Hellre lite protein åt gången

Hörde något intressant på radion igår. Myten är ju att för att kunna bygga mycket muskler så ska man äta mycket protein, men det gäller att äta lite åt gången. Kroppen kan nämligen inte bygga muskler av mer än 30 gram protein i taget, motsvarande en 120 grams hamburgare, enligt ny forskning gjord vid universitetet i Texas. Det protein som kroppen inte kan tillgodogöra sig vid ett större intag, kan istället lagras som fett, konstaterar forskarna. Rekommendationen är alltså att den som vill maximera sitt muskelbygge sprider ut proteinintaget över måltiderna.

Läs mer om radioinslaget här.

Vilken härlig natt och morgon!

Somnade med ungarna typ halv 9 och vaknade halv 3. Lyckades somna om vid 3 och sova till ordinarie tid kl 6, så jag sov nästan 9 timmar (!). Var ute och sprang 5 km och solen sken och frosten glittrade. Åt sen min goda havregrynsgröt och ett ägg. Kan det bli bättre för hälsan?!

Orolig för min vad

Min högra vad är inte riktigt med, det småkrampar hela tiden, känns svullet och musklerna gör ont. Sådan här småkramp har hittills alltid löst sig med träning, men nu har jag lite för länge haft ont i muskler och är det kanske senfästen? Avstod från att träna igår och i fredags, men testade idag igen. Tyvärr fick jag ont idag igen, både av crosstrainern och motionscykeln. Deprimerande!

Mamma säger att svullnad beror på att det är venklaffarna som inte fungerar optimalt, hon har också samma problem. Vad kan man göra åt det? Motion underlättar. Man kan ta västskedrivande medel också, men sådant gör att njurarna arbetar effektivare, och man riskerar att bli av med för mycket salter och mineraler i kroppen. Så det är bäst att vara skeptisk....

Hade inte vaden gjort ont i muskler och muskelfäste, så hade det bara varit att köra på med motionen, men jag känner att jag lätt blir för ivrig. Och....jag vågar knappt ens skriva det...jag känner av hälsporre på höger fot lite lite.... DET gör mig orolig, jag ber till högre makter att kroppen ska palla för mycket motion, för jag mår så himla bra av det.

Idag ska jag faktiskt hoppa över träningen

Tvärt emot min grundinställning att jag tränar trots att det gör ont, samt att man blir pigg av att träna, så ska jag hoppa över träningen idag. I en veckas tid känner jag av ett senfäste i ena vaden, och det blir inte bättre. Dessutom är jag för trött, har jobbat hårt i veckan, så jag skippar att mota den tröttheten med motion, utan jag tar till soffan. Ingen regel utan undantag, alltså!

Tacka vet jag matlådor

Jag har varit ute och rest i 1,5 dygn. Redan på så kort tid havererar de goda matvanorna. Mat i tid och otid, och för mycket. Varför? "Bäst att passa på så att jag inte blir hungrig sen" och den klassiska "men åhh så gott det smakar". Typiska typiska överätar-tankar.

Tacka vet jag matlådan! Det såg ut som om mamma lämnat nåt i kylen från barnpassningen. Spännande..... Annars innehåller min frys föredömligt frusna matlådor. Så det går inte heller att skylla på att inget finns hemma. Ja, matlådor är toppen!

Ett år sedan GBP-operation

Idag är det ett år sen jag genomgick min Gastric Bypass-operation. Jag har inte ångrat den en sekund, inte en enda. Allt har gått så himla bra både innan, under och efter operationen. Jag är så tacksam mot operatör dr Eric Secher vid Ersta sjukhus, mot sjukvården och inte minst mot min familj.

Jag är också tacksam för att jag själv verkligen har tagit den här nya chansen jag fått och förvaltat den väl. Viktnedgången hade kunnat vara större än - 37 kg, men jag tycker att den har skett på ett vettigt sätt. Jag har också tagit chansen att nu äntligen motionera mer regelbundet och mycket och att verkligen använda min kropp. Men framförallt så är jag tacksam för vad operationen gjort för mig psykiskt; borta är maktlöshet, ångest och matstress. Energin som jag alltid haft kan läggas på annat fokus än mat. Och även om jag inte är den mest lugna och harmoniska människan nu heller, så har jag i alla fall mycket mer ro och lugn än tidigare. Så idag firar jag min ettårsdag på det nya livet!

Lagar mat på helgerna

På helgerna passar jag på att laga mat. Först så måste ju en hel del mat lagas som också ätes på helgerna, eftersom vi alltid äter lagad mat två gånger om dagen. Sen vill jag ju gärna att det blir över så att jag får luncher eller om det kan räcka till någon middag.

Lördag lunch: Kokade kyckling och gjorde kycklinggryta med curry och äpple, och till det rött ris. Surkålssallad (inte ungarnas smak) till mig  och broccoli (inte min smak) till ungarna.
Lördag middag: Kolja i ugn, bara med smör och örter och lite av kycklingbuljongen från lunchen. Tyvärr fiskpinnar till ungarna, det har ännu inte gått att få dem att äta riktig vit fisk, bara lax. Potatis till det. Grönsakerna har jag glömt bort.
Söndag lunch: Köttfärslimpa i ugnen med potatis och morötter i samma form - alltså allt på en gång! Det var ett nytt recept för mig från en gammal Vår kokbok - men värt att göra om. Pellan var skeptisk, men Lilleman sa att det var det godaste han ätit.
Söndag middag: Riktig höstgryta på märgpipa och rotsaker med fullkorns-penne. Det var så gott att det tarvade ett glas rött vin till.

