcal + en tomat. Fler sådana produkter!

Vardag - dags för rutiner igen

Tack och lov, imorgon är det VARDAG igen! Då är det verkligen dags att komma in i sunda rutiner igen. Under sommaren har det blivit många glassar och mellanmål som inte varit helt nödvändiga. Eftersom jag tränat de flesta dagar (eller åtminstone gått ordentligt), så har jag inte gått upp i vikt, men inte heller ner speciellt mycket (om något alls). Och jag måste ner lite till innan den där bukplastiken kommer att göras (om det inte går fortare nu p g a alla problem med muskelbåcket). Jag har nu fått en tid hos kirurgen i slutet av september. Det är fyra veckor dit.... Nu måste jag lägga in en högre växel när det gäller ordning och rutiner med maten!

Med muskelbråcket till sjukhuset igen

Muskelbråcket krånglar igen. I onsdags blev det inte värre än att jag efter en timmes vila och egenmassage fick tillbaka tarmen, men igår var det dags igen för en häftigare omgång. Och denna gång gjorde det värre ont än någonsin tidigare. Jag fick åka upp till akuten igen och fick relativt snabbt hjälp även om det då kändes som en evighet. Till slut grät jag av smärta.

Läkarna gjorde som de gjort tidigare: Stesolid (muskelavslappnande) och morfin (smärtstillande) och när det har verkat, så kan de massera ner tarmen. Vilket inte går innan för det gör så himla ont.

Nu är det sjätte gången som jag får ordentliga problem och fjärde gången som jag är uppe på akuten för detta, sedan i våras, men fem gånger sen i juli. När 17 ska de operera? När tarmen gått sönder? Om tarmen är inklämd för länge och inte får blodtillförsel, så dör den, och då går den sönder, vilket är ett livshotande tillstånd.

Kornflingor är en höjdare

När jag var hemma hos mamma så testade jag kornflingor från Saltå Kvarn. Det var en höjdare att byta ut en del av havren i havregrynsgröten mot dessa kornflingor. De var supergoda och behöll en fluffig konsistens. Korn är ett supernyttigt sädesslag som vi borde äta mer av, så därför var det kul att prova denna produkt.

Coop har det största utbudet av Saltå Kvarns produkter, men på vårt Coop hade de inte just denna produkt. Jag köpte istället en kombinerad produkt (havregryn + kornflingor) från Frebaco, men av denna blandning fick inte gröten samma fluffiga konsistens.

En annan produkt från Saltå Kvarn som jag har i gröten, är 4-kornskross. Om dessa korn får koka med i gröten, ger de härligt tuggmotstånd utan att bli för hårda. Egentligen ska man använda denna produkt när man bakar, men det funkar som sagt även att ha den i gröt. På Saltå Kvarns hemsida finns visserligen ett recept på gröt gjord på endast dessa korn.

Faktiskt för ont i halsen

Jag har under sommaren haft möjligheten och inspirationen och determinationen, att träna i princip dagligdags. Det har inte blivit många luckor, men fler rundor jogging än pass på gymmet, om jag säger så. Jag har prioriterat att träna, även om det blivit sent vissa dagar.

Men igår och idag sätter faktiskt ett ordentligt halsont stopp. Jag springer normalt även om jag är lite krasslig, men den här hostan och halsontet sitter långt ner i lungorna känns det som och det känns som idiotiskt att trotsa just denna känsla. Imorgon får jag dock ge mig ut och gå istället, även om jag tycker att det är tradigare än att springa. För trots några dagar med KanJang och superslemlösaren från Tyskland (som även finns i Spanien visade det sig), så känns det ordentligt i halsen. Promenad får helt enkelt duga.

Bra nivå på träningen

Den senaste månaden har jag tränat alla dagar  utom tre. Det är en bra nivå för mig, jag mår bra av att träna nästan varje dag. Vardagsmotion räcker inte, den är bra, men räcker inte för mig. Hoppas att jag kan fortsätta på den här nivån även när barnen är åter i skolan och mitt tillfälliga jobb drar igång.

Äntligen inget regn

Solen tittar fram efter ett dygns konstant regnande. Hoppas det håller upp tills efter middagen, så att jag slipper springa i regnet. Måste jag så måste jag, men jag har förskjutit springandet hela dagen för att slippa bli genomvåt. Snart är det ingen tid kvar att skjuta fram springandet på, så det är därför jag håller tummarna.

I ur och skur

Det är inte så kul att gå ut och jogga när det regnar, det kan man inte påstå. Men det är bara att göra det ändå (just do it!). När en ösregnskur dragit över gick jag ut och sprang. Det fick väl fortsätta regna då, men hade jag inte gett mig ut, så hade det förmodligen inte blivit någon jogging. Tänkte att jag kanske kunde ta den kortare rundan idag (4 km istället för 5,5), men när jag var i vägskälet mellan korta och långa rundan, så kändes det för kort att bara springa den korta. Visst var jag blöt när jag kom hem, men jag hade också med den härliga efter-jogging-känslan.

Att springa varje dag

Denna vecka har jag möjlighet att springa varje dag. Jag vet inte hur lång rundan är, men om jag ser till tiden som jag springer på, så är den ca 5,5 km. Det är väldigt skönt att springa denna runda, underlaget är perfekt och största delen av rundan går inne i skuggan i skogen, så luften och miljön är härlig. Jag är nöjd!

Jogging varje dag

Där jag är just nu, finns det underbara grusvägar precis runt knuten. Jag kan bara gå ut och springa. Så det ska jag passa på att göra varje dag medan resten av familjen äter frukost och tittar på TV (här finns alla kanaler man kan önska sig och lite till).

Ska bara äta upp min miso-soppa med extra tofu och extra alger, sen drar jag!

Muskelbråcket krånglar igen.....

Igår natt var jag uppe på sjukhuset igen p g a krånglande bråck. Alltså så här ofta får det inte ske! På måndags ska avgöras ifall annan doktor kan ta bukplastik-op + bråcket. Får annars invänta ordinarie läkare på obestämd tid. Och måste då kanske göra bråck-operationen akut. Ja ja vi får se......

Muskelbråcket krånglar

Sen Lillemans födsel för fem år sedan, har jag ett muskelbråck mellan naveln och typ blindtarmen. Det gör att tarmen hamnar i kläm. Det har länge gått bra att leva med detta, men nu är det nog stopp. Förmodligen är det så att nu när jag gått ner så mycket i vikt, så finns det mer utrymme i buken och mer tarm hamnar i kläm.

I april fick jag mitt första smärtanfall p g a detta och i 2-3 timmar höll en svår och konstant smärta i sig. Då åket vi till sjukhuset och på vägen dit gick smärtan över lite, och resten kunde läkaren massera ner. I onsdags var det samma sak fast värre. I sex timmar låg jag och hade jätteont och bara hoppasdes hoppades att jag inte skulle behöva uppsöka sjukhus, vilket jag inte gjorde. Men så redan igår tisdag så kom en sådan smärta tillbaka! Och nu höll det i sig i åtta timmar, och då kände jag att jag nog ändå måste upp till sjukhuset.

Så mamma och jag åkte till sjukhuset (via vårdcentralen med 1,5 timmes väntan där). Hela tiden ordentliga smärtor. När vi till slut får träffa läkare, så börjar smärtan ge sig, men tarmbiten utanför bukmusklerna är fortfarande stor och spänd. Läkaren och jag bestämmer att vi idag bara försöker få ner tarmen igen och att hon ser till att min inplanerade brockoperation (tillsammans med bukplastik) skyndas på. Så jag får Stesolid och smärtstillande i armen och så knådar hon ner tarmen. Vilken skillnad!

Halv 3 på natten kan vi åka hem och stackars mamma som suttit med, slipper äntligen sitta på en hård stol och frysa.

