Ostbollar!

Jag vill gärna äta mer vegetariskt. Bra för kroppen och för miljön sägs det ju. Men jag tycker att det saknas något när man äter vegetariskt, det känns alltid som att jag vill ha något till. Men nu har jag i alla fall testat en köttersättare, nämligen ostbollar. Och de blev jättegoda! Jag kommer äta dem med en urgod potatismix från Findus (om du använder länken: skrolla ner till potatis, blomkål och kikärtor), fryst bladspenat + några oliver.

Receptet:
1,5 dl mandlar
1,5 dl ströbröd
1,5 dl riven ost
3 ägg
1/2 lök
kryddor (persilja, lite gräslök, vitlök, Örtagård från Santa Maria, örtsalt med ramslök från René Voltaire, peppar)

Mixa allt i en matberedare till en konsistens så att det går att göra bollar. Mina var rätt kladdiga. Koka upp ca 1 liter buljong, och koka bollarna i 5-8 minuter. Stek dem sedan så de får en fin yta.

Till häst igen

Igår satt jag upp på en häst igen. En riktig bamse till häst dessutom, tror inte att jag suttit på en så stor någonsin! Men när jag väl kom upp så kändes det inte så högt.

Jag kommer inte ihåg när jag satt på en häst senast, det är flera år sedan. Från att ha ridit flera gånger i veckan i åratal, så har jag nu tagit en lång paus. Men när man sitter upp, så känns det direkt som att komma hem. Och det känns verkligen som dags att återuppta ridningen. Ridning är hälsa för kropp och själ.

Goda kakan

Fika måste man ju alltid göra! Och allra helst med hembakad kaka. Igår testade jag ett nytt recept från tidningen Land: äppelkaka med lingon.

150 gr rumsvarmt smör (funkar också med 100-125 gr kallt smör)
2 dl farinsocker
3 ägg
2 dl vetemjöl (eller siktat dinkelmjöl)
2 tsk kanel
1 tsk bakpulver
1,5 dl färska eller frysta lingon (jag tog motsvarande mängd lingonsylt, råröd)
2 äpplen
ca 1/2 dl pärlsocker
jag tog också mandelspån på toppen

Ugn 175 gr, rund form 24 cm i diameter, smörad och bröad eller mjölad.
Vispa ihop socker och ägg, blanda ner mjöl, kanel och bakpulver. Blanda försiktigt i hälften av lingonen. Häll smeten i formen.
Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Tryck ner klyftorna i smeten.
Strö över resten av lingona, och sen pärlsocker och ev mandelspån.
Grädda kakan i den nedre delen av ugnen i ca 45 minuter (35 hade räckt för min del).

Och samla vänner eller familj och servera med glögg eller kaffe. Ungarna hade gärna haft vaniljsås till kakan och det hade passat bra.

Soyayoghurt, blåbär och lite müsli

Jag är ju en vanemänniska. Fungerar något bra, så kör jag på det en längre tid. Havregrynsgröt på morgonen t ex. Äter det nästan varje dag sedan lång tid tillbaka.

I höstas testade jag ett mellanmål, som hängt med nästan varje dag sedan dess: 1 dl soyayoghurt naturell, 1,5 dl frysta blåbär och 1 dl müsli med lite russin. Gott, mättande, nyttigt och för omväxlings skull helt vegetariskt. Här kan man gärna hacka i ett tiotal nötter, men dem äter jag hellre vid sidan om. Häromveckan köpte jag ett paket av René Voltaires bovetecrunch, och den förhöjer verkligen detta mellanmål!

Det finns en logistisk fördel med detta mellanmål, och det är att soyayoghurten håller sig fint i rumstemperatur en halv dag. Egentligen ska den förvaras i kylskåp, men jag har min mellanmålsburk på rummet och den smakar fint även rumstempererad. Det gör t ex inte ko-yoghurt. Och det är ju inte alltid man har tillgång till kylskåp.

Fortfarande inte lärt mig

Jag har levt med min nya mage i ett år nu, lite drygt. Jag har fortfarande inte lärt mig att jag t ex inte kan äta 50 gr choklad i en hast. Blodsockret dippar, jag blir stentrött och vår värmevallningar. Inte bra! Hur svårt är detta att banka in?!

Vård istället för administration!

På grund av lång kö för gastric-bypass-operationer inom sjukvården där jag bor, så gjordes min operation på Ersta sjukhus. De skulle också ha hand om mina efterkontroller. Efterkontrollerna nära operationen kändes inte så angelägna för min del, så jag skippade dem. Däremot börjar det kännas angeläget att få komma på en årskontroll. Testade först mitt hemma-sjukhus, men de ville inte kolla mig, utan jag blir hänvisad till Ersta. Testade sen Ersta för två veckor sen, och de lovade att återkomma. Nu ringer jag igen för att se hur det går med en kallelse. Nä då säger damen på Ersta att hon måste kolla med sjukvården i mitt län om det verkligen är Ersta som ska göra efterkontrollen. Vilket fram och tillbaka! Som tur är så hade jag ett mail från en ansvarig i mitt sjukvårdsområde, där det står att hon talat med Ersta och att det fastslagits att Ersta ska göra efterkontollen. Detta är alltså fem, sex, sju samtal i onödan! Det är väl bara att följa ursprunglig plan! Satsa pengar på vård istället för administration!

Suget är kvar, men hoppet finns nu

Innan min GBP-operation, så sa utredande läkare något i den här stilen "många av de opererade får minskad aptit och slutar att sukta efter sådant som de tidigare ätit mycket av, t ex Digestivekex". Det lät som himmelriket i mina öron! Att ha en minskad aptit! Att inte vara sugen på sånt som man överäter! Jag hade kunnat gett min högra hand för att få uppleva detta!

Efter operationen kan jag säga att för min del är aptiten och suget bara lite lindrigare. Det är den fysiska begränsningen som räddar mig. Och nu har jag lite mer möjlighet att resonera med mig själv och avstå - något som jag tyckte var helt omöjligt förut. Så livet är MYCKET bättre! Inget snack om den saken! (Tack tack tack Dr Secher och Västra Götalandsregionen!) Men man ska inte tro att allt som man hör innan operationen kommer stämma in på en själv. I synnerhet som människan har en god förmåga till selektiv perception - man ser och hör det man vill se.

Så helgerna och allt julgodis och julfika är fortfarande en utmaning för mig. Inget snack om den saken. Lördagar tillåter jag mig att "släppa loss", men jag måste skärpa mig alla andra dagar, så kommer det nog att förbli. Men nu finns hoppet och möjlighet till egenkontroll.....

Bara att ställa in sig

När det är frost, så springer jag inte i skogen. Det blir för halt och hårt. Då får jag springa på löpbandet på gymmet. Det är inte kul alltså. Det kan vara jobbigt nog att ge sig ut i skogen trots att det är härligt när jag väl börjat springa. Men till löpbandet på gymmet krävs det ännu mer motivation. Och en positiv inställning, att bara göra trots att det inte är så kul, samt vara tacksam att jag har ett fint gym att gå till. Jag får tänka på att det bara handlar om några få månader. Jag får tänka på att jag kunnat springa i skogen hela hösten och vara tacksam för det. Utan sån här peppning och tankeverksamhet skulle joggandet inte bli av.....