Lagar mat på helgerna

På helgerna passar jag på att laga mat. Först så måste ju en hel del mat lagas som också ätes på helgerna, eftersom vi alltid äter lagad mat två gånger om dagen. Sen vill jag ju gärna att det blir över så att jag får luncher eller om det kan räcka till någon middag.

Lördag lunch: Kokade kyckling och gjorde kycklinggryta med curry och äpple, och till det rött ris. Surkålssallad (inte ungarnas smak) till mig  och broccoli (inte min smak) till ungarna.
Lördag middag: Kolja i ugn, bara med smör och örter och lite av kycklingbuljongen från lunchen. Tyvärr fiskpinnar till ungarna, det har ännu inte gått att få dem att äta riktig vit fisk, bara lax. Potatis till det. Grönsakerna har jag glömt bort.
Söndag lunch: Köttfärslimpa i ugnen med potatis och morötter i samma form - alltså allt på en gång! Det var ett nytt recept för mig från en gammal Vår kokbok - men värt att göra om. Pellan var skeptisk, men Lilleman sa att det var det godaste han ätit.
Söndag middag: Riktig höstgryta på märgpipa och rotsaker med fullkorns-penne. Det var så gott att det tarvade ett glas rött vin till.

Det gäller att inte känna efter för mycket

Om träningen ska bli av, så gäller det att inte känna efter för mycket. Jag tränar alltid så länge jag inte har feber (vilket inte har hänt på flera år) - om jag är trött, om jag är småförkyld, om jag har ont någonstans.  Min erfarenhet är nämligen att det inte blir värre av att träna, i många fall blir det t o m bättre, när det gäller t ex smärta.

Samtidigt så hör man ju att man inte ska träna när man inte känner sig helt 100, men jag får aldrig svar på exakt varför. Jag tror mer att det där är råd som elitidrottare får och ska hålla sig till, men som motionärer gärna tar till för att slippa. Känner man efter för mycket, så kommer de flesta allt för ofta att ha ont, och då blir träningen inte av. Och det är vetenskapligt bevisat - att genomförd träning förbättrar livet.

Att prioritera tid för träning

Igår på gymmet överhörde jag en konversation mellan, vad jag uppfattade det som, två 40+ tjejer som just skulle börja träna och var på sin introduktion. Redan efter någon minut börjar den ena gnälla på att det är jobbigt och tungt och att hon ändå inte kommer att ha tid att träna, hon jobbar ju skift. Hennes väninna säger att då får hon väl träna på förmiddagen om hon jobbar kväll..... ja i den stilen höll de på.

Men detta är bara att inse: det tar tid att träna. Alla har den tiden. Sen är det bara en fråga om prioritering. Så enkelt är det! Titta mindre på TV, shoppa mindre, renovera mindre, arbeta mindre, prioritera andra mindre, ställ högre krav på den du lever med eller ungarna, tacka nej. Det finns massor med tid att skala av för att hinna träna.

Jag har objektivt sett inte heller tid. Heltidsjobb, ensamstående under veckorna, tre mindre barn, ingen släkt på plats som kan avlasta utan planering osv. Men jag har bestämt mig. Skalat av annat.

För till skillnad från TV-tittande och annat, så är träningen en investering i ett bättre och kanske längre liv. Så det är bara att välja hur man vill ha det.

Föreläsning med Paulún

Här om dagen var jag med mamma (som ju är näringsfysiologisk expert) och lyssnade på en föreläsning med Fredrik Paulún. Jag har varit rätt avvaktande mot honom, har tyckt att det är väldigt mycket marknadsföring och försäljning av böcker och produkter kring honom, men faktum är att karln inte alls är så snuttifierad och krängig som jag hade förväntat mig. Och ISO-dieten som han nu formulerat är faktiskt den bästa (vettigaste, mest balanserade) diet som jag tagit del av. GI, som var hans förra kommersiallisering, finns det mycket problem med och många missuppfattningar om, men ISO är väldigt balanserat. Problemet med ISO-dieten är att den bygger på beräkningar av energiprocent, och det är inte helt lätt att räkna energiprocent själv. Jag återkommer till det i ett senare inlägg.

Så föreläsningen var intressant, balanserad och i viss mån lärorik och den fick mig att börja ta tag lite extra i maten. Bl a ut med fruktyoughurt och in med riktiga bär + dundermedlet honung till Sportkillens frukost.

Mamma näringsfysiologen tyckte också att Paulún gjorde ett bra jobb - bara några faktatveksamheter och två faktafel (som hon tog upp med honom). Det gjorde mig också positivt överraskad - om mamma inte är kritisk då var det verkligen bra och riktigt.

Kroppen längtar efter träning

Jag hade inte tränat på tre dagar och det känns i hela kroppen: stela axlar, lite svullna leder och en krypande känsla i kroppen. Så i morse när jag vaknade och kom ihåg att jag skulle börja dagen med att springa femman, då blev både jag och kroppen glada. Nu efteråt sitter vi här och är nytränade, nyduschade och med gröt i magen. Och den där sköna efter-tränings-känslan som håller en motiverad. Toppen!

Naturen - en fördel vid jogging

En av de bästa sakerna med att springa är att man får vara ute i naturen - jag springer bara i skogen. Alla dagar har sin tjusning. Imorse var det frostnupet, morgonsolen glittrade så fint i den vita frosten och höstluften var ljuvlig.

Trots att friluftsområdet bara ligger någon kilometer från stan, så är det helt tyst i skogen, bara porlande vatten hörs på ett par ställen. Att lyssna på skogens tystnad är bättre än all musik - det ger frid.

Minus 37 kg på ett år

Idag är det ett år sen jag började gå ner i vikt inför min gastric bypass-operation. Det var mycket blandade känslor då och jag minns att jag en av dagarna i början satt på en hotellfrukost och nästan grinade över att inte få äta. Men det var det värt. Första oktober 2008 vägde jag 37 kg mer än jag gör nu, och jag har gått från BMI 43,5 till 30,5 (och då har ändå en del annan omfördelning skett med muskler och så, eftersom jag numera tränar dubbelt så mycket som förut). Så detta är en dag att verkligen vara TACKSAM!