Igår var det nära ögat att jag inte kom ut att springa. Var på väg på förmiddagen, men insåg att om jag går iväg nu, så blir det så stressigt med allt annat som ska göras. Så jag bestämde mig att springa på kvällen istället. Men allt blev sent och jag kan säga att det tog emot när jag strax innan 22 åkte till joggingspåret. Jag gäspade också hela vägen upp.
Men jag vet ju att det är magiskt! Efter några hundra meters jogging så kommer kropp och själ igång! Och det gick faktiskt extra lätt och bra att springa, även om den nedrans tiden inte förbättrar sig. Så när jag var hemma en timme senare, då var jag pigg och nöjd. Men det gäller att bestämma sig, annars är det superlätt att inte komma ut.
15 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar