Ostbollar!

Jag vill gärna äta mer vegetariskt. Bra för kroppen och för miljön sägs det ju. Men jag tycker att det saknas något när man äter vegetariskt, det känns alltid som att jag vill ha något till. Men nu har jag i alla fall testat en köttersättare, nämligen ostbollar. Och de blev jättegoda! Jag kommer äta dem med en urgod potatismix från Findus (om du använder länken: skrolla ner till potatis, blomkål och kikärtor), fryst bladspenat + några oliver.

Receptet:
1,5 dl mandlar
1,5 dl ströbröd
1,5 dl riven ost
3 ägg
1/2 lök
kryddor (persilja, lite gräslök, vitlök, Örtagård från Santa Maria, örtsalt med ramslök från René Voltaire, peppar)

Mixa allt i en matberedare till en konsistens så att det går att göra bollar. Mina var rätt kladdiga. Koka upp ca 1 liter buljong, och koka bollarna i 5-8 minuter. Stek dem sedan så de får en fin yta.

Till häst igen

Igår satt jag upp på en häst igen. En riktig bamse till häst dessutom, tror inte att jag suttit på en så stor någonsin! Men när jag väl kom upp så kändes det inte så högt.

Jag kommer inte ihåg när jag satt på en häst senast, det är flera år sedan. Från att ha ridit flera gånger i veckan i åratal, så har jag nu tagit en lång paus. Men när man sitter upp, så känns det direkt som att komma hem. Och det känns verkligen som dags att återuppta ridningen. Ridning är hälsa för kropp och själ.

Goda kakan

Fika måste man ju alltid göra! Och allra helst med hembakad kaka. Igår testade jag ett nytt recept från tidningen Land: äppelkaka med lingon.

150 gr rumsvarmt smör (funkar också med 100-125 gr kallt smör)
2 dl farinsocker
3 ägg
2 dl vetemjöl (eller siktat dinkelmjöl)
2 tsk kanel
1 tsk bakpulver
1,5 dl färska eller frysta lingon (jag tog motsvarande mängd lingonsylt, råröd)
2 äpplen
ca 1/2 dl pärlsocker
jag tog också mandelspån på toppen

Ugn 175 gr, rund form 24 cm i diameter, smörad och bröad eller mjölad.
Vispa ihop socker och ägg, blanda ner mjöl, kanel och bakpulver. Blanda försiktigt i hälften av lingonen. Häll smeten i formen.
Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Tryck ner klyftorna i smeten.
Strö över resten av lingona, och sen pärlsocker och ev mandelspån.
Grädda kakan i den nedre delen av ugnen i ca 45 minuter (35 hade räckt för min del).

Och samla vänner eller familj och servera med glögg eller kaffe. Ungarna hade gärna haft vaniljsås till kakan och det hade passat bra.

Soyayoghurt, blåbär och lite müsli

Jag är ju en vanemänniska. Fungerar något bra, så kör jag på det en längre tid. Havregrynsgröt på morgonen t ex. Äter det nästan varje dag sedan lång tid tillbaka.

I höstas testade jag ett mellanmål, som hängt med nästan varje dag sedan dess: 1 dl soyayoghurt naturell, 1,5 dl frysta blåbär och 1 dl müsli med lite russin. Gott, mättande, nyttigt och för omväxlings skull helt vegetariskt. Här kan man gärna hacka i ett tiotal nötter, men dem äter jag hellre vid sidan om. Häromveckan köpte jag ett paket av René Voltaires bovetecrunch, och den förhöjer verkligen detta mellanmål!

Det finns en logistisk fördel med detta mellanmål, och det är att soyayoghurten håller sig fint i rumstemperatur en halv dag. Egentligen ska den förvaras i kylskåp, men jag har min mellanmålsburk på rummet och den smakar fint även rumstempererad. Det gör t ex inte ko-yoghurt. Och det är ju inte alltid man har tillgång till kylskåp.

Fortfarande inte lärt mig

Jag har levt med min nya mage i ett år nu, lite drygt. Jag har fortfarande inte lärt mig att jag t ex inte kan äta 50 gr choklad i en hast. Blodsockret dippar, jag blir stentrött och vår värmevallningar. Inte bra! Hur svårt är detta att banka in?!

Vård istället för administration!

