Snöjogging

I morse när jag sprang min 5 km-standardrunda, så snöade det, och det var snö i spåret. Än en gång är jag så tacksam för att jag är så motiverad! Det var halt och kallt, men det var härligt ändå. Jag valde skogen istället för gymmet, men började ångra mig när jag såg att parkeringsplatsen var tom och snön yrde in i örat och kladdade igen glasögonen. Som vanligt är det najs när man väl kommit ut och ännu bättre när man är klar.

Fick springa långsammare p g a att det var halt, men också för att jag var tvungen att koncentrera mig på att springa rätt, utifrån sjukgymnastens rekommendationer (se föregående inlägg). Och banne mig, jag känner inte av vaden efter denna runda! Håller tummarna för att detta håller i sig även efter helgens träning.