Det gäller att inte känna efter för mycket

Om träningen ska bli av, så gäller det att inte känna efter för mycket. Jag tränar alltid så länge jag inte har feber (vilket inte har hänt på flera år) - om jag är trött, om jag är småförkyld, om jag har ont någonstans.  Min erfarenhet är nämligen att det inte blir värre av att träna, i många fall blir det t o m bättre, när det gäller t ex smärta.

Samtidigt så hör man ju att man inte ska träna när man inte känner sig helt 100, men jag får aldrig svar på exakt varför. Jag tror mer att det där är råd som elitidrottare får och ska hålla sig till, men som motionärer gärna tar till för att slippa. Känner man efter för mycket, så kommer de flesta allt för ofta att ha ont, och då blir träningen inte av. Och det är vetenskapligt bevisat - att genomförd träning förbättrar livet.

Att prioritera tid för träning

Igår på gymmet överhörde jag en konversation mellan, vad jag uppfattade det som, två 40+ tjejer som just skulle börja träna och var på sin introduktion. Redan efter någon minut börjar den ena gnälla på att det är jobbigt och tungt och att hon ändå inte kommer att ha tid att träna, hon jobbar ju skift. Hennes väninna säger att då får hon väl träna på förmiddagen om hon jobbar kväll..... ja i den stilen höll de på.

Men detta är bara att inse: det tar tid att träna. Alla har den tiden. Sen är det bara en fråga om prioritering. Så enkelt är det! Titta mindre på TV, shoppa mindre, renovera mindre, arbeta mindre, prioritera andra mindre, ställ högre krav på den du lever med eller ungarna, tacka nej. Det finns massor med tid att skala av för att hinna träna.

Jag har objektivt sett inte heller tid. Heltidsjobb, ensamstående under veckorna, tre mindre barn, ingen släkt på plats som kan avlasta utan planering osv. Men jag har bestämt mig. Skalat av annat.

För till skillnad från TV-tittande och annat, så är träningen en investering i ett bättre och kanske längre liv. Så det är bara att välja hur man vill ha det.

Föreläsning med Paulún

Här om dagen var jag med mamma (som ju är näringsfysiologisk expert) och lyssnade på en föreläsning med Fredrik Paulún. Jag har varit rätt avvaktande mot honom, har tyckt att det är väldigt mycket marknadsföring och försäljning av böcker och produkter kring honom, men faktum är att karln inte alls är så snuttifierad och krängig som jag hade förväntat mig. Och ISO-dieten som han nu formulerat är faktiskt den bästa (vettigaste, mest balanserade) diet som jag tagit del av. GI, som var hans förra kommersiallisering, finns det mycket problem med och många missuppfattningar om, men ISO är väldigt balanserat. Problemet med ISO-dieten är att den bygger på beräkningar av energiprocent, och det är inte helt lätt att räkna energiprocent själv. Jag återkommer till det i ett senare inlägg.

Så föreläsningen var intressant, balanserad och i viss mån lärorik och den fick mig att börja ta tag lite extra i maten. Bl a ut med fruktyoughurt och in med riktiga bär + dundermedlet honung till Sportkillens frukost.

Mamma näringsfysiologen tyckte också att Paulún gjorde ett bra jobb - bara några faktatveksamheter och två faktafel (som hon tog upp med honom). Det gjorde mig också positivt överraskad - om mamma inte är kritisk då var det verkligen bra och riktigt.

Kroppen längtar efter träning

Jag hade inte tränat på tre dagar och det känns i hela kroppen: stela axlar, lite svullna leder och en krypande känsla i kroppen. Så i morse när jag vaknade och kom ihåg att jag skulle börja dagen med att springa femman, då blev både jag och kroppen glada. Nu efteråt sitter vi här och är nytränade, nyduschade och med gröt i magen. Och den där sköna efter-tränings-känslan som håller en motiverad. Toppen!

Naturen - en fördel vid jogging

En av de bästa sakerna med att springa är att man får vara ute i naturen - jag springer bara i skogen. Alla dagar har sin tjusning. Imorse var det frostnupet, morgonsolen glittrade så fint i den vita frosten och höstluften var ljuvlig.

Trots att friluftsområdet bara ligger någon kilometer från stan, så är det helt tyst i skogen, bara porlande vatten hörs på ett par ställen. Att lyssna på skogens tystnad är bättre än all musik - det ger frid.

Minus 37 kg på ett år

Idag är det ett år sen jag började gå ner i vikt inför min gastric bypass-operation. Det var mycket blandade känslor då och jag minns att jag en av dagarna i början satt på en hotellfrukost och nästan grinade över att inte få äta. Men det var det värt. Första oktober 2008 vägde jag 37 kg mer än jag gör nu, och jag har gått från BMI 43,5 till 30,5 (och då har ändå en del annan omfördelning skett med muskler och så, eftersom jag numera tränar dubbelt så mycket som förut). Så detta är en dag att verkligen vara TACKSAM!