Bara ner i vikt

Jag går bara ner i vikt, nu verkar det gå av sig självt. Skinnet hänger, dragen blir mer utmejslade. Nu är jag stadigt på 72 kg, alltså minus 48 kg. Minus 50 kg är absolut inom räckhåll. Jag är så tacksam för mitt nya liv!

En som ska opereras

I övermorgon ska en ung kollega till mig opereras. Jag önskar honom SÅ mycket lycka till. Jag önskar att operationen blir rätt för honom, för det är ingen självklarhet. Jag önskar att det går bra och håller tummarna för att han är på benen snart.

Jag börjar nästan gråta när jag tänker på hur mycket operationen betytt för mig. Jag måste påminna mig om livet innan för att inte glömma bort det. Detta känns nu som mitt normala liv. Men nyss var verkligheten en helt annan, då så mycket energi gick åt att tänka på mat, ha ångest, planera, förbanna, vara ledsen.

Sen jag började på Jula, så kan jag visserligen inte träna så mycket som förut, men matordningen är bättre och avsaknaden av fikor nästan total. Jag är uppslukad av jobbet och den motivationen är det lätt att bli hög på, istället för bullar och choklad.

Jag älskar den bara två år gamla tillvaron och önskar jättemycket att min kollega snart får uppleva samma sak.

Firar 2-årsdag!

Idag är det precis två år sedan jag gjorde min gastric bypass-operation. Det är minus 46 kg och ett helt liv senare. Även om det mesta i livet är som det varit. Mindre mat och mycket mer träning bara, men det gör SÅ stor skillnad! Tack sjukvården! Tack till mig själv!

Förberedelse för operation

Igår var jag hos läkaren för att prata om min operation av överskottshud på magen och muskelbråcket. De är så proffsiga de där kirurgerna!

Efter operationen kommer jag att få ett långt ärr på magen, ända från revbensbågen och ner nedanför naveln, och det finns en risk för hudhäng där revbensbågen börjar. Men det blir ändå så mycket bättre! Framförallt tigtas hela de lodräta magmusklerna till (koncentreras mot mitten), vilket gör att funktionen i dem kommer att bli mycket bättre. Och att slippa muskelbråcket där tarmen nu går ut, det blir ju underbart (hade smärtanfall igår igen p g a för mkt mat till lunch - idiotiskt av mig!).

Operationen kommer att utföras om 1-2 månader trodde överläkaren, och jag kommer förmodligen att vara sjukskriven i tre veckor. Sen är det träningsförbud i åtta veckor! Urk! Men det är bara att gilla läget, eftersom tidig träning kan påverka det långsiktiga operationsresultatet negativt.

Så nu är det nära!

Vardag - dags för rutiner igen

Tack och lov, imorgon är det VARDAG igen! Då är det verkligen dags att komma in i sunda rutiner igen. Under sommaren har det blivit många glassar och mellanmål som inte varit helt nödvändiga. Eftersom jag tränat de flesta dagar (eller åtminstone gått ordentligt), så har jag inte gått upp i vikt, men inte heller ner speciellt mycket (om något alls). Och jag måste ner lite till innan den där bukplastiken kommer att göras (om det inte går fortare nu p g a alla problem med muskelbåcket). Jag har nu fått en tid hos kirurgen i slutet av september. Det är fyra veckor dit.... Nu måste jag lägga in en högre växel när det gäller ordning och rutiner med maten!

Återbesök på Ersta 1,5 år efter operationen

Igår var jag på återbesök hos min kirurg Erik Secher på Ersta. Det är 1,5 år sedan jag gjorde min operation.

Resultatet i siffror: BMI har minskat från 44 till 29, omkretsen har minskat med 22 cm, vikten ligger på minus 41.