Idag är jag trött och kommer hoppa över träningen. Smärta i så många timmar + den där omgången Stesolid är förmodligen orsaken. Jag har också varit på Babyproffsen och köpt ett band som man normalt sett stödjer gravida magar med, men jag drar det tight över brocket, så kanske tarmen håller sig där den ska.

Phu! Måtte operationen snart kunna göras, men helst efter resan i början av augusti.

Tillbaka till japansk frukost

Japansk mathållning passar mig perfekt. Efter Japan har jag behållt det japanska sättet att äta frukost: fisk (lax, makrill i tomatsås eller tonfisk), lite syrade grönsaker, lite färska grönsaker, misosoppa med alger och en liten frukt. Att upprätthålla denna rutin när man inte är hemma är utmanande och på senaste resan så var det jättesvårt. Framförallt är fördelen med det japanska sättet, att jag nästan inte äter något bröd. Men på den senaste resan var det omöjligt att låta bli - dels för att det är lättillgängligt och dels för att det är gott. Nu är jag dock tillbaka i japanska spår igen. Det mår jag bra av!

Springa som prio 1

Direkt när jag kom hem från min resa, lämnade jag över ungarna och gick upp till fritidsområdet och sprang. Efter att inte ha sprungit på en vecka, så var det så skönt att återigen ge sig ut. Det kändes lätt och skönt. Dagen efter sprang jag igen. Då gick det trögare, det var nog fortfarande lite väl varmt.

Men det konstiga är att oavsett hur lätt eller trögt det känns att springa, så diffar tiden bara på tre minuter. Och att jag tidsmässigt över huvudtaget inte har förbättrat mig tidsmässigt på säkert ett år, det är irriterande. Det är bara över lag lättare att springa. Men jag kan liksom inte ta fart. Ja ja, huvudsaken är väl att jag är igång och att det är så härligt.

Nära ögat att motionen inte blev av

Igår var det nära ögat att jag inte kom ut att springa. Var på väg på förmiddagen, men insåg att om jag går iväg nu, så blir det så stressigt med allt annat som ska göras. Så jag bestämde mig att springa på kvällen istället. Men allt blev sent och jag kan säga att det tog emot när jag strax innan 22 åkte till joggingspåret. Jag gäspade också hela vägen upp.

Men jag vet ju att det är magiskt! Efter några hundra meters jogging så kommer kropp och själ igång! Och det gick faktiskt extra lätt och bra att springa, även om den nedrans tiden inte förbättrar sig. Så när jag var hemma en timme senare, då var jag pigg och nöjd. Men det gäller att bestämma sig, annars är det superlätt att inte komma ut.

Ännu mindre på vågen

Nu har jag passerat - 44 kg! Tack vare Japan, maten där och insikter därifrån och att jag fortsatt med japansk frukost. För det är de förändringar som är nya och förmodligen de som fått vågen att ta ett skutt.

Alltså lite mindre än två kg kvar bara tills operationen av överskottshud och muskelbråcket kan genomföras.....

Jogging direkt på morgonen

Idag var jag tvungen att gå ut och springa direkt efter det att jag stigit upp, annars skulle jag inte hunnit träna idag. Det tar emot för kroppen att direkt från sovandes bli springandes. Men det går det med, och efter ett tag är vi igång, kroppen och jag. Sen blir det så där härligt igen när jag springer i solen, förbi några små sjöar och förbi kohagen. En bra början på dagen!

Lämnade ett halvt kg i Japan

Jag har åtminstone gått ner 0,5 kg på Japan-veckan. Bra det!

Japanskt satt att ata

Nu nar jag aker hem fran Japan, ska jag forsoka att behalla det japanska sattet att ata pa. Mycket mer vegetariskt, mer tofu och soja, fisk till frukost, i princip inget brod och bara lite frukt.

Nyckeln kanske ar frukosten? Hemmavarianten skulle kunna vara misosoppa eller buljong med tofu och alger, grot pa en halv dl havregryn, nagon syrad gronsak och sa en bit lax eller en liten burk sardiner.

Hur det ska ga till rent tidsmassigt, det vet jag inte, men om det ska radda dagen, sa far jag val klura ut ett satt. Och nu pa semestern och arbetslosheten sa ska det val ga att fa till.

Jag vill ocksa anamma mattfullheten. Har serverar de en klyfta apelsin och en klyfta grapefrukt som efterratt. Eller fyra mandarinklyftor. En tunn bit lax istallet for en tjock osv. Det blir svart att halla kvar vid det tankesattet, men det vore valdigt bra for mig om det gick at det hallet.

Hog genomsnittsalder i Japan

Japaner har bland den langsta genomsnittsaldern i varlden. Inte sa konstigt kanske. Mycket av maten ar otroligt halsosam, frukosten ar rejal, de har motion och rorelse i sin kultur, relativt fa ager en bil. Jag har sett ytterst fa overviktiga och inga feta personer. Bortsett fran att de ater mkt lite frukt (applen kostar 50 kr kilot, vindruvor 80 kr) och typ ingen fullkorn, som vi i Sverige propagerar for, sa verkar de leva exemplariskt sa dar overlag.

Händer det något på vågen efter Japan?

Nu står vågen så där irriterande still igen! Det kanske händer något efter Japan? Där blir det ju helt annan mat och jag är där med pappa som inte är direkt känd för att vilja sitta och fika hela dagarna, snarare kommer vi att röra oss en hel del. Sayonara!

7,5 km min favorit

Fem-km rundan får nu se sig bräckad som favorit. Jag tycker nu att det är skönast att springa 7,5 km. Det tar en timme, det är lagom. Och rundan är fin. Fem-km går för fort och en mil är (mittersta biten) inte så kul att springa.

En till som äter mirakelmedlet gröt till frukost

Pellan har börjat äta havregrynsgröt. Det är jag väldigt glad för. Världen skulle se mycket bättre ut, ifall fler åt havregrynsgröt. Folk skulle hålla sig mätta längre, vara friskare och smalare, slippa krångel med avföring och spara pengar. Gröt är SÅ nyttigt, billigt och enkelt. Ett kg havregryn kostar runt 15 kr och till en portion gröt går det åt 1 dl (40 gr) havre. Det motsvarar 150 kalorier. En skiva bröd är ca 100 kcal och med pålägg minst 150-200. Mättnadskänslan är det stor skillnad på för samma kalorier! Havregryn har också lågt GI.

Det tog lång tid innan en person i min närhet lät sig övertygas om att dagligt intag av gröt skulle förbättra eller rent av avhjälpa personens problem med tarmarna och dess biprodukt. Men när personen fått in rutinen på morgongröt, blev personen mycket mycket bättre. Vid slarv med grötintag återkommer problemen.

Vetenskapligt stöd för mitt inlägg: Ett högt fiberintag från grönsaker, frukt och sädesslag som havre och korn minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2 diabetes. Havre och korn har en hög halt av lösliga kostfiber, så kallade beta-glukaner och studier har visat att beta-glukaner har intressanta hälsoeffekter. Ett dagligt intag av beta-glukaner från havre eller korn kan sänka kolesterolhalten i blodet och måltider berikade med beta-glukaner ger ett långsamt blodsocker- och insulinsvar för friska och för individer med typ 2 diabetes. Det är inte helt klarlagt vilka fysiologiska mekanismer som påverkas, men en betydande sådan är att beta-glukaner bildar ett visköst gel i tarmen som kan fördröja upptaget av fett och socker. Glukaner har också en förmåga att dra till sig gallsalter och föra dem ut ur kroppen.

