Bara ner i vikt

Jag går bara ner i vikt, nu verkar det gå av sig självt. Skinnet hänger, dragen blir mer utmejslade. Nu är jag stadigt på 72 kg, alltså minus 48 kg. Minus 50 kg är absolut inom räckhåll. Jag är så tacksam för mitt nya liv!

Nu stl 38 - då stl 56

Igår köpte jag lite nya träningskläder. Fatta att jag fick lov att köpa stl 38! Helt otroligt! För kappt två år sedan försökte jag hitta något i storlek 56. Tacksamhet!

Vardag - dags för rutiner igen

Tack och lov, imorgon är det VARDAG igen! Då är det verkligen dags att komma in i sunda rutiner igen. Under sommaren har det blivit många glassar och mellanmål som inte varit helt nödvändiga. Eftersom jag tränat de flesta dagar (eller åtminstone gått ordentligt), så har jag inte gått upp i vikt, men inte heller ner speciellt mycket (om något alls). Och jag måste ner lite till innan den där bukplastiken kommer att göras (om det inte går fortare nu p g a alla problem med muskelbåcket). Jag har nu fått en tid hos kirurgen i slutet av september. Det är fyra veckor dit.... Nu måste jag lägga in en högre växel när det gäller ordning och rutiner med maten!

Ännu mindre på vågen

Nu har jag passerat - 44 kg! Tack vare Japan, maten där och insikter därifrån och att jag fortsatt med japansk frukost. För det är de förändringar som är nya och förmodligen de som fått vågen att ta ett skutt.

Alltså lite mindre än två kg kvar bara tills operationen av överskottshud och muskelbråcket kan genomföras.....

Siffrorna på vågen rör sig

Det har rört sig neråt på vågen. Pytte pyttelite, men de första siffrona visar 77 och inte 78. Man får vara glad för det lilla.

Ingen ändring på två veckor

Det är två veckor sedan som jag fick beskedet att jag måste ner 4 kg till, annars ingen bukplastikoperation. Så jag skippade en hel del av småätandet, jag slutade med vinet (bara en dag), slutade med godis i tid och otid och ökade motionen från fyra dagar i veckan till sju dagar i veckan. Vad händer på vågen?! Ingenting!! Det är så otroligt frustrerande och om inget händer med denna insats, så känns det ju helt omöjligt att lyckas!! Hur är det möjligt att inget har hänt?! Hellre äta godis och dricka vin och förbli på 78 kg, än att inte äta godis och dricka vin och förbli på 78 kg.....

Det enda jag skulle kunna lägga till, det är att sova mer....

Aaarghh! Vågen är still

I en vecka har jag dragit ner rejält på sånt som inte är mat, ätit vettigt och motionerat varje dag. Vad säger vågen? Den är helt still. Åh så frustrerande! Och jag som på eget bevåg förplikade mig till läkaren att jajamän, på 4-6 veckor kommer jag att ha gått ner de där återstående 4 kilona. Aaargh! Varför gjorde jag det?! Och varför händer inget på vågen?!

Målet är 74 kg eller mindre

Fick nyss veta att jag måste gå ner till 74 kg (BMI 27) innan en bukplastik kan bli akuell för min del. Ålrajt, då finns det ett tydligt mål som måste vara uppnått. Sen ska det tydligen inte vara fler hinder i vägen för att kunna operera överskottshud och mitt stora muskelbråck samtidigt.

Snacka om att jag är motiverad! Jag skrev till läkaren att han skulle ge mig 4-6 veckor, sen är jag nere i den där vikten (från dagens 78). Jag tänker inte ge mig på någon pulverdiet eller minska rekommendationerna från iso-dieten, men däremot ska jag mer strikt följa iso-dieten. Och skippa vin och lördagsgodis, onsdagsfika på jobbet och de onödiga chokladbitarna här och där. Och sen ska jag motionera ännu mer, hur det nu ska gå tidsmässigt och belastningsmässigt.

Ingen tid att förlora: Nu sätter jag igång!!

Iso-dieten verkar funka

När jag läste om iso-dieten (också formaliserad av Paulún), så kände jag att denna diet är den mest vettiga, vetenskapligt uppbyggda och genomtänkta som jag tagit del av. Så efter att ha stått still på vågen i minst två månader, så tänkte jag att jag testar iso-dieten lite mer strikt. Jag följer den långt ifrån slaviskt men jag gör två saker: äter mer protein, frukt och grönsaker och skippar mjukt bröd, samt begränsar pasta och knäckebröd.

Och faktum är, att nu börjar det lossna på vågen. På två veckor har jag gått ner lite dyrgt ett kilo. Iso-dieten eller tillfälligheter?

Återbesök på Ersta 1,5 år efter operationen

Igår var jag på återbesök hos min kirurg Erik Secher på Ersta. Det är 1,5 år sedan jag gjorde min operation.

Resultatet i siffror: BMI har minskat från 44 till 29, omkretsen har minskat med 22 cm, vikten ligger på minus 41.

Resultatet i ord: Fantastiskt! Både operation och tid därefter har varit väldigt enkel för mig. Livet har förändrats så mycket, även om tillvaron i sig inte ändrat sig så värst. Jag har fortfarande överätaren kvar i mig, men har nu åtminstonen fått en fysisk spärr och en mental resonemangsmarginal som jag saknade helt förut. Med det menar jag att jag förut hade extremt kort tid mellan lust att äta och ätandet. Nu har jag lite lite mer tid på mig, då jag faktiskt hinner resonera med mig själv om vad det är jag stoppar i mig och om jag verkligen vill prioritera detta ätande.

