En vända till till akuten - åhh så trött jag blir

Nu var det några månader sedan jag hade krångel med att tarmen fastnar i muskelbråcket i magen. Innan dess hade jag några anfall som jag kunde hantera hemma med medicin jag fått. Men i torsdags var det dags igen. På bussen hem började det göra ont och när jag kom hem tog jag medicin, men det hjälpte inte, så några timmar senare fick jag åka till akuten och blev intagen direkt. Barnen står och gråter: "mamma du kommer väl hem sen" och allt kvällsfix får lämnas till mannen.

Det tog tre doser morfin och två doser stesolid innan det gick att hantera bråcket utan för stor smärta, och att trycka tillbaka tarmen tillbaka bakom bukmusklerna. Jag var ordentligt groggy efter det och låg kvar i över en timme. Hela fredag fm var jag också påverkad. Trots böket och obehaget: tack snälla akuten för att det går att få hjälp så snabbt och bra!

MEN! När ska de operera mig?! Hur många kostnader ska jag dra på sjukvården med mina akutbesök?! Jag var i kontakt med operationsplaneraren för ca två veckor sen, och då var hennes största bekymmer att hon inte kunde synka sig själv med operationsplaneraren för doktor nr 2 som ska vara med vid denna op (de ska vara två, eftersom en ska fixa muskelbråcket och en ska fixa bukplastiken). Men hur svårt kan det vara att synka två läkare?! Ska jag behöva vänta ytterligare och riskera fler besök på akuten på grund av vad för mig inte kan vara annat än taskig organisation?! Nä nu är det dags att agera talibanmässigt och tjata ner de där operationsplanerarna, för annars verkar jag få vänta till dödagar.

Jippi! Dags att springa igen

Det har varit tidsbrist och frusen mark. Så jag har inte sprungit på åtta dagar. Det längtar jag efter och ikväll är det äntligen dags. Mannen lägger barnen och jag går och springer två varv på 2,5:an, eftersom den är upplyst. Kropp och själ längtar!

En utmaning att hålla uppe träningsnivån

Enda nackdelen med nya jobbet, är att arbetstiderna inte är så flexibla som på högskolan, och att restiden per dag är mellan 1-2 timmar. Det blir en utmaning att upprätthålla träningen. Ambitionsnivån får stanna vid träning fyra gånger i veckan. Men jag mår egentligen bäst av att träna mer. Jag känner det både till kropp och själ. Vi får se hur det blir.... Helgen blir i alla fall bra, träning både fredag, lördag och söndag. Det tackar jag för!

Firar 2-årsdag!

Idag är det precis två år sedan jag gjorde min gastric bypass-operation. Det är minus 46 kg och ett helt liv senare. Även om det mesta i livet är som det varit. Mindre mat och mycket mer träning bara, men det gör SÅ stor skillnad! Tack sjukvården! Tack till mig själv!

Akupunkturen påverkar

Har varit på akupunktur för fjärde eller femte gången. Primärt för vaden och hälen. Sekundärt för att lugna ner mig lite, äta mindre och vara mindre arg. Om vi säger så här: vaden och hälen är i alla fall bättre. Vackert så.

Den kinesiska doktorn säger att jag reagerar bra på de små nålar han lämnar kvar på mig, fastklistrade, så idag har jag typ åtta på ryggen och några i öronen.

Han säger att jag har en störning i mina meridianer som beror på att jag jobbar för mycket den senaste tiden. Får börja mitt nya jobb med att tagga ner alltså.... Lika lätt som att äta mindre....

Ett lyft med nya gymmet

Att byta gym har blivit ett lyft för mig. Det var inget fel på mitt gamla gym heller, men jag kände att jag ändå behövde ombyte. Detta nya är annorlunda och framförallt är bemötandet annorlunda. De allra allra flesta som jag stött på där av personalen, är genuint trevliga och ser sina kunder. Detta gym är också lite mer flärdfullt och konceptet är lite mer utvecklat än de flesta gym, som bara är gym. Här är lokalen utvecklad för samvaro, det går att äta både frukost och lunch eller ta en proteindrink efter passet. En fin shop har de, och ett samarbete med en asiatiskt inriktad skönhetssalong. Verkligen konceptualiserat på ett mycket bra sätt!

