Det tar emot - men går bättre och bättre

Idag tog det emot när jag var uppe och sprang femman. Det kändes trögt hela vägen och jag tänkte nästan hela tiden "är jag inte framme snart". Men i och med att jag nu ser en koppling mellan menscykel och prestation, så behöver jag inte fundera något länge över varför det går trögt.

Tiden blev ändå bra för att vara mig, jag springer nu på 40 minuter. När jag började springa 5 km, så sprang jag på 46. Så det går bättre och bättre, även om det går långsamt.

Jag började springa när jag vägde 94 kg och nu väger jag 10 kg mindre och har blivit starkare, så det är klart att tiden blir kortare. Och det är mycket mindre jobbigt, naturligtvis.

Vad tacksam jag är att jag började springa! Det ger så mycket! Jag har aldrig gillat att spriga tidigare, har t o m avskytt det och tyckt det varit löjligt med all hallelulja kring löpning. Men nu fattar jag! Sent ska syndaren vakna!