På grund av lång kö för gastric-bypass-operationer inom sjukvården där jag bor, så gjordes min operation på Ersta sjukhus. De skulle också ha hand om mina efterkontroller. Efterkontrollerna nära operationen kändes inte så angelägna för min del, så jag skippade dem. Däremot börjar det kännas angeläget att få komma på en årskontroll. Testade först mitt hemma-sjukhus, men de ville inte kolla mig, utan jag blir hänvisad till Ersta. Testade sen Ersta för två veckor sen, och de lovade att återkomma. Nu ringer jag igen för att se hur det går med en kallelse. Nä då säger damen på Ersta att hon måste kolla med sjukvården i mitt län om det verkligen är Ersta som ska göra efterkontrollen. Vilket fram och tillbaka! Som tur är så hade jag ett mail från en ansvarig i mitt sjukvårdsområde, där det står att hon talat med Ersta och att det fastslagits att Ersta ska göra efterkontollen. Detta är alltså fem, sex, sju samtal i onödan! Det är väl bara att följa ursprunglig plan! Satsa pengar på vård istället för administration!

Suget är kvar, men hoppet finns nu

Innan min GBP-operation, så sa utredande läkare något i den här stilen "många av de opererade får minskad aptit och slutar att sukta efter sådant som de tidigare ätit mycket av, t ex Digestivekex". Det lät som himmelriket i mina öron! Att ha en minskad aptit! Att inte vara sugen på sånt som man överäter! Jag hade kunnat gett min högra hand för att få uppleva detta!

Efter operationen kan jag säga att för min del är aptiten och suget bara lite lindrigare. Det är den fysiska begränsningen som räddar mig. Och nu har jag lite mer möjlighet att resonera med mig själv och avstå - något som jag tyckte var helt omöjligt förut. Så livet är MYCKET bättre! Inget snack om den saken! (Tack tack tack Dr Secher och Västra Götalandsregionen!) Men man ska inte tro att allt som man hör innan operationen kommer stämma in på en själv. I synnerhet som människan har en god förmåga till selektiv perception - man ser och hör det man vill se.

Så helgerna och allt julgodis och julfika är fortfarande en utmaning för mig. Inget snack om den saken. Lördagar tillåter jag mig att "släppa loss", men jag måste skärpa mig alla andra dagar, så kommer det nog att förbli. Men nu finns hoppet och möjlighet till egenkontroll.....

Bara att ställa in sig

När det är frost, så springer jag inte i skogen. Det blir för halt och hårt. Då får jag springa på löpbandet på gymmet. Det är inte kul alltså. Det kan vara jobbigt nog att ge sig ut i skogen trots att det är härligt när jag väl börjat springa. Men till löpbandet på gymmet krävs det ännu mer motivation. Och en positiv inställning, att bara göra trots att det inte är så kul, samt vara tacksam att jag har ett fint gym att gå till. Jag får tänka på att det bara handlar om några få månader. Jag får tänka på att jag kunnat springa i skogen hela hösten och vara tacksam för det. Utan sån här peppning och tankeverksamhet skulle joggandet inte bli av.....

Detaljer och små rörelser

Var i förra veckan hos den otroligt duktiga sjukgymnasten igen. Hon som säger så jobbiga saker. Men kloka. Och rätt. Om vaden ska bli helt bra så måste jag belasta min rygg (via knäna) annorlunda, och bygga muskler som jag inte har. Jag fattar det intellektuellt. Men övningarna är irriterande simpla och ändå så svåra. HELA fötterna i golvet, avslappnade knän, spännda magmusklerna under naveln (så att man ej svankar) och så spänn YTTERSIDAN av låren, muskeln som går från knät, på utsidan om låret och upp i rumpa och rygg. Kan det vara svårt? Det ÄR svårt! Bara att stå med hela foten i golvet (hela trampdynan och hälen) är en utmaning. Sen att hitta de där lårmusklerna och att spänna dem utan att spänna en massa annat.

Nu har jag tränat på det i helgen och på några andra simpla men effektiva övningar och - tänka sig - jag känner inte av vaden efter lördagens 5 km jogging och söndagens timme på gymmet. Är detta lösningen? Jag var visserligen också mycket noga med HUR jag sprang i lördags, så det finns nog detaljer som samverkar, men jag är SÅ glad för att jag fått en så bra hjälp från sjukgymnasten. Och det är inte en massa krämer, produkter, tillskott, utan ren och skär träning.

Omega 3 på naturlig väg - förvånansvärt mättande

Det är alltid bättre att få i sig vitaminer, mineraler och omega-fettsyror på naturlig väg via maten, än att ta tillskott. Så jag försöker minska mitt intag av fiskoljekapslar, som trots sin naturlighet är processade. Istället försöker jag äta mer av fet fisk. Förutom lax är det ingen fisk som lockar som maträtt, men mamma tipsade mig om sill på burk - 4-6 bitar sill motsvarar underhållsbehovet av omega 3. Jag tycker inte att det är så himla gott, men äter det ändå.

Jag blev förvånad hur mättande det är med sill: sex bitar sill och ett finn crisp-bröd, är väldigt mättande. Jag står mig lika bra på det som två ägg och gröt på knappt 1 dl havregryn.