Och så är det så trevligt att flera av mina fina väninnor också tränar där! Fina I tränar lika mycket som jag och på samma pass, så henne stöter jag ofta på, och goa L tränar jag med någon gång i veckan. Det blir så mycket roligare!

Det är bra att jag trivs där på gymmet, för alla säger åt mig att springa mindre (för att inte få förslitningar), så jag måste trivas jättebra på gymmet för att kunna låta bli att springa så ofta. Inget gym slår jogging i skogen, men det här kommer en bra bit på väg i alla fall.

Saker jag gör för att må bra och sånt det skulle vara mer av

Saker jag gör för att må bra:
* akupunktur hos en kines för andra gången, för att bli av med smärtan i vaden och så kan han ju kolla på annat, som att minska min aptit
* bytt gym för att få omväxling och för att träna där fler av mina fina väninnor tränar
* fortsätter att träna idogt trots protester från omgivningen
* har lagt till fler tänkvärda bloggar som jag besöker varje dag för tankar och funderingar
* avslutar jobbet på högskolan kvalitativt, det hade varit enkelt att lägga av på slutet

Vad jag borde göra mer av:
* sova
* sluta äta på kvällarna
* var i harmoni med familjen
* åka till Japan
* läsa eller lyssna på böcker

Testing testing....good news från hälen och vaden

Hade inte sprungit på en vecka nästan, för jag har haft ont i hälen och vaden. Men igår sprang jag, och 7,5 km för jag inte kunde låta bli. Alltså testar jag om hälen och vaden är med mig.

Ingen smärta idag, thank God! Då är det väl bara att köra igen!!

Borde inte men gjorde det ändå

Jag borde inte springa så länge jag har ont i vaden och hälen. Men jag ville inte låta bli. Jag ville springa. Och då har jag ändå inte sprungit en enda gång denna vecka.

När jag kommit upp på berget började springa så blev det en så stark upplevelse! Det blev som att komma in där kroppen verkligen vill vara! Att sätta på en handske som är superskön och passar perfekt. Allt kändes så perfekt, att jag fattar att det jag skriver låter lite väl "over the top". Men så var det, det var så otroligt skönt!

Det hade blivit mörkt innan jag kom iväg och det var lite bra. Då var jag tvungen att springa lungt för att något så när kunna se var jag sätter fötterna. Längst bort på 5 km-rundan är det väldigt väldigt skogsmörkt! Och det var nog bra, så kunde jag inte bli för ivrig.

Känslan efteråt var skön som vanligt, men vid stretchingen känner jag att jag är otroligt stel i skuldror/axlar/nacke. Idag har jag som förväntat fortfarande ont i vaden och hälen, men inte värre än innan jag sprang. Ingen idé att hålla inne med springandet? Jag ger smärtan en vecka till, sen kör jag som vanligt. Det är för skönt för att låta bli.

Förberedelse för operation

Igår var jag hos läkaren för att prata om min operation av överskottshud på magen och muskelbråcket. De är så proffsiga de där kirurgerna!

Efter operationen kommer jag att få ett långt ärr på magen, ända från revbensbågen och ner nedanför naveln, och det finns en risk för hudhäng där revbensbågen börjar. Men det blir ändå så mycket bättre! Framförallt tigtas hela de lodräta magmusklerna till (koncentreras mot mitten), vilket gör att funktionen i dem kommer att bli mycket bättre. Och att slippa muskelbråcket där tarmen nu går ut, det blir ju underbart (hade smärtanfall igår igen p g a för mkt mat till lunch - idiotiskt av mig!).

Operationen kommer att utföras om 1-2 månader trodde överläkaren, och jag kommer förmodligen att vara sjukskriven i tre veckor. Sen är det träningsförbud i åtta veckor! Urk! Men det är bara att gilla läget, eftersom tidig träning kan påverka det långsiktiga operationsresultatet negativt.

Så nu är det nära!

Tur i oturen

Det är så mycket nu med jobbet, jag skulle kunna jobba 12 timmar om dagen. Tur i oturen att jag har ont i min hälsena och hälsporre just nu då, eftersom det är lättare att hålla sig ifrån träningen då. Annars hade jag försökt klämma in träningen också.... Från den 9/10 ska jag fixa nytt gymkort och då måste inflamationen ha gett med sig.