Dr Secher frågade mig vad jag har för mål med operationen. Målet för mig har varit att kunna motionera ordentligt och att inte sticka ut, viktmässigt. Så målet är uppnått! All annan viktnedgång, de utseedemässiga fördelarna och så vidare, är bara bonus.

Jag är så tacksam gentemot Västra Götalandsregionen, dr Anders Kylebäck på KSS, Ersta sjukhus och dr Erik Secher. Och jag är tacksam mot mig själv som faktiskt förvaltat denna chans till nytt liv på ett bra sätt.

Om jag inte hade opererat mig....

Om jag inte hade opererat mig, så kan jag säga att jag aldrig aldrig hade lyckats gå ner i vikt. Det förstår jag klart och tydligt. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på varför, men det hade aldrig gått. Jag har fortfarande i princip samma lust att äta som förut, så jag tackar så mycket för att det nu finns en tydlig fysisk begränsning. Därför kommer jag nog aldrig att bli riktigt smal, men jag är ändå så nöjd med att ha uppnått rörlighet och hamnat nära normalvikt. Mer än så kan jag inte begära. Tack och amen.

Så nära minus 40

Det är så nära - 40 kg nu! Lär väl komma dit när vardagen återvänder, men jag vill NU se siffrona krypa under 80 kg!

Mer har nog hänt med kroppen än vad som visas på vågen. Köpte just ett par (för mitt vidkommande) osannorlikt små byxor, som sitter kanon. Så vågen visar nog inte allt, det har nog byggts en hel del muskler här på senare tid.

Ett år sedan GBP-operation

Idag är det ett år sen jag genomgick min Gastric Bypass-operation. Jag har inte ångrat den en sekund, inte en enda. Allt har gått så himla bra både innan, under och efter operationen. Jag är så tacksam mot operatör dr Eric Secher vid Ersta sjukhus, mot sjukvården och inte minst mot min familj.

Jag är också tacksam för att jag själv verkligen har tagit den här nya chansen jag fått och förvaltat den väl. Viktnedgången hade kunnat vara större än - 37 kg, men jag tycker att den har skett på ett vettigt sätt. Jag har också tagit chansen att nu äntligen motionera mer regelbundet och mycket och att verkligen använda min kropp. Men framförallt så är jag tacksam för vad operationen gjort för mig psykiskt; borta är maktlöshet, ångest och matstress. Energin som jag alltid haft kan läggas på annat fokus än mat. Och även om jag inte är den mest lugna och harmoniska människan nu heller, så har jag i alla fall mycket mer ro och lugn än tidigare. Så idag firar jag min ettårsdag på det nya livet!

Minus 37 kg på ett år

Idag är det ett år sen jag började gå ner i vikt inför min gastric bypass-operation. Det var mycket blandade känslor då och jag minns att jag en av dagarna i början satt på en hotellfrukost och nästan grinade över att inte få äta. Men det var det värt. Första oktober 2008 vägde jag 37 kg mer än jag gör nu, och jag har gått från BMI 43,5 till 30,5 (och då har ändå en del annan omfördelning skett med muskler och så, eftersom jag numera tränar dubbelt så mycket som förut). Så detta är en dag att verkligen vara TACKSAM!

Förbättra livet? Ät kål!

Många av oss har hört att kål är nyttigt. Det är supernyttigt! I kålfamiljens medlemmar (vitkål, rödkål, brysselkål, spetskål, blomkål, broccoli m fl) är det svavelföreningar, polyfenoler och indoler (vilka är antioxidanter i olika utsträckning) som har en skyddande effekt, bl a mot cancersjukdomar. Vissa tror t o m att kål har en botande effekt på just cancersjukdomar. Dessutom innehåller kål en hel del fibrer (lika mycket som t ex äpple, banan och apelsiner) och C-vitamin. Kål hjälper kroppens detox-mekanismer och ökar leverns förmåga att producera enzymer som hanterar potentiellt giftiga ämnen.

Och kål är bra om man vill gå ner i vikt! Ger en bra mättnadskänsla, innehåller superlite kalorier (25-30 kcal/ 100 gr) och har mycket lågt GI (15).


Billigt som tusan är det också, och håller sig länge i kylskåp, så det är en mycket bra råvara att alltid ha hemma. En sallad gjord på kål håller sig dessutom flera dagar i kylskåp.

Vi äter mycket kål hemma. Favoriten är kålsallader, men vi äter den gärna kokt också (både blomkål, vitkål och broccoli). Det finns en väldigt vardagsvänlig (men dyrare) broccoli från Findus, som är förpackad i påsar för ångkokning i micron (hittar ej produkten på Findus hemsida, men förpackningen är silverfärgad). Denna produkt är super att ha till hands och levererar god och lagom kokt broccoli på tre minuter i micron.

Kålsallad med äpple (vår vardagssallad): finskuren vitkål, tärnat äpple, solrosfrön, olivolja, salt och peppar.

Kålsallad med morot (också en favorit): finskuren vitkål, finriven morot, grovriven morot, sesamfrön (helst oskalade), olivolja, örtkrydda (utan glutamat, bara örter), salt och peppar.