Extra info om omega-fettsyrorna från näringsfysiologiska experten: den som äter hyfsat, behöver inte äta tillskott av omega 6. De fettsyrorna (alltså omega 6) finns så det räcker i alla oljor och nötter, till exempel. Det många behöver tänka på, är att få i sig omega 3, som finns i fet fisk (sill, makrill, lax m fl), valnötter och linfröolja. Problemet med valnötter och linfröolja är att de härsknar väldigt fort. Härsket fett innehåller fettperoxider som förstör cellerna. Detta är mycket allvarligt! Näringsfysiologen säger: hellre brist på omega 3 än härsken omega 3-fettsyra. Så allvarligt är det med härsket fett. Valnötter ska köpas så hela som möjligt, och nötter från öppnad påse ska förpackas tight i aluminiumfolie (inte burk eller plastfolie - fettet reagerar med plasten) och läggas i frysen. Jag har många många gånger köpt linfröolja både från dagligvaruhandeln och från hälsokosten, och den har varit härsken redan vid öppnandet eller mycket kort därefter. Alltså: ät fet fisk!

Ingen jogging p g a snöglopp

Idag var jag så taggad att springa, jag fick kämpa mot tidsbrist och annat för att komma iväg och tänkte att regn kan man ju klara av - bara jag får springa. Men när jag kommer till motionsspåret (som ligger på ett berg), så ligger det snö från gårdagen kvar. Och en hel del snö är det. Smält snö. Alltså, det var sådant snöglopp, att jag efter tio steg var ordentligt blöt om fötterna. Då gav jag faktiskt upp. Jag satte mig i bilen och åkte hem, och försökte öva på att inte bry mig.

Snöjogging

I morse när jag sprang min 5 km-standardrunda, så snöade det, och det var snö i spåret. Än en gång är jag så tacksam för att jag är så motiverad! Det var halt och kallt, men det var härligt ändå. Jag valde skogen istället för gymmet, men började ångra mig när jag såg att parkeringsplatsen var tom och snön yrde in i örat och kladdade igen glasögonen. Som vanligt är det najs när man väl kommit ut och ännu bättre när man är klar.

Fick springa långsammare p g a att det var halt, men också för att jag var tvungen att koncentrera mig på att springa rätt, utifrån sjukgymnastens rekommendationer (se föregående inlägg). Och banne mig, jag känner inte av vaden efter denna runda! Håller tummarna för att detta håller i sig även efter helgens träning.

Äntligen någon som kan något

Jag fick för drygt ett halvår sen hjälp av en sjukgymnast på företagshälsovården att bli av med min hälsporre på vänster fot. "Receptet" var framförallt ändra kroppshållning, inget annat. Idag var jag där med min onda vad, och mycket riktigt, hon kunde visa på att låsningar i ryggen är det som påverkar vaden. Med akupressur i huvudet, nacken, svanken och bäckenet så menar hon att hon "återställt" låsningarna. Det återstår ju för mig att se, men att vaden blev påverkad, det råder det inget tvivel om. Efter hennes mycket lätta behandling har jag jätteont i ankeln! Fick också tre stärkande/stretchande övningar att jobba med. I synnerhet en var superskön!

Jag blir alltid imponerad av folk som verkligen vet vad de gör. Ska bli spännande att se om hon lyckas hjälpa mig även denna gång (men det beror ju också på mig), men jag blir i alla fall imponerad av hennes blick och holisiska syn.

Hellre lite protein åt gången

Hörde något intressant på radion igår. Myten är ju att för att kunna bygga mycket muskler så ska man äta mycket protein, men det gäller att äta lite åt gången. Kroppen kan nämligen inte bygga muskler av mer än 30 gram protein i taget, motsvarande en 120 grams hamburgare, enligt ny forskning gjord vid universitetet i Texas. Det protein som kroppen inte kan tillgodogöra sig vid ett större intag, kan istället lagras som fett, konstaterar forskarna. Rekommendationen är alltså att den som vill maximera sitt muskelbygge sprider ut proteinintaget över måltiderna.

Läs mer om radioinslaget här.

Vilken härlig natt och morgon!

Somnade med ungarna typ halv 9 och vaknade halv 3. Lyckades somna om vid 3 och sova till ordinarie tid kl 6, så jag sov nästan 9 timmar (!). Var ute och sprang 5 km och solen sken och frosten glittrade. Åt sen min goda havregrynsgröt och ett ägg. Kan det bli bättre för hälsan?!

