Dagens lärdom: 1,5 mil är för långt

Jag fick en man-och-barnfri dag igår. Då tänkte jag passa på och träna lite extra. Så jag sprang 1,5 mil på vårt motionsområde. Första gröna milen, sen 5 km-rundan. Det gick bra. Tog visserligen lite drygt 2 timmar, men det gick utan vidare att springa den sträckan hela tiden.

Idag märker jag att det var lite väl mastigt att springa så långt. Jag har ju sprungit milen många gånger nu utan vidare, men detta var lite för mycket. Idag har jag ont i knäna när jag går i trappor, och jag får vänta med att springa igen i några dagar. Så jag får helt enkelt backa i ambitionsnivå. Idag får jag träna på gymmet och kanske bara styrketräning och skippa cross-trainern.

Utan att tänka efter....

....så åt jag just 80 gr polska torkade vetedegsringar. Det är typ snacks. Jag gillar dem jättemycket, men:
1) jag ska inte äta ngt sådant alls
2) jag ska inte äta dem på nolltid

Nu har jag ont i magen, får obehagskänsla i kroppen och förbannar mig själv! Onödiga ca 300 kalorier!

Fortfarande inte lärt mig

Jag har levt med min nya mage i ett år nu, lite drygt. Jag har fortfarande inte lärt mig att jag t ex inte kan äta 50 gr choklad i en hast. Blodsockret dippar, jag blir stentrött och vår värmevallningar. Inte bra! Hur svårt är detta att banka in?!

Springa eller inte med snuva

Frågan är om man ska springa eller inte om man är snuvig. Jag funderade fram och tillbaka på detta hela morgonen, men gick ändå och sprang. Skippade dock min favoritrunda på 5 km och sprang bara 3,5. Och vad härligt det var! En fantastisk morgon med uppgående sol, frisk höstluft och daggfräsch natur! Tur att jag tog mig ut, även om jag är osäker på om det var smart p g a snuvan. Det är ju en "sanning" att man inte ska träna om man inte är helt frisk, men jag vet ärligt talat inte vilka konsekvenserna kan tänkas bli om man som jag oftast struntar i sånt.