Resultatet i ord: Fantastiskt! Både operation och tid därefter har varit väldigt enkel för mig. Livet har förändrats så mycket, även om tillvaron i sig inte ändrat sig så värst. Jag har fortfarande överätaren kvar i mig, men har nu åtminstonen fått en fysisk spärr och en mental resonemangsmarginal som jag saknade helt förut. Med det menar jag att jag förut hade extremt kort tid mellan lust att äta och ätandet. Nu har jag lite lite mer tid på mig, då jag faktiskt hinner resonera med mig själv om vad det är jag stoppar i mig och om jag verkligen vill prioritera detta ätande.

Dr Secher frågade mig vad jag har för mål med operationen. Målet för mig har varit att kunna motionera ordentligt och att inte sticka ut, viktmässigt. Så målet är uppnått! All annan viktnedgång, de utseedemässiga fördelarna och så vidare, är bara bonus.

Jag är så tacksam gentemot Västra Götalandsregionen, dr Anders Kylebäck på KSS, Ersta sjukhus och dr Erik Secher. Och jag är tacksam mot mig själv som faktiskt förvaltat denna chans till nytt liv på ett bra sätt.

Om jag inte hade opererat mig....

Om jag inte hade opererat mig, så kan jag säga att jag aldrig aldrig hade lyckats gå ner i vikt. Det förstår jag klart och tydligt. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på varför, men det hade aldrig gått. Jag har fortfarande i princip samma lust att äta som förut, så jag tackar så mycket för att det nu finns en tydlig fysisk begränsning. Därför kommer jag nog aldrig att bli riktigt smal, men jag är ändå så nöjd med att ha uppnått rörlighet och hamnat nära normalvikt. Mer än så kan jag inte begära. Tack och amen.

Fortfarande inte lärt mig

Jag har levt med min nya mage i ett år nu, lite drygt. Jag har fortfarande inte lärt mig att jag t ex inte kan äta 50 gr choklad i en hast. Blodsockret dippar, jag blir stentrött och vår värmevallningar. Inte bra! Hur svårt är detta att banka in?!

Vård istället för administration!

På grund av lång kö för gastric-bypass-operationer inom sjukvården där jag bor, så gjordes min operation på Ersta sjukhus. De skulle också ha hand om mina efterkontroller. Efterkontrollerna nära operationen kändes inte så angelägna för min del, så jag skippade dem. Däremot börjar det kännas angeläget att få komma på en årskontroll. Testade först mitt hemma-sjukhus, men de ville inte kolla mig, utan jag blir hänvisad till Ersta. Testade sen Ersta för två veckor sen, och de lovade att återkomma. Nu ringer jag igen för att se hur det går med en kallelse. Nä då säger damen på Ersta att hon måste kolla med sjukvården i mitt län om det verkligen är Ersta som ska göra efterkontrollen. Vilket fram och tillbaka! Som tur är så hade jag ett mail från en ansvarig i mitt sjukvårdsområde, där det står att hon talat med Ersta och att det fastslagits att Ersta ska göra efterkontollen. Detta är alltså fem, sex, sju samtal i onödan! Det är väl bara att följa ursprunglig plan! Satsa pengar på vård istället för administration!

Suget är kvar, men hoppet finns nu

Innan min GBP-operation, så sa utredande läkare något i den här stilen "många av de opererade får minskad aptit och slutar att sukta efter sådant som de tidigare ätit mycket av, t ex Digestivekex". Det lät som himmelriket i mina öron! Att ha en minskad aptit! Att inte vara sugen på sånt som man överäter! Jag hade kunnat gett min högra hand för att få uppleva detta!

Efter operationen kan jag säga att för min del är aptiten och suget bara lite lindrigare. Det är den fysiska begränsningen som räddar mig. Och nu har jag lite mer möjlighet att resonera med mig själv och avstå - något som jag tyckte var helt omöjligt förut. Så livet är MYCKET bättre! Inget snack om den saken! (Tack tack tack Dr Secher och Västra Götalandsregionen!) Men man ska inte tro att allt som man hör innan operationen kommer stämma in på en själv. I synnerhet som människan har en god förmåga till selektiv perception - man ser och hör det man vill se.

Så helgerna och allt julgodis och julfika är fortfarande en utmaning för mig. Inget snack om den saken. Lördagar tillåter jag mig att "släppa loss", men jag måste skärpa mig alla andra dagar, så kommer det nog att förbli. Men nu finns hoppet och möjlighet till egenkontroll.....

Ett år sedan GBP-operation

Idag är det ett år sen jag genomgick min Gastric Bypass-operation. Jag har inte ångrat den en sekund, inte en enda. Allt har gått så himla bra både innan, under och efter operationen. Jag är så tacksam mot operatör dr Eric Secher vid Ersta sjukhus, mot sjukvården och inte minst mot min familj.

Jag är också tacksam för att jag själv verkligen har tagit den här nya chansen jag fått och förvaltat den väl. Viktnedgången hade kunnat vara större än - 37 kg, men jag tycker att den har skett på ett vettigt sätt. Jag har också tagit chansen att nu äntligen motionera mer regelbundet och mycket och att verkligen använda min kropp. Men framförallt så är jag tacksam för vad operationen gjort för mig psykiskt; borta är maktlöshet, ångest och matstress. Energin som jag alltid haft kan läggas på annat fokus än mat. Och även om jag inte är den mest lugna och harmoniska människan nu heller, så har jag i alla fall mycket mer ro och lugn än tidigare. Så idag firar jag min ettårsdag på det nya livet!

Minus 37 kg på ett år

Idag är det ett år sen jag började gå ner i vikt inför min gastric bypass-operation. Det var mycket blandade känslor då och jag minns att jag en av dagarna i början satt på en hotellfrukost och nästan grinade över att inte få äta. Men det var det värt. Första oktober 2008 vägde jag 37 kg mer än jag gör nu, och jag har gått från BMI 43,5 till 30,5 (och då har ändå en del annan omfördelning skett med muskler och så, eftersom jag numera tränar dubbelt så mycket som förut). Så detta är en dag att verkligen vara TACKSAM!

Sug kan försvinna med operation

Vid ett läkarbesök inför gastric bypass-operationen sa läkaren till mig att många patienter upplever att de efter operationen inte längre är sugna på sådant som de innan ofta brukade vara mycket sugna på. Det lät i mina öron som rena frälsningen! Att inte längre vara sugen vore rena himmelriket för mig! Suget har skapat så mycket ångest och tankar, för att inte tala om överflödiga kilon.

Riktigt så blev det inte efter operationen. Jag är fortfarande ofta sugen på en massa saker. Men - hallelulja - suget går numera att hantera. Innan operationen var suget ohanterbart, nu går det att leva med. Antingen står jag ganska lätt emot, eller så äter jag lite av det som jag är sugen på. Jag är djupt tacksam för det....

Är och förblir en överätare?

Det sägs att en gastric bypass-operation ofta minskar aptiten, minskar suget efter mat och reducerar andra ätstörningar. Det mesta av detta stämmer inte på mig. Jag är ofta SUGEN som förut och jag äter rätt ofta för mycket och får ont i magen. Skillnaden är bara den att det nu - tack gode gud och överläkare Erik Secher - finns ett snabbt och effektivt stopp. Det går bara att överäta en bråkdel mot tidigare. Men jag blir trött på att det ändå händer flera dagar i veckan. Senast idag. En eftermiddag på trevligt födelsedagsfika med småätande hela tiden och vid middagen på kvällen borde jag bara ätit den lilla ärtsoppan och en pannkaka. Men nej, två pannkakor och en till nyss vid diskbänken. Och då är jag FÖR mätt. Så nej, en operstion löser inte allt, men tack tack för den ändå, det är min chans till ett nytt liv, även om det gamla definitivt är med och spökar.