Jippi! Dags att springa igen

Det har varit tidsbrist och frusen mark. Så jag har inte sprungit på åtta dagar. Det längtar jag efter och ikväll är det äntligen dags. Mannen lägger barnen och jag går och springer två varv på 2,5:an, eftersom den är upplyst. Kropp och själ längtar!

Ett lyft med nya gymmet

Att byta gym har blivit ett lyft för mig. Det var inget fel på mitt gamla gym heller, men jag kände att jag ändå behövde ombyte. Detta nya är annorlunda och framförallt är bemötandet annorlunda. De allra allra flesta som jag stött på där av personalen, är genuint trevliga och ser sina kunder. Detta gym är också lite mer flärdfullt och konceptet är lite mer utvecklat än de flesta gym, som bara är gym. Här är lokalen utvecklad för samvaro, det går att äta både frukost och lunch eller ta en proteindrink efter passet. En fin shop har de, och ett samarbete med en asiatiskt inriktad skönhetssalong. Verkligen konceptualiserat på ett mycket bra sätt!

Och så är det så trevligt att flera av mina fina väninnor också tränar där! Fina I tränar lika mycket som jag och på samma pass, så henne stöter jag ofta på, och goa L tränar jag med någon gång i veckan. Det blir så mycket roligare!

Det är bra att jag trivs där på gymmet, för alla säger åt mig att springa mindre (för att inte få förslitningar), så jag måste trivas jättebra på gymmet för att kunna låta bli att springa så ofta. Inget gym slår jogging i skogen, men det här kommer en bra bit på väg i alla fall.

Testing testing....good news från hälen och vaden

Hade inte sprungit på en vecka nästan, för jag har haft ont i hälen och vaden. Men igår sprang jag, och 7,5 km för jag inte kunde låta bli. Alltså testar jag om hälen och vaden är med mig.

Ingen smärta idag, thank God! Då är det väl bara att köra igen!!

Borde inte men gjorde det ändå

Jag borde inte springa så länge jag har ont i vaden och hälen. Men jag ville inte låta bli. Jag ville springa. Och då har jag ändå inte sprungit en enda gång denna vecka.

När jag kommit upp på berget började springa så blev det en så stark upplevelse! Det blev som att komma in där kroppen verkligen vill vara! Att sätta på en handske som är superskön och passar perfekt. Allt kändes så perfekt, att jag fattar att det jag skriver låter lite väl "over the top". Men så var det, det var så otroligt skönt!

Det hade blivit mörkt innan jag kom iväg och det var lite bra. Då var jag tvungen att springa lungt för att något så när kunna se var jag sätter fötterna. Längst bort på 5 km-rundan är det väldigt väldigt skogsmörkt! Och det var nog bra, så kunde jag inte bli för ivrig.

Känslan efteråt var skön som vanligt, men vid stretchingen känner jag att jag är otroligt stel i skuldror/axlar/nacke. Idag har jag som förväntat fortfarande ont i vaden och hälen, men inte värre än innan jag sprang. Ingen idé att hålla inne med springandet? Jag ger smärtan en vecka till, sen kör jag som vanligt. Det är för skönt för att låta bli.

Balsam för själen men inte för hälen

Vilken underbar morgon att springa! Rätt varmt var det, och uppe i skogen var det dimmigt dimmigt. Men jag älskar att springa i skogen, det är helt annorlunda rent känslomässigt än att springa i stan som jag gjorde igår. Det är bra att jag hittat tillbaka till skogen. När jag slutade rida, så blev det inte så att jag kom ut i skogen och jag märker att det är angeläget för mig.

Men i helgen får jag lugna mig med springandet - jag känner av hälsporren i höger fot och senfästet i vaden. Grrr och morr.... Det får lov att gå över snabbt, jag ger det helgen. Imorgon ska jag försöka komma iväg och simma och på söndag gymmet, men sen på måndag kommer jag att vilja ge mig  ut.

Pressad tid även på 5 km

Det tog emot rejält att springa idag. Så trots min ambition att ta i ordentligt, så fick den första kilometern springas i maklig takt. Men sen kändes det bättre och jag tvingade mig att hålla ett genomgående högre tempo. Andningen blir annorlunda, flåset mer markant, armbågarna mer utåtvinklade och steget längre. Sen vill jag gärna skjuta bak beckenet (bli mer svankryggig) och det måste jag hålla emot, annars riskerar jag att få ont i foten och/eller vaden.

Tiden på 5 km förbättrades från 38-40 minuter till 35,5 minuter (fortfarande ingen racer-fart, jag vet). En sån här springning är inte speciellt njutfull när jag springer. Men efteråt är det mycket skönare.

Faktiskt en bättre tid!

Jag har i "evigheter" sprungit 7,5 km på 57-59 minuter. Irriterande nog förbättras aldrig tiden. Förrän idag. Då sprang jag på 55 minuter. Se där ja! Även jag kan förbättra min tid!

Analys: dels har jag tränat lite andra muskler den senaste tiden, men dels så har jag blivit peppad att ta i mer. Den peppande personen ledde ett pass som jag har varit på två gånger. Hon sa (på ett ungefär) det som jag läst/hört många gånger förut: "Du måste TA I och köra även om det blir obehagligt och du vill sluta, annars blir det inget förbättrat resultat!". Så jag tog väl i extra idag på min vanliga runda. Och förbättrade.

Varför blev jag just inspirerad av den här tjejen? Det måste jag tänka på ett varv....dels är hon duktig, dels är hon bestämd (no bullshit), dels levererar hon och "är med" på något sätt. Hur kan jag få ut mer av henne?

Jogging som spänningsupplösare

Igår hade jag ett viktigt möte, som resulterade i anspänning både i kropp och själ. Efter mötet var jag helt urlakad, både fysiskt och psykiskt. Då hade jag verkligen velat gå ut och springa. Det är en jättebra metod för mig att bli lugn i själen och avslappnad i kroppen. Tyvärr fick jag vänta till i morse med att springa, men det var lika härligt då. Efteråt: frid i sinnet och skön känsla i hela kroppen. Idag kändes det till och med extra skönt medan jag sprang.

Kaloriåtgång i joggingspråret

Sitter och skriver ett avsnitt om kaloriåtgång vid fysisk aktivitet till operationsboken. Då hittade jag en (vad det verkar) bra sajt som heter http://www.caloriesperhour.com/. På denna sajt kan man beräkna sitt kaloriintag av det man äter, men även sin kaloriåtgång baserat på sin fysiska aktivitet, med en del personliga inställningar.

Där beräknar jag att vid min vikt och jogginghastighet så går det åt 350 kcal per 5 km-runda och 550 kcal per 7,5 km-runda. Skillanden mellan att springa 5 eller 7,5 km är alltså två glas vin (omräknat i kcal om ett glas vin är 1,5 dl).....

Långbyxor på

Nu är det lite väl kallt att springa i knäkorta joggingbyxor. Det kände jag definitivt i morse. Idag blev jag inte riktigt varm förrän efter halva 7,5 km-sträckan. Så nu är det långbyxor på! De gamla långa joggingbyxorna har blivit för stora, så min man har vänligt nog varit på sportbutiken och köpt mig ett nytt joggingkit. Det ser jag fram emot att testa!

Faktiskt för ont i halsen

Jag har under sommaren haft möjligheten och inspirationen och determinationen, att träna i princip dagligdags. Det har inte blivit många luckor, men fler rundor jogging än pass på gymmet, om jag säger så. Jag har prioriterat att träna, även om det blivit sent vissa dagar.

Men igår och idag sätter faktiskt ett ordentligt halsont stopp. Jag springer normalt även om jag är lite krasslig, men den här hostan och halsontet sitter långt ner i lungorna känns det som och det känns som idiotiskt att trotsa just denna känsla. Imorgon får jag dock ge mig ut och gå istället, även om jag tycker att det är tradigare än att springa. För trots några dagar med KanJang och superslemlösaren från Tyskland (som även finns i Spanien visade det sig), så känns det ordentligt i halsen. Promenad får helt enkelt duga.

Äntligen inget regn

Solen tittar fram efter ett dygns konstant regnande. Hoppas det håller upp tills efter middagen, så att jag slipper springa i regnet. Måste jag så måste jag, men jag har förskjutit springandet hela dagen för att slippa bli genomvåt. Snart är det ingen tid kvar att skjuta fram springandet på, så det är därför jag håller tummarna.

