Vilken underbar morgon att springa! Rätt varmt var det, och uppe i skogen var det dimmigt dimmigt. Men jag älskar att springa i skogen, det är helt annorlunda rent känslomässigt än att springa i stan som jag gjorde igår. Det är bra att jag hittat tillbaka till skogen. När jag slutade rida, så blev det inte så att jag kom ut i skogen och jag märker att det är angeläget för mig.
Men i helgen får jag lugna mig med springandet - jag känner av hälsporren i höger fot och senfästet i vaden. Grrr och morr.... Det får lov att gå över snabbt, jag ger det helgen. Imorgon ska jag försöka komma iväg och simma och på söndag gymmet, men sen på måndag kommer jag att vilja ge mig ut.
15 år sedan