Orolig för min vad

Min högra vad är inte riktigt med, det småkrampar hela tiden, känns svullet och musklerna gör ont. Sådan här småkramp har hittills alltid löst sig med träning, men nu har jag lite för länge haft ont i muskler och är det kanske senfästen? Avstod från att träna igår och i fredags, men testade idag igen. Tyvärr fick jag ont idag igen, både av crosstrainern och motionscykeln. Deprimerande!

Mamma säger att svullnad beror på att det är venklaffarna som inte fungerar optimalt, hon har också samma problem. Vad kan man göra åt det? Motion underlättar. Man kan ta västskedrivande medel också, men sådant gör att njurarna arbetar effektivare, och man riskerar att bli av med för mycket salter och mineraler i kroppen. Så det är bäst att vara skeptisk....

Hade inte vaden gjort ont i muskler och muskelfäste, så hade det bara varit att köra på med motionen, men jag känner att jag lätt blir för ivrig. Och....jag vågar knappt ens skriva det...jag känner av hälsporre på höger fot lite lite.... DET gör mig orolig, jag ber till högre makter att kroppen ska palla för mycket motion, för jag mår så himla bra av det.

Idag ska jag faktiskt hoppa över träningen

Tvärt emot min grundinställning att jag tränar trots att det gör ont, samt att man blir pigg av att träna, så ska jag hoppa över träningen idag. I en veckas tid känner jag av ett senfäste i ena vaden, och det blir inte bättre. Dessutom är jag för trött, har jobbat hårt i veckan, så jag skippar att mota den tröttheten med motion, utan jag tar till soffan. Ingen regel utan undantag, alltså!

Tacka vet jag matlådor

Jag har varit ute och rest i 1,5 dygn. Redan på så kort tid havererar de goda matvanorna. Mat i tid och otid, och för mycket. Varför? "Bäst att passa på så att jag inte blir hungrig sen" och den klassiska "men åhh så gott det smakar". Typiska typiska överätar-tankar.

Tacka vet jag matlådan! Det såg ut som om mamma lämnat nåt i kylen från barnpassningen. Spännande..... Annars innehåller min frys föredömligt frusna matlådor. Så det går inte heller att skylla på att inget finns hemma. Ja, matlådor är toppen!

Ett år sedan GBP-operation

Idag är det ett år sen jag genomgick min Gastric Bypass-operation. Jag har inte ångrat den en sekund, inte en enda. Allt har gått så himla bra både innan, under och efter operationen. Jag är så tacksam mot operatör dr Eric Secher vid Ersta sjukhus, mot sjukvården och inte minst mot min familj.

Jag är också tacksam för att jag själv verkligen har tagit den här nya chansen jag fått och förvaltat den väl. Viktnedgången hade kunnat vara större än - 37 kg, men jag tycker att den har skett på ett vettigt sätt. Jag har också tagit chansen att nu äntligen motionera mer regelbundet och mycket och att verkligen använda min kropp. Men framförallt så är jag tacksam för vad operationen gjort för mig psykiskt; borta är maktlöshet, ångest och matstress. Energin som jag alltid haft kan läggas på annat fokus än mat. Och även om jag inte är den mest lugna och harmoniska människan nu heller, så har jag i alla fall mycket mer ro och lugn än tidigare. Så idag firar jag min ettårsdag på det nya livet!

Lagar mat på helgerna

På helgerna passar jag på att laga mat. Först så måste ju en hel del mat lagas som också ätes på helgerna, eftersom vi alltid äter lagad mat två gånger om dagen. Sen vill jag ju gärna att det blir över så att jag får luncher eller om det kan räcka till någon middag.

Lördag lunch: Kokade kyckling och gjorde kycklinggryta med curry och äpple, och till det rött ris. Surkålssallad (inte ungarnas smak) till mig  och broccoli (inte min smak) till ungarna.
Lördag middag: Kolja i ugn, bara med smör och örter och lite av kycklingbuljongen från lunchen. Tyvärr fiskpinnar till ungarna, det har ännu inte gått att få dem att äta riktig vit fisk, bara lax. Potatis till det. Grönsakerna har jag glömt bort.
Söndag lunch: Köttfärslimpa i ugnen med potatis och morötter i samma form - alltså allt på en gång! Det var ett nytt recept för mig från en gammal Vår kokbok - men värt att göra om. Pellan var skeptisk, men Lilleman sa att det var det godaste han ätit.
Söndag middag: Riktig höstgryta på märgpipa och rotsaker med fullkorns-penne. Det var så gott att det tarvade ett glas rött vin till.

Det gäller att inte känna efter för mycket

Om träningen ska bli av, så gäller det att inte känna efter för mycket. Jag tränar alltid så länge jag inte har feber (vilket inte har hänt på flera år) - om jag är trött, om jag är småförkyld, om jag har ont någonstans.  Min erfarenhet är nämligen att det inte blir värre av att träna, i många fall blir det t o m bättre, när det gäller t ex smärta.