(Källa: doktorsavhandling från Lunds universitet 2005 "Health Effects of Foods Enriched with Cereal beta-Glucans from Cereals" av Maria Biörklund)

Min favoritsort av havregryn:

Dagens lärdom: 1,5 mil är för långt

Jag fick en man-och-barnfri dag igår. Då tänkte jag passa på och träna lite extra. Så jag sprang 1,5 mil på vårt motionsområde. Första gröna milen, sen 5 km-rundan. Det gick bra. Tog visserligen lite drygt 2 timmar, men det gick utan vidare att springa den sträckan hela tiden.

Idag märker jag att det var lite väl mastigt att springa så långt. Jag har ju sprungit milen många gånger nu utan vidare, men detta var lite för mycket. Idag har jag ont i knäna när jag går i trappor, och jag får vänta med att springa igen i några dagar. Så jag får helt enkelt backa i ambitionsnivå. Idag får jag träna på gymmet och kanske bara styrketräning och skippa cross-trainern.

Olika perspektiv på mat

Jag lägger ner mycket tid på att laga mat och undviker halvfabrikat. Det blir mycket köttfärsrätter, kyckling och lax på längden och tvären. Och grönsaker (riktiga = inte gurka, sallad & tomat) och fullkornsalternativ av både ris och pasta, även om det blir en hel del kokt potatis också. Jag är väldigt nöjd med att familjen äter så bra mat, och jag prioriterar verkligen maten både i form av tid och pengar.

Men det är inte alltid som övriga familjemedlemmar ser eller uppskattar mitt engagemang. Här om dagen krisade Sportkillen ihop: "Men mamma, kan inte vi få köttbullar någon gång?! Vi får aldrig köttbullar! Varför ska vi alltid äta kött och kyckling?!" Så igår var det köpta köttbullar, hemlagad brunsås, kokt potatis, lingon och specialarkålsalladen som jag ofta gör. Då var han nöjd, Sportkillen.

PS! Nu går det att köpa färsk vitkål, nyskördad. Den är ljuvlig! Och vitkål är bland det nyttigaste som finns.

Springa i stan eller i skogen?

Dilemma: ska jag springa i stan, eller ta bilen till skogen och springa där? Tids- och miljömässigt vore det bättre att ge sig ut och springa i stan, som jag fått lov att göra hela vintern. Men det är så mycket härligare att springa i skogen! Och jag som är en strukturfascist, gillar också att veta att det är just 7,5 km jag springer och att det tar 57 minuter - alltså att sträckan är uppmätt och att det finns en klocka så att jag lätt kan mäta tiden. Dessutom är underlaget bättre i skogen, jag är inte så mycket kompis med att springa på asfalt.

I förra veckan vann skogen denna dilemma-match med 3-0, få se hur det blir denna vecka....

En mils vandring med flera

Igår gick jag, mamma, Sportkillen, hans kompis L, Ls mamma A och deras hund en av de enmila-vandringar som organiseras ofta i våra trakter under vår och höst. Denna vandring gick genom storslagen och bitvis utmanande natur i ett härligt vårväder. Det var massor med folk som gick, så bitvis fick vi bromsa tempot, men visst blev vi svettiga på ryggen i alla fall.

Sportkillen och L gick säkert 1,5 mil! De sprang fram och tillbaka, gjorde avstickare i sidled, sprang upp för branter och ner för stup, och gjorde hopp-trix hela tiden. Nog för att jag är pigg av mig, men den där energin är jag långt ifrån! Ingen av killarna gnällde ett pip under hela tiden, och bitvis var vandringen verkligen utmanande. Så det blev en härlig kväll!

Får inte glömma styrketräningen

Det har inte blivit så mycket styrketräning den senaste tiden, för jag springer hellre än går på gymmet. Det är roligare och härligare att springa, och det går snabbare. Men jag får bättra mig och styrketräna 1-2 ggr i veckan. För när jag styrketränade igår, så tar det emot och i flera maskiner får jag sänka vikterna lite grann. Och idag har jag faktiskt lite träningsvärk. Styrketräning gör mig också mindre stel och mindre spänd i musklerna. Så mars pannkaka in på gymmet regelbundet!

Glädjen i vardagsmotion

Kan jag ta cykeln istället för bilen så är jag nöjd, kan jag gå istället för att cykla så är jag ännu nöjdare. Sportkillen är inne på samma linje: "Mamma, det är så skönt att cykla till träningen" kan han säga, och han bangar inte för den långa promenaden istället för att ta bilen. Passar mig utmärkt att slippa miljöpåverkan, få motion och minska slitage och utgifter när det gäller bilen.

De andra barnen kan vara lite svårare att övertyga, men i morse cyklade Lilleman gärna till tandläkaren i stället för att ta bilen. På vägen dit var vi naturligtvis sena, så jag fick skynda på honom och han trampade så snabbt med sina små ben på den lilla cykeln, så att han var alldeles rosig om kinderna när vi kom fram.

Barnen i joggingspåret + tunga backar

Vilket flyt jag har haft i em! Förberedde middagen i morse, så jag behövde bara koka gröna bönor i em. Middagen var alltså snabbt avklarad och ingen klagade på maten. Bytte om på alla ungar till springkläder och åkte till motionsområdet.

Solen sken för fullt. Lilleman sprang 950 meter i ett knattelopp, medan Pellan och Sportkillen sprang/gick 2,5 km under Sportkillens ledning. När ungarna sprungit klart gav jag dem en påse fika och förmaningar om att stanna på lekplatsen, och så gick jag själv och sprang 4 km, vilket för mig tar typ en halvtimme.

4 km-banan är verkligen inte min favorit. Den är för kort för att jag så där riktigt ska komma igång, och den är backig, vilket jag tycker är jättejobbigt. Men jag tänkte ta den som omväxling och för att den gick fort medan ungarna roar sig själva.

När jag kommer tillbaka, leker de utmärkt på styrketräningsplatsen och testar olika styrkeprov. Ingen vill gå hem.

Firar ett år som löpare!

För precis ett år sen, den 1 maj 2009, började jag springa. Jag vägde då 94 kg, hade då och då ont i hälen av min hälsporre, men tänkte "nu djä-ar". Jag började springa med mina MBT-skor p g a hälsporren. Första gången tänkte jag "innan maj månad är slut ska jag klara att spring hela vägen i 2,5 km-rundan". Det tog emot att börja! Hela kroppen skrek "stopp"! Fläsket på ryggen hoppade och jag hade svårt att få luft. Men redan på första rundan klarade jag av att springa hela vägen, hela 2,5 km-rundan. Det var jättemotiverande!

Sen dess har jag sprungit i regn, snöstorm, slask, 15 minusgrader, innan jobbet, sent på kvällen. Jag har många gånger tänkt "nä jag orkar inte upp för den där backen" och "nä jag kommer inte klara mig runt idag", men på något sätt har tankar som "gör det bara", "snart känns det bättre" och "åh, vilket flyt" tagit överhanden. Jag har sprungit flera gånger i veckan under hela senaste året. Och jag älskar det!! Ibland när kroppen känns svullen och trång så bara längtar jag ut! Eller när jag är rastlös, då kan jag verkligen längta efter att springa.

Under året har jag haft ont i kroppen, främst i höger vad. Jag trodde ett tag att jag skulle bli tvingad att sluta springa för att jag fick ont. Hade jag inte träffat sjukgymnasten Mona-Beth, så hade jag nog inte lyckats ändra min hållning så att jag nu springer på ett optimalt sätt.

Så ett år från jogging-debuten väger jag 16 kg mindre, jag älskar springandet, jag mår bra i kroppen och knoppen av att springa. Jag firade denna dag med att för första gången springa en mil. Och det gick också så bra! Det tog visserligen 1 timme och 20 minuter, men någon snabb löpare blir jag nog aldrig. Men jag är en lycklig!

