En mils vandring med flera

Igår gick jag, mamma, Sportkillen, hans kompis L, Ls mamma A och deras hund en av de enmila-vandringar som organiseras ofta i våra trakter under vår och höst. Denna vandring gick genom storslagen och bitvis utmanande natur i ett härligt vårväder. Det var massor med folk som gick, så bitvis fick vi bromsa tempot, men visst blev vi svettiga på ryggen i alla fall.

Sportkillen och L gick säkert 1,5 mil! De sprang fram och tillbaka, gjorde avstickare i sidled, sprang upp för branter och ner för stup, och gjorde hopp-trix hela tiden. Nog för att jag är pigg av mig, men den där energin är jag långt ifrån! Ingen av killarna gnällde ett pip under hela tiden, och bitvis var vandringen verkligen utmanande. Så det blev en härlig kväll!

Barnen i joggingspåret + tunga backar

Vilket flyt jag har haft i em! Förberedde middagen i morse, så jag behövde bara koka gröna bönor i em. Middagen var alltså snabbt avklarad och ingen klagade på maten. Bytte om på alla ungar till springkläder och åkte till motionsområdet.

Solen sken för fullt. Lilleman sprang 950 meter i ett knattelopp, medan Pellan och Sportkillen sprang/gick 2,5 km under Sportkillens ledning. När ungarna sprungit klart gav jag dem en påse fika och förmaningar om att stanna på lekplatsen, och så gick jag själv och sprang 4 km, vilket för mig tar typ en halvtimme.

4 km-banan är verkligen inte min favorit. Den är för kort för att jag så där riktigt ska komma igång, och den är backig, vilket jag tycker är jättejobbigt. Men jag tänkte ta den som omväxling och för att den gick fort medan ungarna roar sig själva.

När jag kommer tillbaka, leker de utmärkt på styrketräningsplatsen och testar olika styrkeprov. Ingen vill gå hem.