Samtidigt så hör man ju att man inte ska träna när man inte känner sig helt 100, men jag får aldrig svar på exakt varför. Jag tror mer att det där är råd som elitidrottare får och ska hålla sig till, men som motionärer gärna tar till för att slippa. Känner man efter för mycket, så kommer de flesta allt för ofta att ha ont, och då blir träningen inte av. Och det är vetenskapligt bevisat - att genomförd träning förbättrar livet.

Att prioritera tid för träning

Igår på gymmet överhörde jag en konversation mellan, vad jag uppfattade det som, två 40+ tjejer som just skulle börja träna och var på sin introduktion. Redan efter någon minut börjar den ena gnälla på att det är jobbigt och tungt och att hon ändå inte kommer att ha tid att träna, hon jobbar ju skift. Hennes väninna säger att då får hon väl träna på förmiddagen om hon jobbar kväll..... ja i den stilen höll de på.

Men detta är bara att inse: det tar tid att träna. Alla har den tiden. Sen är det bara en fråga om prioritering. Så enkelt är det! Titta mindre på TV, shoppa mindre, renovera mindre, arbeta mindre, prioritera andra mindre, ställ högre krav på den du lever med eller ungarna, tacka nej. Det finns massor med tid att skala av för att hinna träna.

Jag har objektivt sett inte heller tid. Heltidsjobb, ensamstående under veckorna, tre mindre barn, ingen släkt på plats som kan avlasta utan planering osv. Men jag har bestämt mig. Skalat av annat.

För till skillnad från TV-tittande och annat, så är träningen en investering i ett bättre och kanske längre liv. Så det är bara att välja hur man vill ha det.

Föreläsning med Paulún

Här om dagen var jag med mamma (som ju är näringsfysiologisk expert) och lyssnade på en föreläsning med Fredrik Paulún. Jag har varit rätt avvaktande mot honom, har tyckt att det är väldigt mycket marknadsföring och försäljning av böcker och produkter kring honom, men faktum är att karln inte alls är så snuttifierad och krängig som jag hade förväntat mig. Och ISO-dieten som han nu formulerat är faktiskt den bästa (vettigaste, mest balanserade) diet som jag tagit del av. GI, som var hans förra kommersiallisering, finns det mycket problem med och många missuppfattningar om, men ISO är väldigt balanserat. Problemet med ISO-dieten är att den bygger på beräkningar av energiprocent, och det är inte helt lätt att räkna energiprocent själv. Jag återkommer till det i ett senare inlägg.

Så föreläsningen var intressant, balanserad och i viss mån lärorik och den fick mig att börja ta tag lite extra i maten. Bl a ut med fruktyoughurt och in med riktiga bär + dundermedlet honung till Sportkillens frukost.

Mamma näringsfysiologen tyckte också att Paulún gjorde ett bra jobb - bara några faktatveksamheter och två faktafel (som hon tog upp med honom). Det gjorde mig också positivt överraskad - om mamma inte är kritisk då var det verkligen bra och riktigt.

Kroppen längtar efter träning

Jag hade inte tränat på tre dagar och det känns i hela kroppen: stela axlar, lite svullna leder och en krypande känsla i kroppen. Så i morse när jag vaknade och kom ihåg att jag skulle börja dagen med att springa femman, då blev både jag och kroppen glada. Nu efteråt sitter vi här och är nytränade, nyduschade och med gröt i magen. Och den där sköna efter-tränings-känslan som håller en motiverad. Toppen!

Naturen - en fördel vid jogging

En av de bästa sakerna med att springa är att man får vara ute i naturen - jag springer bara i skogen. Alla dagar har sin tjusning. Imorse var det frostnupet, morgonsolen glittrade så fint i den vita frosten och höstluften var ljuvlig.

Trots att friluftsområdet bara ligger någon kilometer från stan, så är det helt tyst i skogen, bara porlande vatten hörs på ett par ställen. Att lyssna på skogens tystnad är bättre än all musik - det ger frid.

Minus 37 kg på ett år

Idag är det ett år sen jag började gå ner i vikt inför min gastric bypass-operation. Det var mycket blandade känslor då och jag minns att jag en av dagarna i början satt på en hotellfrukost och nästan grinade över att inte få äta. Men det var det värt. Första oktober 2008 vägde jag 37 kg mer än jag gör nu, och jag har gått från BMI 43,5 till 30,5 (och då har ändå en del annan omfördelning skett med muskler och så, eftersom jag numera tränar dubbelt så mycket som förut). Så detta är en dag att verkligen vara TACKSAM!