Utmaning att vara på resande fot

Det är en utmaning att hålla en vettig diet när man är på resande fot. Trots att jag tar med mig mellanmål och vet att jag mår bäst av att inte försöka att äta upp hela ute-lunchen, så blir det alldeles för mycket mat och onyttigt när jag är på resande fot. Det blev inte heller bättre av att det i Varberg har öppnat ett bageri vid skolan - ett bageri som inte är av denna värld! Vilka bakverk! Vilka bullar! Vilket bröd!

Jag känner mig proppmätt hela dagen och blir frustrerad över att ögat vill mer än vad jag kan äta. Och i nästa sekund är jag helt supertacksam över att jag inte KAN äta allt längre som ögat efterfrågar.

Göra lite annorlunda

Ur ett vetenskapligt perspektiv verkar det vara så, att lågintensiv och långvarig träning (långa träningspass) är det som gör att man förbränner fett utan att bygga mycket mer muskler (som väger mer per volymenhet än fett). För att gå ner i vikt bör jag alltså snarare träna längre pass än styrketräna. Den vetenskapliga förklaringen är att om lagret av glykogen förbrukas i musklerna, så tas energi från fettet. Men i musklerna finns en hel del glykogen, så det räcker för de kortare passen. Det gäller att förbruka dessa reserver genom att träna lågintensivt under längre tid.

Det passar mig bra. Längre turer i skogen och mindre tid på gymmet. Idag sprang jag någon kilometer längre och det blev på stigar genom skogen. Det ger en annan upplevelse och träning än att springa på cykelvägar och annan asfalt. Jag springar gärna längre än så, när jag väl kommit igång kan jag hålla på ett tag. Det handlar mer om tid att jag inte oftare springer längre än typ sex kilometer. På lördag ska jag dock fira min ettårsdag som löpare med att springa milen. Så långt har jag inte sprungit än, så det blir intressant att se vad kroppen tycker om det.

Siffrorna på vågen rör sig

Det har rört sig neråt på vågen. Pytte pyttelite, men de första siffrona visar 77 och inte 78. Man får vara glad för det lilla.

Intessant mätning

Idag har jag gjort en fördelningsmätning på det nyaste och fräschaste gymmet i stan. Med hjälp av ström har jag fått uppmätt hur stor del av mig som består av fett, vätska och muskler. 23,4 kg är fett (borde vara max 17,9 kg för mig personligen), 28 kg är vätska (borde vara max 21,8 kg för mig personligen) och 26,6 kg är muskler (borde vara minst 24,6 kg, så jag ligger över det). Intressant, eller hur? Alltså att man kan mäta så här.

Konsultens råd till mig, för att komma ur dödläget i min viktminskning, var att äta direkt efter träningen, med motiveringen att eftersom jag tränar så mycket, så måste kroppen direkt få energi för att inte ställa in sig på sparlåga utan vara säker på att efter ansträngning kommer energitillförsel. För mig låter det inte speciellt troligt att det ligger i det, men det är värt att testa. Vad säger mamma närinsfysiologen om den teorin?

UPPDATERING: Mamma säger att denna teori förmodligen inte stämmer. Och så förklarar hon på ett mycket trovärdigt sätt att i musklerna finns det lagrad energi i form av glykogen. Det finns 100-400 gr glykogen i påfyllda muskler; ju mer vältränad man är desto mer glykogen man kan lagra. Om man äter ännu mer så lagrar kroppen överskottet av energin i form av fett. Jag som är hyfsat vältränad bör ha 200-250 gr glykogen i musklerna. På mitt träningspass gör jag av med kanske 400-500 kcal, vilket man får av 100-120 g glykogen. Det innebär att jag på ett träningspass inte ens tömmer lagret av mitt glykogen, vilket är förutsättningen för att musklerna ska kräva mer energi, från antingen mat eller fettdepåer.
Dessutom uppmanade gymkonsulten mig att variera träningen. Detta hör man också ofta - att samma träning "dag ut och dag in" inte skulle ge lika mycket viktminskning/muskelbyggande som varierande träning som "chockar" kroppen. Undra om det verkligen är sant?

Men i övrigt är jag nöjd med mätningen och gymmet hanterar dessa mätningar seriöst och kunnigt.

Maginfluensa utan mage?

Igår kväll trodde jag att jag hade drabbats av maginfluensa. Som tur var kunde jag efter ett tag gå och lägga mig och somna, och idag mår jag bra. Men då slår det mig: kan man ha maginfluensa om man har en bortkopplad mage? Var i systemet är maginfluensan liksom aktiv?

Jobbigt besked till läkare

Idag fick jag skriva följande till min läkare:

Hej!

Nu är det 28 dagar sedan jag fick beskedet om att jag måste gå ner till 74 kg innan jag kan bli aktuell för en bukplastik kombinerat med en annan aktuell operation. Utgångsläget för mig var 78 kg, då hade jag gått ner 42 kg från gbp-op.

För att gå ner dessa ynka (?) kg tog jag bort allt godis och fikabröd, skippade vinet (förutom på min 40-årsdag) och allt mjukt bröd. Dessutom ökade jag motionen från fyra dagar i veckan till sju dagar i veckan. Bara två av dessa dagar har jag inte motionerat. Två dagar bestod motionen av entimmes motionspromenader. Men de allra flesta dagar har jag antingen sprungit 35-45 minuter, eller tränat på gym lite drygt en timme (30 min crosstrainer, lite drygt 30 minuter styrketräning) per gång. Dessutom är min nivå på vardagsmotion hög redan som tidigare.

Resultatmässigt så sitter tighta kläder lite bättre och det finns tydliga tecken på att det hänt något på kroppen. Men nu till det otroligt frustrerande: vågen står helt still!! Jag blir otroligt frustrerad. Det tar verkligen emot att pulverbanta ner sig också, eftersom jag vet att då går det först och främst åt muskler och inte fett. Jag ser ju också på kroppen att det händer saker, så jag önskar att det gick att mätas med andra verktyg (t ex fördelningen av kroppsfett och muskelmassa) än bara kg på vågen. Finns det något annat sätt att mäta?
Det man i alla fall kan konstatera är att jag än så länge inte kommit ner i den krävda vikten för op, så min plan om att lyckas med detta inom 4-6 veckor (som jag mailade dig om för snart fyra veckor sedan) har misslyckats, trots att jag ansträngt mig ordentligt. Under en längre period är det för mig i min livssituation orealistiskt att träna varje dag, så jag måste återgå till 4 dagar i veckan.

Vänliga hälsningar från MaBo

Slut på brevet. Jobbigt nederlag för mig i alla fall, som var så säker på att jag skulle greja det.

Two flajs in one smell

Idag tog jag fram cykeln. Och cyklade med Sportkillen till årets första fotbollsträning. Jag lämnade honom där och gick ut och sprang. Sprang delvis i skogen och det är så HÄRLIGT att det går att springa i skogen igen! Det blir en helt annan upplevelse, och mycket mer spännande. Porlande vatten, årets första tussilago, härliga dofter, skönt underlag. Sen kollade jag de sista 10 minutrarna på Sportkillens spel.

Folk undrar ofta hur jag hinner med att träna så mycket som jag gör. Bortsett från att verkligen prioritera träningen, så passar jag ofta på att slå två flugor i en smäll, som här. Fotbollsträning + jogging. Och så cykla dit och hem, kanske 3 km i vardera riktning.

Kokt kyckling är toppen - fyra varianter

Jag har förstått att det inte är så vanligt att folk kokar hela kycklingar, färsk eller upptinad. Det är synd, för kokt kyckling är otroligt god, nyttig och billig mat, som är lätt att variera. Dessutom är det uppskattat av barnen.

