lördag 30 oktober 2010

En vända till till akuten - åhh så trött jag blir

Nu var det några månader sedan jag hade krångel med att tarmen fastnar i muskelbråcket i magen. Innan dess hade jag några anfall som jag kunde hantera hemma med medicin jag fått. Men i torsdags var det dags igen. På bussen hem började det göra ont och när jag kom hem tog jag medicin, men det hjälpte inte, så några timmar senare fick jag åka till akuten och blev intagen direkt. Barnen står och gråter: "mamma du kommer väl hem sen" och allt kvällsfix får lämnas till mannen.

Det tog tre doser morfin och två doser stesolid innan det gick att hantera bråcket utan för stor smärta, och att trycka tillbaka tarmen tillbaka bakom bukmusklerna. Jag var ordentligt groggy efter det och låg kvar i över en timme. Hela fredag fm var jag också påverkad. Trots böket och obehaget: tack snälla akuten för att det går att få hjälp så snabbt och bra!

MEN! När ska de operera mig?! Hur många kostnader ska jag dra på sjukvården med mina akutbesök?! Jag var i kontakt med operationsplaneraren för ca två veckor sen, och då var hennes största bekymmer att hon inte kunde synka sig själv med operationsplaneraren för doktor nr 2 som ska vara med vid denna op (de ska vara två, eftersom en ska fixa muskelbråcket och en ska fixa bukplastiken). Men hur svårt kan det vara att synka två läkare?! Ska jag behöva vänta ytterligare och riskera fler besök på akuten på grund av vad för mig inte kan vara annat än taskig organisation?! Nä nu är det dags att agera talibanmässigt och tjata ner de där operationsplanerarna, för annars verkar jag få vänta till dödagar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar