I ur och skur

Det är inte så kul att gå ut och jogga när det regnar, det kan man inte påstå. Men det är bara att göra det ändå (just do it!). När en ösregnskur dragit över gick jag ut och sprang. Det fick väl fortsätta regna då, men hade jag inte gett mig ut, så hade det förmodligen inte blivit någon jogging. Tänkte att jag kanske kunde ta den kortare rundan idag (4 km istället för 5,5), men när jag var i vägskälet mellan korta och långa rundan, så kändes det för kort att bara springa den korta. Visst var jag blöt när jag kom hem, men jag hade också med den härliga efter-jogging-känslan.

Att springa varje dag

Denna vecka har jag möjlighet att springa varje dag. Jag vet inte hur lång rundan är, men om jag ser till tiden som jag springer på, så är den ca 5,5 km. Det är väldigt skönt att springa denna runda, underlaget är perfekt och största delen av rundan går inne i skuggan i skogen, så luften och miljön är härlig. Jag är nöjd!

Jogging varje dag

Där jag är just nu, finns det underbara grusvägar precis runt knuten. Jag kan bara gå ut och springa. Så det ska jag passa på att göra varje dag medan resten av familjen äter frukost och tittar på TV (här finns alla kanaler man kan önska sig och lite till).

Ska bara äta upp min miso-soppa med extra tofu och extra alger, sen drar jag!

Muskelbråcket krånglar igen.....

Igår natt var jag uppe på sjukhuset igen p g a krånglande bråck. Alltså så här ofta får det inte ske! På måndags ska avgöras ifall annan doktor kan ta bukplastik-op + bråcket. Får annars invänta ordinarie läkare på obestämd tid. Och måste då kanske göra bråck-operationen akut. Ja ja vi får se......

Muskelbråcket krånglar

Sen Lillemans födsel för fem år sedan, har jag ett muskelbråck mellan naveln och typ blindtarmen. Det gör att tarmen hamnar i kläm. Det har länge gått bra att leva med detta, men nu är det nog stopp. Förmodligen är det så att nu när jag gått ner så mycket i vikt, så finns det mer utrymme i buken och mer tarm hamnar i kläm.

I april fick jag mitt första smärtanfall p g a detta och i 2-3 timmar höll en svår och konstant smärta i sig. Då åket vi till sjukhuset och på vägen dit gick smärtan över lite, och resten kunde läkaren massera ner. I onsdags var det samma sak fast värre. I sex timmar låg jag och hade jätteont och bara hoppasdes hoppades att jag inte skulle behöva uppsöka sjukhus, vilket jag inte gjorde. Men så redan igår tisdag så kom en sådan smärta tillbaka! Och nu höll det i sig i åtta timmar, och då kände jag att jag nog ändå måste upp till sjukhuset.

Så mamma och jag åkte till sjukhuset (via vårdcentralen med 1,5 timmes väntan där). Hela tiden ordentliga smärtor. När vi till slut får träffa läkare, så börjar smärtan ge sig, men tarmbiten utanför bukmusklerna är fortfarande stor och spänd. Läkaren och jag bestämmer att vi idag bara försöker få ner tarmen igen och att hon ser till att min inplanerade brockoperation (tillsammans med bukplastik) skyndas på. Så jag får Stesolid och smärtstillande i armen och så knådar hon ner tarmen. Vilken skillnad!

Halv 3 på natten kan vi åka hem och stackars mamma som suttit med, slipper äntligen sitta på en hård stol och frysa.

Idag är jag trött och kommer hoppa över träningen. Smärta i så många timmar + den där omgången Stesolid är förmodligen orsaken. Jag har också varit på Babyproffsen och köpt ett band som man normalt sett stödjer gravida magar med, men jag drar det tight över brocket, så kanske tarmen håller sig där den ska.

Phu! Måtte operationen snart kunna göras, men helst efter resan i början av augusti.

Tillbaka till japansk frukost

Japansk mathållning passar mig perfekt. Efter Japan har jag behållt det japanska sättet att äta frukost: fisk (lax, makrill i tomatsås eller tonfisk), lite syrade grönsaker, lite färska grönsaker, misosoppa med alger och en liten frukt. Att upprätthålla denna rutin när man inte är hemma är utmanande och på senaste resan så var det jättesvårt. Framförallt är fördelen med det japanska sättet, att jag nästan inte äter något bröd. Men på den senaste resan var det omöjligt att låta bli - dels för att det är lättillgängligt och dels för att det är gott. Nu är jag dock tillbaka i japanska spår igen. Det mår jag bra av!

Springa som prio 1

Direkt när jag kom hem från min resa, lämnade jag över ungarna och gick upp till fritidsområdet och sprang. Efter att inte ha sprungit på en vecka, så var det så skönt att återigen ge sig ut. Det kändes lätt och skönt. Dagen efter sprang jag igen. Då gick det trögare, det var nog fortfarande lite väl varmt.

Men det konstiga är att oavsett hur lätt eller trögt det känns att springa, så diffar tiden bara på tre minuter. Och att jag tidsmässigt över huvudtaget inte har förbättrat mig tidsmässigt på säkert ett år, det är irriterande. Det är bara över lag lättare att springa. Men jag kan liksom inte ta fart. Ja ja, huvudsaken är väl att jag är igång och att det är så härligt.