Gör så här: lägg kycklingen i en rätt trång kastrull och fyll på med vatten så att det täcker 2/3-3/4 av kycklingen. Koka rätt långsamt i en timme per kilo (väger kycklingen 1,5 kg, så koka i 1,5 timme). Vänd kycklingen efter halva tiden. När kycklingen och spadet svalnat till en temperatur där du kan hantera kycklingen med händerna, så plockar du upp kycklingen och rensar bort skinn, ben och allt annat som inte är kött. Vänta inte tills kycklingen är kall, för då är det svårare att rensa den. Häll spadet som kycklingen kokat i genom en sil ner i en mindre kastrull. Välj sen smaksättning:

Klar kycklingsoppa eller kycklinggryta med klar sås: använd bara kokspadet som sås. Krydda med örtkryddor, och gärna vitlök. Smaka av med salt/hönsbuljongtärning och peppar. Servera gärna med äggnudlar.

Currygryta: använd 2/3 kokspad och 1/3 matlagningsgrädde. Krydda med curry, gurkmeja, spiskummin, ev chili och vitlök. Finriv 1/2-1 skalat äpple i såsen, du kan också tillsätta lök. Låt såsen koka ihop lite. Jag brukar ha i en näve röda linser, som bara behöver koka i 5-10 minuter innan de är klara. Röda linser behöver inte förkokas, utan du kan slänga ner dem direkt här i grytan. Servera ris till, gärna rött.

Thaigryta: använd 2/3 kokspad och 1/3 kokosmjölk. Krydda med thailändska kryddor eller använd färdig kryddblandning. Häll i wokgrönsaker, eller woka vid sidan om och lägg på tallriken. Servera ris eller glasnudlar till.

Dragon och äpple-sås: använd 2/3 kokspad och 1/3 matlagningsgrädde. Krydda med dragon, örtkryddor, lite senap och gärna vitlök. Riv i ett äpple utan skal (kan du välja, ta ett svenskt "surt"). Smaka av med salt/hönsbuljongtärning och peppar. Ät med potatis eller ris och gärna spenat till, eller gröna bönor.

När såsen är klar så lägger du bara ner det kycklingkött som du rensat fram.

OBS! Spara överblivet kokspad! Det kan du använda för att göra andra soppor, eller att koka ris i, eller göra sås. Mycket gott. Spadet håller sig i alla fall fem dagar i kylen. I kylen kommer det att bildas en fettyta i burken. Vill du ha magrare variant av spadet så rensar du bort denna, men jag använder alltid det fettet.

Bara vardagsmotion idag

Idag blir det bara vardagsmotion genom promenad till och från badet + bad med ungarna ett par timmar. Kanske inte så bara, men jag vill gärna känna att jag tränar.

Uppdatering: att springa upp i vattenrutschbanetornet sju-åtta gånger på raken, tar på både benmuskler och knän, så det blev lite mer träning än att sitta vid pool-kanten och slappa.

Inte tränat på två dagar

Nu har jag inte tränat på två dagar. I går för att jag tänkte att dagen efter sin 40-årsfest så kan det ju vara ok att inte träna. Jag tränade på fm samma dag som festen var. Idag tänkte jag.... inte. Det är så lätt att inte träna. Imorgon är det dags att koppla på autopiloten igen, att bara göra.

Det tar emot att träna varje dag

Det tar emot att motivera sig att motionera varje dag, som jag bestämt mig för att göra i tre veckor (typ en vecka kvar). Jag får vara glad över:
1) att jag ändå lyckas
2) att det alltid känns bra efteråt
3) att kroppen håller för det (framförallt foten och vaden)

Ingen ändring på två veckor

Det är två veckor sedan som jag fick beskedet att jag måste ner 4 kg till, annars ingen bukplastikoperation. Så jag skippade en hel del av småätandet, jag slutade med vinet (bara en dag), slutade med godis i tid och otid och ökade motionen från fyra dagar i veckan till sju dagar i veckan. Vad händer på vågen?! Ingenting!! Det är så otroligt frustrerande och om inget händer med denna insats, så känns det ju helt omöjligt att lyckas!! Hur är det möjligt att inget har hänt?! Hellre äta godis och dricka vin och förbli på 78 kg, än att inte äta godis och dricka vin och förbli på 78 kg.....

Det enda jag skulle kunna lägga till, det är att sova mer....

Har jag varit starkare?

Jag fyller 40 om en vecka ungefär. Jag ser fram emot det och är så nöjd med livet. Visst finns det grejer som skaver, men på det stora hela är jag så nöjd. Och i så här bra form har jag nog aldrig varit, kanske i tonåren? Stark och bra kondition (utifrån mina mått mätt) och det är härligt.

Idag var jag och simmade 1500 m. Crawlade nästan hela tiden, bara några längder bröstsim. Först tar det alltid emot, men om jag bara fortsätter trots att kroppen stretar emot, så går det över och jag kommer in i ett härligt flyt. Så det tog 46-47 minuter att simma 1500 m (60 längder) och det är jag så glad och tacksam över. För några år sedan orkade jag inte crawla mer än varannan längd och jag simmade 1000 meter på 40 minuter. Det är skillnad det! Härligt!

Aaarghh! Vågen är still

I en vecka har jag dragit ner rejält på sånt som inte är mat, ätit vettigt och motionerat varje dag. Vad säger vågen? Den är helt still. Åh så frustrerande! Och jag som på eget bevåg förplikade mig till läkaren att jajamän, på 4-6 veckor kommer jag att ha gått ner de där återstående 4 kilona. Aaargh! Varför gjorde jag det?! Och varför händer inget på vågen?!

Varför funkar det inte fullt ut?

Varför funkar det inte med maten fullt ut? Jag kom hem till nybakt bröd på em. Åt av det och sen dess har resten av eftermiddagen och kvällen varit fullt av sådant jag inte borde äta, inte ens vill äta. Tröstar mig med att nu är allt nybakt slut, så jag hamnar inte i samma situation imorgon.

Utan att tänka efter....

....så åt jag just 80 gr polska torkade vetedegsringar. Det är typ snacks. Jag gillar dem jättemycket, men:
1) jag ska inte äta ngt sådant alls
2) jag ska inte äta dem på nolltid

Nu har jag ont i magen, får obehagskänsla i kroppen och förbannar mig själv! Onödiga ca 300 kalorier!

Går och springer och äter bra

Nu när jag ska gå ner minst 4 kg på 4-6 veckor, så måste jag öka på motionen. Varje dag sen beskedet kom har jag gått eller sprungit (mer lunkat på asfalten) 1-2 timmar per dag. Ska bli spännande att se resultatet när jag kommer hem till min våg. För det går bra med maten också.

Målet är 74 kg eller mindre

Fick nyss veta att jag måste gå ner till 74 kg (BMI 27) innan en bukplastik kan bli akuell för min del. Ålrajt, då finns det ett tydligt mål som måste vara uppnått. Sen ska det tydligen inte vara fler hinder i vägen för att kunna operera överskottshud och mitt stora muskelbråck samtidigt.

Snacka om att jag är motiverad! Jag skrev till läkaren att han skulle ge mig 4-6 veckor, sen är jag nere i den där vikten (från dagens 78). Jag tänker inte ge mig på någon pulverdiet eller minska rekommendationerna från iso-dieten, men däremot ska jag mer strikt följa iso-dieten. Och skippa vin och lördagsgodis, onsdagsfika på jobbet och de onödiga chokladbitarna här och där. Och sen ska jag motionera ännu mer, hur det nu ska gå tidsmässigt och belastningsmässigt.

Ingen tid att förlora: Nu sätter jag igång!!

Iso-dieten verkar funka

När jag läste om iso-dieten (också formaliserad av Paulún), så kände jag att denna diet är den mest vettiga, vetenskapligt uppbyggda och genomtänkta som jag tagit del av. Så efter att ha stått still på vågen i minst två månader, så tänkte jag att jag testar iso-dieten lite mer strikt. Jag följer den långt ifrån slaviskt men jag gör två saker: äter mer protein, frukt och grönsaker och skippar mjukt bröd, samt begränsar pasta och knäckebröd.

