Skillnaden

Skillnaden mellan att träna regelbundet och förvalta kroppen man fått, och att inte göra det, handlar enligt mig om mental inställning. Att bara göra. Det är så ofta som jag inte har lust att börja springa eller att ta mig till gymmet. Men jag har en "just do it"-inställning som jag antar kommer från alla år som hästägare, som gör att jag gör det i alla fall, trots brist på lust och inspiration.

Jag tror inte på det som basuneras ut som träningstips eller i månadsmagasin: att man ska hitta inspirationen och lusten. Jag tror mer på ren och skär lösning av uppgifen: man måste fatta att inspriationen är bara en bonus, det är bara att bestämma sig att ge sig iväg eller ut, om man ska kunna hålla en träningsnivå på flera dagar i veckan. Två dagar - du förvaltar den nivå du är på, tre dagar och uppåt - du har chans att bli starkare, smalare och få bättre kondition. Så gör det bara.

Matkatastrof

De senaste dagarna har det varit matkatastrof. För mycket och fel och ständigt sugen. Är det för att den aptitreglerande akupunkturnålen fallit bort? Ändrade rutiner (mycket lättare på jobbet att hålla sig till det jag tänkt äta)? Nu är jag inte längre sugen på det överdoserade söta, men däremot på salta grejer. Nu har vi åter käckebröd hemma och det är bra, för jag är säker på att det mjuka brödet är en del av fördärvet.

Det känns jobbigt och förvirrande, jag var säker på att jag tagit mig ur detta. Suck! Tur att jag har tid att träna extra under de extra ledighetsdagarna.

Överraskat många

Överraskande många vill träna så här en söndagsmorgon precis innan jul! Sen ett par månader tillbaka har jag nästan varje gång kört body pump-passet kl 10 på söndagsmorgonen, och det är många "stammisar" där. Men man kan ju tänka sig att även stammisar ibland kan få annat för sig. Men idag var vi ett 15-tal personer i alla fall. Skönt att se att det är många andra som hänger i och är idoga!

Detta var nu ett pass med ny korreografi och musik. Musiken tände jag inte på, men koreografin var rolig och lagom svår för mig (alltså superlätt för alla andra).

Appropå koreografi: I lördags blev jag uppmuntrad att gå på ett "överraskningspass", men jag är inte så förtjust i sådana överraskningar och dessutom hade jag tid hos akupunktören. Och det var tur att jag inte gick in och ställde mig där, för passet var en blandning mellan dans och aerobics. Hade jag varit där inne, så hade jag gensast fått gå ut, för att inte krocka med andra och paja hela koreografin. Koreografi är en av mina mkt svaga sidor!

Gymträning 2.0

För ett par månader sen bytte jag gym. Från ett som var BRA, till ett som är BRA med två + i kanten.

Det ena är för att maskinerna de har där ger mig effektivare träning och att jag blivit sugen på att gå på pass igen. Jag går på bodypump och functional moves, och det är härligt att se hur mycket effekt man får av dessa pass. I synnerhet bodypump har jag tränat idogt, typ varje söndag fm. Maskinerna ställer in sig efter hur "stor" övning man gör, så att man håller sig inom den effektiva zonen för ens egen träning. Det hjälper mig mkt att inte fuska.

Det andra är för att de som jobbar där är så himla genuint trevliga. Aldrig att man lyckas komma dit och gå hem utan ett genuint "hej" och "hej då". De här gym-ägarna, har verkligen lyckats få in detta med "det lilla extra" i sin verksamhet, både i vad de gör och hur de är, inkl övrig personal. De har också en blogg med ett jättebra tilltal och som verkligen ger en känsla av tillhörighet. Detta kundbemötande är varje tjänsteproducents dröm.

Så jag är en nöjd kund!

Bara ner i vikt

Jag går bara ner i vikt, nu verkar det gå av sig självt. Skinnet hänger, dragen blir mer utmejslade. Nu är jag stadigt på 72 kg, alltså minus 48 kg. Minus 50 kg är absolut inom räckhåll. Jag är så tacksam för mitt nya liv!

En som ska opereras

I övermorgon ska en ung kollega till mig opereras. Jag önskar honom SÅ mycket lycka till. Jag önskar att operationen blir rätt för honom, för det är ingen självklarhet. Jag önskar att det går bra och håller tummarna för att han är på benen snart.

Jag börjar nästan gråta när jag tänker på hur mycket operationen betytt för mig. Jag måste påminna mig om livet innan för att inte glömma bort det. Detta känns nu som mitt normala liv. Men nyss var verkligheten en helt annan, då så mycket energi gick åt att tänka på mat, ha ångest, planera, förbanna, vara ledsen.

Sen jag började på Jula, så kan jag visserligen inte träna så mycket som förut, men matordningen är bättre och avsaknaden av fikor nästan total. Jag är uppslukad av jobbet och den motivationen är det lätt att bli hög på, istället för bullar och choklad.

Jag älskar den bara två år gamla tillvaron och önskar jättemycket att min kollega snart får uppleva samma sak.

Vad det är värt

Denna vecka har jag bara tränat tre gånger, men tre är ändå bra. Fast för min kropp är det lite för lite, och dessutom tränade jag fredag, lördag och söndag, vilket blev lite ihopklumpat.

I fredags var jag taggad. I lördags tog det emot jättemycket att gå ut och springa. Idag hade jag bara sovit fyra timmar och tänkte flera gånger om det verkligen var nödvändig att köra bodypump-passet på förmiddagen som jag typ alltid är med på på söndagarna. Men redan när jag tog upp stången för första gången, kände belastningen i musklerna hörde musiken som tar en genom passet, så visste jag att det är värt det.

Då vet jag att blodflödet gör mig mindre stel i axlarna, att det är häftigt att jag blivit starkare och att det är skönt att känna att musklerna jobbar nästan det värsta jag kan.

Då vet jag att träningen är värd allt bök, all tid och all uppoffring. Love it!

Bara tre gånger

Detta blir en vecka då jag bara tränar tre gånger. Det är svinkallt och jag vill jobba. OK, det får väl bli så då, denna vecka. Men att upprätthålla fyra dagar i veckan är det jag eftersträvar. Det måste gå för mitt välbefinnandes skull. Så denna vecka är undantaget.