I ur och skur

Det är inte så kul att gå ut och jogga när det regnar, det kan man inte påstå. Men det är bara att göra det ändå (just do it!). När en ösregnskur dragit över gick jag ut och sprang. Det fick väl fortsätta regna då, men hade jag inte gett mig ut, så hade det förmodligen inte blivit någon jogging. Tänkte att jag kanske kunde ta den kortare rundan idag (4 km istället för 5,5), men när jag var i vägskälet mellan korta och långa rundan, så kändes det för kort att bara springa den korta. Visst var jag blöt när jag kom hem, men jag hade också med den härliga efter-jogging-känslan.

Att springa varje dag

Denna vecka har jag möjlighet att springa varje dag. Jag vet inte hur lång rundan är, men om jag ser till tiden som jag springer på, så är den ca 5,5 km. Det är väldigt skönt att springa denna runda, underlaget är perfekt och största delen av rundan går inne i skuggan i skogen, så luften och miljön är härlig. Jag är nöjd!

Jogging varje dag

Där jag är just nu, finns det underbara grusvägar precis runt knuten. Jag kan bara gå ut och springa. Så det ska jag passa på att göra varje dag medan resten av familjen äter frukost och tittar på TV (här finns alla kanaler man kan önska sig och lite till).

Ska bara äta upp min miso-soppa med extra tofu och extra alger, sen drar jag!

Springa som prio 1

Direkt när jag kom hem från min resa, lämnade jag över ungarna och gick upp till fritidsområdet och sprang. Efter att inte ha sprungit på en vecka, så var det så skönt att återigen ge sig ut. Det kändes lätt och skönt. Dagen efter sprang jag igen. Då gick det trögare, det var nog fortfarande lite väl varmt.

Men det konstiga är att oavsett hur lätt eller trögt det känns att springa, så diffar tiden bara på tre minuter. Och att jag tidsmässigt över huvudtaget inte har förbättrat mig tidsmässigt på säkert ett år, det är irriterande. Det är bara över lag lättare att springa. Men jag kan liksom inte ta fart. Ja ja, huvudsaken är väl att jag är igång och att det är så härligt.

Nära ögat att motionen inte blev av

Igår var det nära ögat att jag inte kom ut att springa. Var på väg på förmiddagen, men insåg att om jag går iväg nu, så blir det så stressigt med allt annat som ska göras. Så jag bestämde mig att springa på kvällen istället. Men allt blev sent och jag kan säga att det tog emot när jag strax innan 22 åkte till joggingspåret. Jag gäspade också hela vägen upp.

Men jag vet ju att det är magiskt! Efter några hundra meters jogging så kommer kropp och själ igång! Och det gick faktiskt extra lätt och bra att springa, även om den nedrans tiden inte förbättrar sig. Så när jag var hemma en timme senare, då var jag pigg och nöjd. Men det gäller att bestämma sig, annars är det superlätt att inte komma ut.

Jogging direkt på morgonen

Idag var jag tvungen att gå ut och springa direkt efter det att jag stigit upp, annars skulle jag inte hunnit träna idag. Det tar emot för kroppen att direkt från sovandes bli springandes. Men det går det med, och efter ett tag är vi igång, kroppen och jag. Sen blir det så där härligt igen när jag springer i solen, förbi några små sjöar och förbi kohagen. En bra början på dagen!

7,5 km min favorit

Fem-km rundan får nu se sig bräckad som favorit. Jag tycker nu att det är skönast att springa 7,5 km. Det tar en timme, det är lagom. Och rundan är fin. Fem-km går för fort och en mil är (mittersta biten) inte så kul att springa.

Dagens lärdom: 1,5 mil är för långt

Jag fick en man-och-barnfri dag igår. Då tänkte jag passa på och träna lite extra. Så jag sprang 1,5 mil på vårt motionsområde. Första gröna milen, sen 5 km-rundan. Det gick bra. Tog visserligen lite drygt 2 timmar, men det gick utan vidare att springa den sträckan hela tiden.

Idag märker jag att det var lite väl mastigt att springa så långt. Jag har ju sprungit milen många gånger nu utan vidare, men detta var lite för mycket. Idag har jag ont i knäna när jag går i trappor, och jag får vänta med att springa igen i några dagar. Så jag får helt enkelt backa i ambitionsnivå. Idag får jag träna på gymmet och kanske bara styrketräning och skippa cross-trainern.