Och faktum är, att nu börjar det lossna på vågen. På två veckor har jag gått ner lite dyrgt ett kilo. Iso-dieten eller tillfälligheter?

Springa försiktigt

I stan är det barmark, alltså asfalt, och på berget är det snö och is. Och på gymmet är det jättetråkigt att springa. Var ska jag springa? Jag borde inte springa på asfalt, det är att utmana kroppen lite väl mycket. På gymmet är det inte heller speciellt mjukt att springa. Men jag vill inte avstå. Så jag springer väl på asfalten ändå, men ännu långsammare än vanligt. Någon har någon gång sagt att bara man blir svettig, anfådd och ökar pulsen, så bidrar motionen till hälsan. Jag får väl ha det som tröst, för även när jag lunkar, så blir jag just svettig, anfådd och får förhöjd puls. Så jag fortsätter lunkandet så länge kroppen inte protesterar. Nu har jag varit ute på alfalt två eller tre gånger, knappt en timme varje gång och än så länge peppar peppar håller kroppen.

Att gilla eller inte gilla att springa

Här om dagen diskuterade jag detta med njutning av att springa. Jag hävdar ju, att för att komma in i tillståndet att känna sig beroende av att springa, så måste man springa regelbudet ett par veckor, sen gillar man det verkligen både fysiskt och psykiskt. Personen jag talade med sa något i stil med: "Ja, jag gjorde så där ett tag, men jag fick inte den känslan. Att gå ut och springa var alltid ett tvång och det var lätt att hoppa över, så jag gillade aldrig joggandet".

Och jag minns hur det var när jag gick i gymnasiet, då sprang jag också regelbundet, men jag avskydde det. Jag sprang för att andra pådyvlade mig att jag borde gå ner i vikt (jag vägde 69 kg när jag TYVÄRR började fokusera på vikten och banta), jag sprang på alla gympatimmar och på fritiden, jag tvingade mig. Jag fick aldrig den positiva känslan som jag har nu. Tvärt om; då fick jag håll och blodsmak i munnen och mjölksyra i benen.

Så vari ligger skillnaden? Ja den största skillnaden ligger i inställningen till springandet. Nu är jag överlycklig för att jag KAN springa, för att kroppen håller, för att kroppen blir starkare.  Och jag VILL verkligen springa. Hur mycket har denna mentala inställning med den fysiska och psykiska välbefinnandet att göra? Förmodligen en hel del. Så min grundläggande tes måste få ett tillägg: om man ska älska att springa, både fysiskt och psykiskt, så måste man göra det regelbundet, en längre tid i sträck och ha en positiv inställning till det.

Idog eller korkad?

I morse skulle jag springa innan jobbet. Och det är svårt att få mig att backa när jag väl planerat in och bytt om. Men i morse undrade jag ett tag om man kan kalla mig idog eller korkad. När jag lämnade barn på skolan, så vräkte snön ner och det blåste nästan från sidan. Under det tunna lagret med nysnö fanns helt glatta partier med bara is. På andra ställen hade snöslasket från igår frusit till. Är det verkligen vettigt att springa under dessa förhållanden?

Jag började med att gå, så raskt jag kunde (vilket inte är så snabbt). Men vad tråkigt det blev! Så jag sprang i alla fall, långsammare än vanligt och bara 35 minuter. Och jag klarade mig från att halka och kroppen känns fin trots det knöliga underlaget. Att detta dåliga väder och underlag inte fick konsekvenser spär naturligtvis på min dumdristighet - det GÅR verkligen att springa jämt!

Återbesök på Ersta 1,5 år efter operationen

Igår var jag på återbesök hos min kirurg Erik Secher på Ersta. Det är 1,5 år sedan jag gjorde min operation.

Resultatet i siffror: BMI har minskat från 44 till 29, omkretsen har minskat med 22 cm, vikten ligger på minus 41.

Resultatet i ord: Fantastiskt! Både operation och tid därefter har varit väldigt enkel för mig. Livet har förändrats så mycket, även om tillvaron i sig inte ändrat sig så värst. Jag har fortfarande överätaren kvar i mig, men har nu åtminstonen fått en fysisk spärr och en mental resonemangsmarginal som jag saknade helt förut. Med det menar jag att jag förut hade extremt kort tid mellan lust att äta och ätandet. Nu har jag lite lite mer tid på mig, då jag faktiskt hinner resonera med mig själv om vad det är jag stoppar i mig och om jag verkligen vill prioritera detta ätande.

Dr Secher frågade mig vad jag har för mål med operationen. Målet för mig har varit att kunna motionera ordentligt och att inte sticka ut, viktmässigt. Så målet är uppnått! All annan viktnedgång, de utseedemässiga fördelarna och så vidare, är bara bonus.

Jag är så tacksam gentemot Västra Götalandsregionen, dr Anders Kylebäck på KSS, Ersta sjukhus och dr Erik Secher. Och jag är tacksam mot mig själv som faktiskt förvaltat denna chans till nytt liv på ett bra sätt.

Att komma i säng

Jag vill verkligen ändra på tiden då jag kommer i säng. Jag vill inte somna när jag lägger barnen, och jag vill själv lägga mig innan 23. Nu blir det närmare midnatt nästan varje kväll, och den där sista timmen är verkligen inte bra. Jag bara börjar äta igen, och det är en stor del av natten som försvinner när nattsömnen minskas från 7 till 6 timmar.

Det är bara det att det är så härligt att äntligen få sitta i lugn och ro och göra det man vill. Dessutom gör jag ofta jobbgrejer (rätta tentor eller läsa rapporter) när ungarna lagt sig, så "min" tid brukar inte börja förrän vid 22. Jag får helt enkelt acceptera det, att det bara blir lite egentid. Sova mer och äta mindre är faktiskt viktigare.

Bråcket krånglar

Mitt muskelbråck krånglar. Eller rättare sagt tarmen som fastnar där. Hade djävulusiskt ont igår, t o m så vi åkte till sjukhuset. På vägen dit blev det bättre, och läkaren fixade resten. Men det var obehagligt, jag hade så ont att jag nästan grät. Förhoppningsvis blir jag snart opererad.

Det var för övrigt en mycket sympatisk underläkare jag träffade. Snabbt kom han in, satte sig ner på ett icke-distanserat avstånd, såg i ögonen, lyssnade, förklarade. Lättad, välbemött och snabbt kunde jag och mannen åka från sjukhuset. I synnerhet Pellan var otroligt lättad när vi kom hem.

Förbereda sig

Är det nu slut med möjligheterna att jogga i stan denna vinter? Kommer jag att vara hänvisad till löpbandet innan våren kommer på riktigt? Ja, det finns en risk för det. När jag sprang igår kväll, efter töande och påfrysning, så var det både halt och hårt på många ställen, och det vet jag inte om kroppen ställer upp på. Jag håller tummarna, för löpbandet är dötrist, tycker jag.

Lyckades!

Det bjöds på tårta på förmiddagsfikat på jobbet idag. Jag övervägde att inte ens gå dit. Tårta innan lunch är verkligen inte bra för min kosthållning. Men jag gick, om inte annat för att det är trevligt att sitta ner med kollegorna. Tro det eller ej: jag lyckades att skippa tårtan! Smakade inte ens. Det känns helt rätt.

Om jag inte hade opererat mig....

Om jag inte hade opererat mig, så kan jag säga att jag aldrig aldrig hade lyckats gå ner i vikt. Det förstår jag klart och tydligt. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på varför, men det hade aldrig gått. Jag har fortfarande i princip samma lust att äta som förut, så jag tackar så mycket för att det nu finns en tydlig fysisk begränsning. Därför kommer jag nog aldrig att bli riktigt smal, men jag är ändå så nöjd med att ha uppnått rörlighet och hamnat nära normalvikt. Mer än så kan jag inte begära. Tack och amen.

Bättre i skuldran

Nu har jag varit hos min fantastiska sjukgymnast, hon som räddat min möjlighet till ett mycket aktivt liv. Hade det inte varit för att hon har schysstat till min kroppshållning, så hade jag snart fått förslitningsskador både här och där, men framförallt i hälsenan och foten.

Nu var jag hos henne för att jag fick så himla ont i skuldran i förra veckan. Jag satt ju och hade seminarier via videokonferens-teknik, och de där stolarna i de salarna kan få vem som helst att stelna. Så jag tror att spänningarna beror mycket på dessa tre dagar. Det blev lite bättre efter träning, men inte helt bra.

Nu har hon lösgjort punkter i nacken, ansiktet, pannan och lite längst upp på skuldran (det gör mest ont i nedre delen av skuldran). När jag låg där så fick jag ilningar i tänder åt vänster i munnen och ett tryck i hela skuldran. Men någon timme efter behandlingen känns det riktigt bra!! Inte vet jag vad den där fantastiska människan gör, men nog är det underverk.

Träning minskar smärta

Jag har haft jätteont i skuldran och axeln i några dagar. Vet inte riktigt vad det beror på, men jag har haft mycket undervisning och jag sprang och spände mig under joggingturen i tisdags.

Så igår gick jag och styrketränade. Det brukar hjälpa. Och idag är jag mycket mycket bättre, även om jag fortfarande är stel. Men visst är det coolt att styrketräning hjälper! Det måste ju ha något med blodgenomströmning att göra, men jag ska försöka ta reda på mer om det.

Vad lite träning!

Jag har inte tränat sen i tisdags (fem dagar). Har inte kännt mig bra i kroppen, och har haft mycket på jobbet som inte kan vänta + att jag lämnat och hämtat ungarna tidigare p g a sportlov. Jag såg fram emot att äntligen träna idag, men eftersom vi inte verkar komma ifrån Stockholm än på ett tag, så blir det nog inte av idag heller. Känner framförallt i axlarna att det verkligen är dags för träning.

Trögt

Fy vad trögt det var att springa i morse. Första kilometern är ju alltid trög, men denna gång lossnade det aldrig. Ett tag trodde jag att jag kommit in i flytet, men nähä, det höll bara i sig en kort sträcka, sen var det supertrögt igen. Känns som dagarna innan mens, men det är inte den tiden heller. Hoppas på en engångsföreteelse.

Höll på att stanna inne

I lördags höll det på att inte bli någon motion. Det var ytterst lockande att stanna inne, med typ 13 minus ute. Men jag lurade ut mig själv genom att bestämma mig för att testa att springa till musik, det brukar jag inte göra. Dels har jag inte haft någon mp3-spelare med musik på, på länge, dels gillar jag tystnaden och tankarna när jag springer och dels kan jag tycka att det är lite läskigt när alla andra ljud utestängs - bilar, cyklar, passerande personer.

Men jag testade med musik och det var kul! Ibland underlättade det att springa också. Så den där lilla manicken lär få följa med ut oftare.

Hjärnkoll!

Har just läst OM en intressant bok. Den heter Hjärnkoll och handlar om viktproblematiken ur en hjärnforskares perspektiv. Så fort lönen kommer så ska jag köpa denna. Nedan följer beskrivningen från Adlibris.

Beskrivning:

För många är bantning en serie misslyckade experiment. Trots kaloriräknare, stegmätare, hushållsvåg och viktcoaching går vikten snarare upp än ner.

Att det enda som hjälper är att äta mindre och röra sig mer är något som överviktiga fått höra till leda. Men så enkelt är det faktiskt inte. Vägen till en framgångsrik och hållbar viktkontroll går via hjärnan. Den har en överordnad roll när det gäller vårt grundläggande behov av mat och dryck. Hjärnans belöningssystem är en osynlig supermakt som styr vårt handlande på gott och ont, och som föredrar mat som skjuter blodsockernivån i höjden och ger oss en omedelbar kick.

I den här boken får du veta hur man samarbetar med belöningssystemet i stället för att kämpa emot det. Det är lättare att banta med än mot hjärnan! Hjärnkoll på vikten vänder sig både till dig som vill gå ner i vikt och till dig som ger råd om vikt och hälsofrågor.

Tänker så bra när man springer

Alltså springandet är härligt ur många aspekter! Jag springer inte fort, så jag kan fortfarande koncentrera mina tankar på annat än själva springandet. Och oj vad bra jag tänker när jag är ute och springer! Nya idéer, planering, lösningar på problem bearbetas på löpande band. På så sätt känns det inte heller långtråkigt att springa, utan benen mal på och hjärnan är kreativ.

Idag sprang jag en runda i tätorten på ca 7,5 km, det flöt stundvis på riktigt bra och solen lyste. Så rundan blev härlig för både kropp och själ!

Sömn = hälsa

Det är härligt att sova! Jag går gärna och lägger mig, har aldrig varit någon nattuggla, även om jag då och då har svårt att komma i säng.

Småbarnsåren var ju som för alla andra värdelösa när det gällde sömn, men jag tror kroppen grejade det på ett annat sätt p g a hormoner, samt den inställning till trötthet som jag hade då. Plus att det inte alltid var viktigt att kunna koncentrera sig, utan hjärnan kunde anta ett viloläge som idag inte är möjligt.

Nu behöver jag också sova! Sju timmar är optimalt för mig, i synnerhet om jag slipper bli väckt. Därför var den gångna natten jobbig. Först somnade jag med barnen halv 9, vaknade halv 10, somnade på soffan ett par timmar, upp och duscha, lägga över Lilleman till sin säng. Några timmar senare kommer han igen och knuffas och kl 5.13 kan jag inte riktigt sova mer. Urk.

Nu gäller det att klara eftermiddagen, tur att det är onsdagsfika på jobbet. Jag får planera att gå och lägga mig med ungarna i kväll, för att ta igen lite. Tur att det är rätt sällan jag upplever nätter som igår, det hade varit svårt att palla.
.

Dags för skärpning

Det är dags att skärpa upp matintaget. Det är bara att inse: ska jag gå ner mer i vikt nu, då måste jag vara nogrannare med vad jag äter och framförallt hur ofta. Det är lätt att förbli överviktig (i alla fall lite) även efter operationen, i synnerhet för sådana som mig, som fortfarande har god aptit och relativt lätt för att äta. Så jag måste dra ner på extragrejer och vara mer noga i mina val. I helgen har jag lagat en jättegod indisk linsgryta, som jag har som lunch idag, toppat med spenat och koriander. Det är sådana luncher som jag ska hålla mig till och framförallt: inga extra mellanmål!

Längdskidåkning färdigtestat

Igår lämnade jag tillbaka längdskidorna som jag vänligen fått låna av K. Jag hann åka tre gånger. Hade tänkt att åka i denna vecka också, men då blev ju Lilleman sjuk. Men nu har jag i alla fall testat så pass att jag vet att jag tycker att det var kul, och jag ska försöka fixa mig egna skidor. För det lär ligga snö ett bra tag till denna vinter....

Tacksam för insikt

Idag när jag skyndade mig till tåget, kom jag att tänka på hur tacksam jag är för att jag kan skynda mig till tåget, utan att bli svettig eller ha ont någonstans. Jag är så himla glad över att jag till slut fick hjälp med min hållning och sätt att röra kroppen, vilket har inneburit att smärtorna i fot och vad är borta. Trots att jag tränar mer än jag någonsin gjort. Och att det var så enkelt! I början lite bökigt, men egentligen så enkelt. Det gällde bara att hitta någon som kunde SE! Lättare sagt än gjort, jag önskar att jag träffat på sjukgymnasten Mona-Beth många många år tidigare. Svårt att veta vad det skulle ha inneburit, men jag hade nog sparat mycket tid och många tusenlappar på all sköns medel, behandlingar och grejer som skulle hjälpa. Bättre sent än aldrig och jag har ju fått ett nytt liv nu  - tack tack för det!

