Det härliga med att röra på sig

Igår skulle jag springa och sen åka in till stan och kolla efter en ljudbok. Därför skippade jag att ta bilen upp på berget, för att slippa parkera i stan. Jag tog cykeln, och som alla i denna stad vet, är det ingen lek att komma upp till berget. Det går uppför i någon kilometer, och den sista biten går med 12% lutning uppåt. Jag har inte tagit mig upp för backen manuellt på rätt länge.

Det var visserligen lite kämpigt att ta sig upp, springa 7,5 km, cykla ner för branterna (och bromsa ner för backarna), samt ta vägen hem via stan. Men det är så härligt! Det är så härligt att göra detta utan någon jätteansträngning, kroppen är med och den är stark och seg (men inte så snabb). Det är eufori att röra på sig nu för tiden! Jag är så otroligt tacksam för att jag med ren viljestyrka stretade på när jag var jätteöverviktig, så att jag nu verkligen kan njuta av rörelse. Och nu när jag väger 45 kg mindre, så känns det "lätt som en plätt". Tacksamhet!!