Sen Lillemans födsel för fem år sedan, har jag ett muskelbråck mellan naveln och typ blindtarmen. Det gör att tarmen hamnar i kläm. Det har länge gått bra att leva med detta, men nu är det nog stopp. Förmodligen är det så att nu när jag gått ner så mycket i vikt, så finns det mer utrymme i buken och mer tarm hamnar i kläm.
I april fick jag mitt första smärtanfall p g a detta och i 2-3 timmar höll en svår och konstant smärta i sig. Då åket vi till sjukhuset och på vägen dit gick smärtan över lite, och resten kunde läkaren massera ner. I onsdags var det samma sak fast värre. I sex timmar låg jag och hade jätteont och bara hoppasdes hoppades att jag inte skulle behöva uppsöka sjukhus, vilket jag inte gjorde. Men så redan igår tisdag så kom en sådan smärta tillbaka! Och nu höll det i sig i åtta timmar, och då kände jag att jag nog ändå måste upp till sjukhuset.
Så mamma och jag åkte till sjukhuset (via vårdcentralen med 1,5 timmes väntan där). Hela tiden ordentliga smärtor. När vi till slut får träffa läkare, så börjar smärtan ge sig, men tarmbiten utanför bukmusklerna är fortfarande stor och spänd. Läkaren och jag bestämmer att vi idag bara försöker få ner tarmen igen och att hon ser till att min inplanerade brockoperation (tillsammans med bukplastik) skyndas på. Så jag får Stesolid och smärtstillande i armen och så knådar hon ner tarmen. Vilken skillnad!
Halv 3 på natten kan vi åka hem och stackars mamma som suttit med, slipper äntligen sitta på en hård stol och frysa.
Idag är jag trött och kommer hoppa över träningen. Smärta i så många timmar + den där omgången Stesolid är förmodligen orsaken. Jag har också varit på Babyproffsen och köpt ett band som man normalt sett stödjer gravida magar med, men jag drar det tight över brocket, så kanske tarmen håller sig där den ska.
Phu! Måtte operationen snart kunna göras, men helst efter resan i början av augusti.
15 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar