Utmaning att vara på resande fot

Det är en utmaning att hålla en vettig diet när man är på resande fot. Trots att jag tar med mig mellanmål och vet att jag mår bäst av att inte försöka att äta upp hela ute-lunchen, så blir det alldeles för mycket mat och onyttigt när jag är på resande fot. Det blev inte heller bättre av att det i Varberg har öppnat ett bageri vid skolan - ett bageri som inte är av denna värld! Vilka bakverk! Vilka bullar! Vilket bröd!

Jag känner mig proppmätt hela dagen och blir frustrerad över att ögat vill mer än vad jag kan äta. Och i nästa sekund är jag helt supertacksam över att jag inte KAN äta allt längre som ögat efterfrågar.

Göra lite annorlunda

Ur ett vetenskapligt perspektiv verkar det vara så, att lågintensiv och långvarig träning (långa träningspass) är det som gör att man förbränner fett utan att bygga mycket mer muskler (som väger mer per volymenhet än fett). För att gå ner i vikt bör jag alltså snarare träna längre pass än styrketräna. Den vetenskapliga förklaringen är att om lagret av glykogen förbrukas i musklerna, så tas energi från fettet. Men i musklerna finns en hel del glykogen, så det räcker för de kortare passen. Det gäller att förbruka dessa reserver genom att träna lågintensivt under längre tid.

Det passar mig bra. Längre turer i skogen och mindre tid på gymmet. Idag sprang jag någon kilometer längre och det blev på stigar genom skogen. Det ger en annan upplevelse och träning än att springa på cykelvägar och annan asfalt. Jag springar gärna längre än så, när jag väl kommit igång kan jag hålla på ett tag. Det handlar mer om tid att jag inte oftare springer längre än typ sex kilometer. På lördag ska jag dock fira min ettårsdag som löpare med att springa milen. Så långt har jag inte sprungit än, så det blir intressant att se vad kroppen tycker om det.

Siffrorna på vågen rör sig

Det har rört sig neråt på vågen. Pytte pyttelite, men de första siffrona visar 77 och inte 78. Man får vara glad för det lilla.

Intessant mätning

Idag har jag gjort en fördelningsmätning på det nyaste och fräschaste gymmet i stan. Med hjälp av ström har jag fått uppmätt hur stor del av mig som består av fett, vätska och muskler. 23,4 kg är fett (borde vara max 17,9 kg för mig personligen), 28 kg är vätska (borde vara max 21,8 kg för mig personligen) och 26,6 kg är muskler (borde vara minst 24,6 kg, så jag ligger över det). Intressant, eller hur? Alltså att man kan mäta så här.

Konsultens råd till mig, för att komma ur dödläget i min viktminskning, var att äta direkt efter träningen, med motiveringen att eftersom jag tränar så mycket, så måste kroppen direkt få energi för att inte ställa in sig på sparlåga utan vara säker på att efter ansträngning kommer energitillförsel. För mig låter det inte speciellt troligt att det ligger i det, men det är värt att testa. Vad säger mamma närinsfysiologen om den teorin?

UPPDATERING: Mamma säger att denna teori förmodligen inte stämmer. Och så förklarar hon på ett mycket trovärdigt sätt att i musklerna finns det lagrad energi i form av glykogen. Det finns 100-400 gr glykogen i påfyllda muskler; ju mer vältränad man är desto mer glykogen man kan lagra. Om man äter ännu mer så lagrar kroppen överskottet av energin i form av fett. Jag som är hyfsat vältränad bör ha 200-250 gr glykogen i musklerna. På mitt träningspass gör jag av med kanske 400-500 kcal, vilket man får av 100-120 g glykogen. Det innebär att jag på ett träningspass inte ens tömmer lagret av mitt glykogen, vilket är förutsättningen för att musklerna ska kräva mer energi, från antingen mat eller fettdepåer.
Dessutom uppmanade gymkonsulten mig att variera träningen. Detta hör man också ofta - att samma träning "dag ut och dag in" inte skulle ge lika mycket viktminskning/muskelbyggande som varierande träning som "chockar" kroppen. Undra om det verkligen är sant?

Men i övrigt är jag nöjd med mätningen och gymmet hanterar dessa mätningar seriöst och kunnigt.

Maginfluensa utan mage?

Igår kväll trodde jag att jag hade drabbats av maginfluensa. Som tur var kunde jag efter ett tag gå och lägga mig och somna, och idag mår jag bra. Men då slår det mig: kan man ha maginfluensa om man har en bortkopplad mage? Var i systemet är maginfluensan liksom aktiv?

Jobbigt besked till läkare

Idag fick jag skriva följande till min läkare:

Hej!

Nu är det 28 dagar sedan jag fick beskedet om att jag måste gå ner till 74 kg innan jag kan bli aktuell för en bukplastik kombinerat med en annan aktuell operation. Utgångsläget för mig var 78 kg, då hade jag gått ner 42 kg från gbp-op.

För att gå ner dessa ynka (?) kg tog jag bort allt godis och fikabröd, skippade vinet (förutom på min 40-årsdag) och allt mjukt bröd. Dessutom ökade jag motionen från fyra dagar i veckan till sju dagar i veckan. Bara två av dessa dagar har jag inte motionerat. Två dagar bestod motionen av entimmes motionspromenader. Men de allra flesta dagar har jag antingen sprungit 35-45 minuter, eller tränat på gym lite drygt en timme (30 min crosstrainer, lite drygt 30 minuter styrketräning) per gång. Dessutom är min nivå på vardagsmotion hög redan som tidigare.

Resultatmässigt så sitter tighta kläder lite bättre och det finns tydliga tecken på att det hänt något på kroppen. Men nu till det otroligt frustrerande: vågen står helt still!! Jag blir otroligt frustrerad. Det tar verkligen emot att pulverbanta ner sig också, eftersom jag vet att då går det först och främst åt muskler och inte fett. Jag ser ju också på kroppen att det händer saker, så jag önskar att det gick att mätas med andra verktyg (t ex fördelningen av kroppsfett och muskelmassa) än bara kg på vågen. Finns det något annat sätt att mäta?
Det man i alla fall kan konstatera är att jag än så länge inte kommit ner i den krävda vikten för op, så min plan om att lyckas med detta inom 4-6 veckor (som jag mailade dig om för snart fyra veckor sedan) har misslyckats, trots att jag ansträngt mig ordentligt. Under en längre period är det för mig i min livssituation orealistiskt att träna varje dag, så jag måste återgå till 4 dagar i veckan.

Vänliga hälsningar från MaBo

Slut på brevet. Jobbigt nederlag för mig i alla fall, som var så säker på att jag skulle greja det.

Two flajs in one smell

Idag tog jag fram cykeln. Och cyklade med Sportkillen till årets första fotbollsträning. Jag lämnade honom där och gick ut och sprang. Sprang delvis i skogen och det är så HÄRLIGT att det går att springa i skogen igen! Det blir en helt annan upplevelse, och mycket mer spännande. Porlande vatten, årets första tussilago, härliga dofter, skönt underlag. Sen kollade jag de sista 10 minutrarna på Sportkillens spel.

Folk undrar ofta hur jag hinner med att träna så mycket som jag gör. Bortsett från att verkligen prioritera träningen, så passar jag ofta på att slå två flugor i en smäll, som här. Fotbollsträning + jogging. Och så cykla dit och hem, kanske 3 km i vardera riktning.