Ynnest att kunna och få träna

Imorse gällde det verkligen att vara fokuserad på att det är en ynnest att jag kan träna så mycket som jag gör och att jag fick tillfälle i morse, eftersom mannen åker till Stockholm i em och alltså kunde ta ungarna till aktiviteter i morse. För det ösregnade när jag åkte iväg på cykeln och regnet tilltog på vägen till gymmet (att springa i skogen som jag tänkt var uteslutet). Jag tänkte att nu blir jag blöt på låren, men innan jag kom fram så var hela byxorna och halva strumporna blöta. Då gäller det att vara motiverad!

Efter 40 min på crosstrainern var byxorna torra och känslan i kroppen SKÖN.

Utmaning med helg

Helgerna är en utmaning för mig som i hjärnan fortfarande är mycket av en överätare. Middag igårkväll på restaurang: en liten förrätt, ett kycklingbröst med några enstaka grönsaker (skippade all potatis). Detta räckte för att jag inte skulle orka mer än att smaka på efterrätten. Och ett glas champagne och ett glas vin var på gränsen till för mycket....(jag tål alkohol sämre nu också). Hade helst gått och lagt mig, men det är klart att man får ta sig samman och gå på Tom Jones-konserten (jättebra som vanligt).

Sen närmare midnatt är jag hungrig igen. Delar en portion fish-and-chips med mannen och borde bara ätit en fjärdedel istället för knappa hälften - för mätt igen.

Och så hotellfrukosten - snacka om utmaning! En handfull äggröra med lite bacon - paus - 1 dl youghurt med några bitar ananas och några hallon - det är det enda som får plats.

Ja typ så där håller det på på helgerna.... tacka vet jag vardag och TACK för att jag är opererad! Men jag ber om att så småningom också få bukt med överätandet, så att helgerna också kan bli lagom.

Det tar emot - men går bättre och bättre

Idag tog det emot när jag var uppe och sprang femman. Det kändes trögt hela vägen och jag tänkte nästan hela tiden "är jag inte framme snart". Men i och med att jag nu ser en koppling mellan menscykel och prestation, så behöver jag inte fundera något länge över varför det går trögt.

Tiden blev ändå bra för att vara mig, jag springer nu på 40 minuter. När jag började springa 5 km, så sprang jag på 46. Så det går bättre och bättre, även om det går långsamt.

Jag började springa när jag vägde 94 kg och nu väger jag 10 kg mindre och har blivit starkare, så det är klart att tiden blir kortare. Och det är mycket mindre jobbigt, naturligtvis.

Vad tacksam jag är att jag började springa! Det ger så mycket! Jag har aldrig gillat att spriga tidigare, har t o m avskytt det och tyckt det varit löjligt med all hallelulja kring löpning. Men nu fattar jag! Sent ska syndaren vakna!

Passa på med ananas i maten

Min man gillar inte frukt i maten. Så jag får passa på när han är borta. Tänkte fixa kassler med kokosmjölk, bambuskott, ananas och lite nötter. Funderade på om man skulle ha i en näve grovt rivna morötter också. Kryddor måste bli ingefära och....vi får se. Vitkålssallad och basmatiråris från I love ECO blir bra till det. Så, nu var middagsplanen färdigtänkt, nu går jag och hämtar ungar!

Sug kan försvinna med operation

Vid ett läkarbesök inför gastric bypass-operationen sa läkaren till mig att många patienter upplever att de efter operationen inte längre är sugna på sådant som de innan ofta brukade vara mycket sugna på. Det lät i mina öron som rena frälsningen! Att inte längre vara sugen vore rena himmelriket för mig! Suget har skapat så mycket ångest och tankar, för att inte tala om överflödiga kilon.

Riktigt så blev det inte efter operationen. Jag är fortfarande ofta sugen på en massa saker. Men - hallelulja - suget går numera att hantera. Innan operationen var suget ohanterbart, nu går det att leva med. Antingen står jag ganska lätt emot, eller så äter jag lite av det som jag är sugen på. Jag är djupt tacksam för det....

Menscykeln påverkar vikt och ork

Har du tänkt på varför vikt och ork varierar över månaden? Varför vikten kan variera på så mycket som ett kilo från en dag till en annan under samma mätförutsättningar? Eller varför du ena gången kan lyfta 5-10 kg mer i maskinen på gymmet än nästa gång? Börja fundera på var i menscykeln du befinner dig.

Träning: Kortfattat så är man starkast och har mest ork i mitten av menscykeln efter ägglossningen. Mer om träning och menscykel hittar du här.

