Det härliga med att röra på sig

Igår skulle jag springa och sen åka in till stan och kolla efter en ljudbok. Därför skippade jag att ta bilen upp på berget, för att slippa parkera i stan. Jag tog cykeln, och som alla i denna stad vet, är det ingen lek att komma upp till berget. Det går uppför i någon kilometer, och den sista biten går med 12% lutning uppåt. Jag har inte tagit mig upp för backen manuellt på rätt länge.

Det var visserligen lite kämpigt att ta sig upp, springa 7,5 km, cykla ner för branterna (och bromsa ner för backarna), samt ta vägen hem via stan. Men det är så härligt! Det är så härligt att göra detta utan någon jätteansträngning, kroppen är med och den är stark och seg (men inte så snabb). Det är eufori att röra på sig nu för tiden! Jag är så otroligt tacksam för att jag med ren viljestyrka stretade på när jag var jätteöverviktig, så att jag nu verkligen kan njuta av rörelse. Och nu när jag väger 45 kg mindre, så känns det "lätt som en plätt". Tacksamhet!!

Göra lite annorlunda

Ur ett vetenskapligt perspektiv verkar det vara så, att lågintensiv och långvarig träning (långa träningspass) är det som gör att man förbränner fett utan att bygga mycket mer muskler (som väger mer per volymenhet än fett). För att gå ner i vikt bör jag alltså snarare träna längre pass än styrketräna. Den vetenskapliga förklaringen är att om lagret av glykogen förbrukas i musklerna, så tas energi från fettet. Men i musklerna finns en hel del glykogen, så det räcker för de kortare passen. Det gäller att förbruka dessa reserver genom att träna lågintensivt under längre tid.

Det passar mig bra. Längre turer i skogen och mindre tid på gymmet. Idag sprang jag någon kilometer längre och det blev på stigar genom skogen. Det ger en annan upplevelse och träning än att springa på cykelvägar och annan asfalt. Jag springar gärna längre än så, när jag väl kommit igång kan jag hålla på ett tag. Det handlar mer om tid att jag inte oftare springer längre än typ sex kilometer. På lördag ska jag dock fira min ettårsdag som löpare med att springa milen. Så långt har jag inte sprungit än, så det blir intressant att se vad kroppen tycker om det.

Har jag varit starkare?

Jag fyller 40 om en vecka ungefär. Jag ser fram emot det och är så nöjd med livet. Visst finns det grejer som skaver, men på det stora hela är jag så nöjd. Och i så här bra form har jag nog aldrig varit, kanske i tonåren? Stark och bra kondition (utifrån mina mått mätt) och det är härligt.

Idag var jag och simmade 1500 m. Crawlade nästan hela tiden, bara några längder bröstsim. Först tar det alltid emot, men om jag bara fortsätter trots att kroppen stretar emot, så går det över och jag kommer in i ett härligt flyt. Så det tog 46-47 minuter att simma 1500 m (60 längder) och det är jag så glad och tacksam över. För några år sedan orkade jag inte crawla mer än varannan längd och jag simmade 1000 meter på 40 minuter. Det är skillnad det! Härligt!