Att anstränga sig eller bara vara

Jag är ofta på gymmet. Jag tränar i lite drygt en timme, gör inget annat och går sen hem. Jag möter då många som också är på gymmet rätt ofta. Många är också där för att just träna. Men det slår mig, att många inte tränar direkt, när de är på gymmet, utan gör en massa andra saker. Man blir inte tränad av att bara vara på gymmet. Det ger ingen medicinsk effekt (kaloriförbränning, muskelbyggande, konditionsbyggande). Och vill man ha effekt, så måste man ta i. Det räcker inte med att i sakta mak cykla på motionscykeln. Som man säger på tyska: "von nichts kommt nichts".

Ny motion - längdskidåkning

Idag har jag testat en ny motionsform, längdskidåkning! Det var nybörjarbökigt, men kul och superhärligt att vara ute i skogen. Jag åkte 5 km och det tog längre tid än att springa den rundan. Men klart värt att testa vidare! Jag har fått låna utrustning, så jag kan åka några gånger till innan den ska lämnas tillbaka. Bra alternativ till gymmet, i synnerhet när/om jag får upp farten.

Mat i helgen

Jag gillar verkligen att laga mat. Så i helgen då jag inte haft galet fullt upp, och framförallt inget helgjobb, har jag ägnat mig åt att laga mat: köttgryta, pannkakor utan mjölk, med dinkel, köttfärslimpa och kakaobollar bl a. Det är kul att laga, men ännu härligare att servera sin familj nyttig, god och hemlagad mat.

Lilleman är också ytterst intresserad av matlagning, men denna vecka kom t o m Pellan och hjälpte till och gjorde pannkakor. Då blir det extra kul med matlagning, numera kan ju ungarna vara med utan att fresta alltför mycket på tålamodet (mitt).

Höjdare med köttfärslimpa

Hittade ett recept på köttfärslimpa med gräddsås som jag fick för mig att testa. Vilken höjdare!

4 portioner

Köttfärslimpa:
400 gr nötfärs
1,5 dl mjölk
1/2 dl ströbröd
1 ägg
100 gr fintärnat sidfläsk (jag tog 50 gr bacon)
200 gr finstrimlad vitkål (jag hackade vitkålen fint, fint)
2 skivade gula lökar (jag finhackade 15 cm purjo)
salt och svartpeppar

1. Sätt ugnen på 150 grader
2. Blanda mjöl och ströbröd, låt svälla 10 minuter. Tillsätt ägg och färs.
3. Stek sidfläsk/bacon knaprigt på hög värme. Jag la över baconen på ett papper för att få bort en del fett. Vänd ner lök och vitkål i pannan och fräs några minuter till kål och lök blivit mjuka. Jag tillsatte lite vatten ett par gånger för att få den mjuk. Jag kryddade med Rene Voltaires lantbuljong. Låt svalna något.
4. Blanda det stekta med färsen och krydda med peppar och ev salt (om lantbuljong ej tillsatts). Lägg i en avlång brödform (jag smörade den) och grädda i ugnen. I receptet står det att 35 min ska räcka, jag hade den inne i ca en timme.

Gräddsås:
2 dl köttbuljong (knappt en halv buljongtärning +  2 dl vatten)
1 dl vispgrädde
mindre än 1/2 msk ättikssprit 12%
salt (jag tog soya istället) och peppar
lite strösocker
eventuellt maizena eller mjöl för redning

1. Koka ihop buljong och grädde i ett par minuter, tillsätt ättika, salt (soya), peppar och socker. Red eventuellt med maizena/mjöl.

Servera med kokt potatis, lingonsylt, pressgurka och min vitkålssallad (finskuren vitkål, tärnat äpple, solrosfrön, olivolja, salt och peppar). Oj vad gott det blev!!

Supernyttiga kakaobollar

För ett tag sen upptäckte jag ett läckert recept i René Voltaires kokbok; kakaobollar på nötter och dadlar. Gott och supernyttigt. Lite fritt översatt går receptet så här:
8 dadlar
1 dl mandel
1 dl cashewnötter
2 msk starkt kaffe (kan dras ner till 1 msk, men gärna starkare kaffe, i så fall)
2 msk kakao (jag tar tre)
4 msk sesamfrö (jag tar de oskalade från Go Green) (i originalreceptet är det hampafrön)

Låt dadlar, mandel och cashewnötter ligga i blöt ett tag först och häll sen bort överflödigt vatten. Rör ihop allt i en mixer, rulla bollar, doppa dem i kokos eller i sesamfrön, eller hampafrön om du råkar ha det.

Håller sig i alla fall en vecka i kylskåp.

Svårt med rutiner vid resande

Det har blivit en hel del resande för mig sista tiden. Då är maten verkligen en utmaning! Den är tillgänglig, det är nya spännande saker att välja på, resandet blir roligare om man äter, man vill unna sig något. Ja skälen till att gå ifrån de goda vardagsvanorna är många.

I förrgår var det riktig kris. Då åt jag alldeles för mycket och alldeles fel saker. Sen hade jag så ont i tarmarna på kvällen, vaknade på natten av smärta, satt på toa, trodde att jag t o m skulle behöva ta värktabletter för att kunna sova vidare. Varför är det så svårt!?

Stjärnhimlen i Varberg

Jag har inte kunnat träna på fyra dagar nu p g a kraftig snuva. Men idag känner jag mig bättre, så jag tog med mig joggingkläderna på jobbresan till Varberg. Efter avverkat dagsverke gick jag ut och sprang längst havet från Varberg city till Spahotellet. Fram och tillbaka är det 6 härliga kilometer. Halva vägen var mysigt upplyst, men resten var rena naturupplevelsen. Stjärnhimlen, havet, vinden, avlägsna fyrar. Häftigt! Och härligt i kropp och knopp!

Det är förkylt

Igår kväll blev jag riktigt förkyld! Snorig, nysig och en förkyld känsla i kroppen. Mannen ger mig en förkylningsdryck, som han och min mamma har komponerat. Själv kör jag på mina säkra kort; KanJang, vitlökstabletter, extra c-vitamin och honung. Det brukar ta någon dag, sen är det över.

Men idag tänker jag hoppa över träningen och låta bli att gå ut. Jag ska sova lite extra, för i natt har Pellans hosta hållt mig vaken mellan 03.30 och 05.30. Och att sova är kanske den bästa medicinen.

Redan mer än - 40

Så där ja! Det gick snabbare än väntat! Nu har jag gått ner MER än 40 kg! Visserligen bara två hekto, men ändå!

Jogging i snön

Nu när det har snöat, så joggar jag i stan också, i alla fall om det är mindre än minus 10 grader. Utan snö vågar jag mig inte på att springa på asfalt, jag tror inte att det är bra för mina ben.

Igår gav jag mig ut när mannen la barnen. Då var det perfekt! Typ minus 6 grader, ingen trafik, men vackert med vit snö, mörkt mörker och alla ljus. Och så den härliga känslan som jogging ger kroppen. Så det var värt att ta sig upp ur soffan vid 21 och ge sig ut!

Så nära minus 40

Det är så nära - 40 kg nu! Lär väl komma dit när vardagen återvänder, men jag vill NU se siffrona krypa under 80 kg!

Mer har nog hänt med kroppen än vad som visas på vågen. Köpte just ett par (för mitt vidkommande) osannorlikt små byxor, som sitter kanon. Så vågen visar nog inte allt, det har nog byggts en hel del muskler här på senare tid.