Vikt: Min erfarenhet, som jag visserligen saknar andra belägg för, är att kroppen samlar på sig vätska kring mens, och att det "släpper" när mensen tagit slut. Jag väger alltså mer innan mens än någon dag efter, beroende på att uppsvullnaden väger. Det kan skilja sig på något kilo. Därför har jag som rutin att lita mest på den angivna vikten direkt efter mens, även om jag väger mig emellan också. Men sen jag förstod sambandet så behöver jag inte bli nojig över ett kilo extra de sista dagarna innan.

Det tar emot - fokus krävs!

Det går inte att sticka under stol med att det tog emot att åka upp till joggingspåret imorse kl 7.10 för att springa 5 km... Då gäller det att fokusera på allt det positiva: att jag över huvudtaget har möjligheten att springa, att solen skiner, att det kommer kännas bra efteråt, osv. Kroppen var i alla fall med, jag sprang på min bästa tid. En superstart på veckan.

Förbättra livet? Ät kål!

Många av oss har hört att kål är nyttigt. Det är supernyttigt! I kålfamiljens medlemmar (vitkål, rödkål, brysselkål, spetskål, blomkål, broccoli m fl) är det svavelföreningar, polyfenoler och indoler (vilka är antioxidanter i olika utsträckning) som har en skyddande effekt, bl a mot cancersjukdomar. Vissa tror t o m att kål har en botande effekt på just cancersjukdomar. Dessutom innehåller kål en hel del fibrer (lika mycket som t ex äpple, banan och apelsiner) och C-vitamin. Kål hjälper kroppens detox-mekanismer och ökar leverns förmåga att producera enzymer som hanterar potentiellt giftiga ämnen.

Och kål är bra om man vill gå ner i vikt! Ger en bra mättnadskänsla, innehåller superlite kalorier (25-30 kcal/ 100 gr) och har mycket lågt GI (15).


Billigt som tusan är det också, och håller sig länge i kylskåp, så det är en mycket bra råvara att alltid ha hemma. En sallad gjord på kål håller sig dessutom flera dagar i kylskåp.

Vi äter mycket kål hemma. Favoriten är kålsallader, men vi äter den gärna kokt också (både blomkål, vitkål och broccoli). Det finns en väldigt vardagsvänlig (men dyrare) broccoli från Findus, som är förpackad i påsar för ångkokning i micron (hittar ej produkten på Findus hemsida, men förpackningen är silverfärgad). Denna produkt är super att ha till hands och levererar god och lagom kokt broccoli på tre minuter i micron.

Kålsallad med äpple (vår vardagssallad): finskuren vitkål, tärnat äpple, solrosfrön, olivolja, salt och peppar.

Kålsallad med morot (också en favorit): finskuren vitkål, finriven morot, grovriven morot, sesamfrön (helst oskalade), olivolja, örtkrydda (utan glutamat, bara örter), salt och peppar.

Näringsfysiologisk stjärna i familjen

Det mesta som jag vet om näringsfysiologi, har jag lärt mig av min mamma. Hon är landets (Europas?, världens?) mest erfarna, pålästa och korrekta näringsfysiolog. Hon är inte lika bra på att marknadsföra sig som Paulún och gänget, men kunskaps- och erfarenhetsmässigt bräckar hon dem. Dessutom är hon omutbar, svår att imponera på och vetenskapligt korrekt och noggrann i sina näringsfysiologiska uttalanden.

Det gör att man alltid kan fråga mamma om närinsgfysiologiska frågor (som t ex hälsoprodukter), och då vara säker på att de svar man får är så underbyggda och korrekta som det bara går, om man håller sig inom den beprövade vetenskapen. De näringsfysiologiska förklaringar som finns och kommer finnas på denna blogg, är oftast avstämda eller förklarade av mamma.

Jag gillar den skeptiska hållningen och det vetenskapliga anslaget - det är en viktig motpol mot dagens snuttifiering, ytliget och quick-fix-mentalitet inom mat och hälsa.

Springa eller inte med snuva

Frågan är om man ska springa eller inte om man är snuvig. Jag funderade fram och tillbaka på detta hela morgonen, men gick ändå och sprang. Skippade dock min favoritrunda på 5 km och sprang bara 3,5. Och vad härligt det var! En fantastisk morgon med uppgående sol, frisk höstluft och daggfräsch natur! Tur att jag tog mig ut, även om jag är osäker på om det var smart p g a snuvan. Det är ju en "sanning" att man inte ska träna om man inte är helt frisk, men jag vet ärligt talat inte vilka konsekvenserna kan tänkas bli om man som jag oftast struntar i sånt.

Nej, inte bli förkyld!

En förkylning står och väger och hotar att bryta ut. Nej, det finns inte på världskartan att det skulle funka med en förkylning nu! In med extra mycket vitlök, KanJang, probiotika, c-vitamin och honung. Det är en huskur som , peppar peppar, brukar funka. Så jag håller tummarna för det även denna gång.

Äntligen måndag - bra för matordningen

Äntligen måndag! Det är väldigt bra för matordningen! På veckorna är det rätt lätt att äta vad jag ska och vad vill, men helgerna är fortfarande en utmaning; för mycket, för mycket bröd, för ofta, för lite protein. Trots att jag inte mår bra av det, så gör jag det i alla fall, i sann beroende-anda. Så hurra för vardagen!

Är och förblir en överätare?

Det sägs att en gastric bypass-operation ofta minskar aptiten, minskar suget efter mat och reducerar andra ätstörningar. Det mesta av detta stämmer inte på mig. Jag är ofta SUGEN som förut och jag äter rätt ofta för mycket och får ont i magen. Skillnaden är bara den att det nu - tack gode gud och överläkare Erik Secher - finns ett snabbt och effektivt stopp. Det går bara att överäta en bråkdel mot tidigare. Men jag blir trött på att det ändå händer flera dagar i veckan. Senast idag. En eftermiddag på trevligt födelsedagsfika med småätande hela tiden och vid middagen på kvällen borde jag bara ätit den lilla ärtsoppan och en pannkaka. Men nej, två pannkakor och en till nyss vid diskbänken. Och då är jag FÖR mätt. Så nej, en operstion löser inte allt, men tack tack för den ändå, det är min chans till ett nytt liv, även om det gamla definitivt är med och spökar.

Vilken förmiddag!

Går upp på berget och springer för första gången 7,5 kilometer. Det gick bra det med! Det tog visserligen 62 minuter, alltså sakta men säkert. Sen åkte jag och handlade ett par kläder (bl a jogging-set, inser att det snart ej går att springa i t-shirt) och jag är överlycklig för att jag nu utan större problem har storlek 44 (från 56 för 10 månader sen). Yeaha, vilken förmiddag!

Fördelen med morgonträning

Jag tränar egentligen helst på eftermiddagen eller kvällen, men det finns en stor fördel med att göra det på morgonen: då är det gjort! Så det krävs lite extra motivation (just do it!), men risken att något kommer emellan eller att det blir jättesent, är mycket mindre.

Rött ris är toppen

Rött råris är toppen, det ger ett lyft till varje maträtt som man har tänkt att äta med ris. Det är matigare och har roligare färg och godare konsistens. Det är Pellans favoritris, så även barn gillar det. Alla våra ungar äter det gärna, men Pellan, hon kan sitta och äta bara rött råris. En hög.

Fick just tipset om att inte salta det innan tillagning, för att det tydligen spricker upp mer, så jag ska testa nästa gång att låta bli saltet (jag saltar i och för sig inte råris, jag kokar det med buljong, helst lantbuljong från René Voltaire).

Jag har provat olika sorters rött råris. Både de från ICA I love ECO, Kung Markatta och René Voltaire är bra.

Koktiden är ca 40 minuter (man kan stänga av plattan efter 30 minuter), så det är inte tillagat i en handvändning, men du kan lungt laga mer på en gång eftersom det håller sig i alla fall en fem dagar i kylen och även smakar bra efter återuppvärmning.

Är godissugen

Nu är jag godissugen! Måste snabbt äta mellanmålet (soyayoughurt, proteinpulver, blåbär och lite müsli) så att det går över. För nu ropar kollegorna att det är fika....

Lax med grönsaksblandning

Hade en hel del lax över så jag bjöd min fina kollega B på lunch. Laxen var ungnsbakad med kryddor, så som jag oftast gör lax. Till det serverades en av Findus "Grön deli", den med kikärtor, linser, grillad paprika, spenat och någon sås. Förutom stabiliseringsmedlet i den grillade paprikan så funkar den där grönsaksblandningen väldigt bra även innehållsmässigt. Enkelt, gott, nyttigt och prisvärt.

Nya gymmet testat

I morse testade jag och min fina kompis B det nya gymmet i staden. Mycket snyggt gym, bra fokus på helhet (träning, skönhet, fika, kvalitativa grejer att handla). Och det som lockar mig mest; större variation på konditionsmaskiner samt barnpassning.

En ny konditionsmaskin som jag inte träffat på förut var en "trappmaskin" där man istället för att trampa upp och ner, så trampar man åt sidan, som att åka inlines. Jobbigt, men det känns som effektivt. Det blir nog snygga muskler på sidan av rumpan!

Tacksam för träningen

Jag är så tacksam att jag numera kan träna ordentligt! När jag vägde som mest gick det inte att träna i någon större omfattning. Jag är så tacksam för att det går nu! Det är inte alltid kul att träna, det är det faktiskt inte, men jag bara gör det ändå, för att jag kan och för att det är bra för mig.