Återbesök på Ersta 1,5 år efter operationen

Igår var jag på återbesök hos min kirurg Erik Secher på Ersta. Det är 1,5 år sedan jag gjorde min operation.

Resultatet i siffror: BMI har minskat från 44 till 29, omkretsen har minskat med 22 cm, vikten ligger på minus 41.

Resultatet i ord: Fantastiskt! Både operation och tid därefter har varit väldigt enkel för mig. Livet har förändrats så mycket, även om tillvaron i sig inte ändrat sig så värst. Jag har fortfarande överätaren kvar i mig, men har nu åtminstonen fått en fysisk spärr och en mental resonemangsmarginal som jag saknade helt förut. Med det menar jag att jag förut hade extremt kort tid mellan lust att äta och ätandet. Nu har jag lite lite mer tid på mig, då jag faktiskt hinner resonera med mig själv om vad det är jag stoppar i mig och om jag verkligen vill prioritera detta ätande.

Dr Secher frågade mig vad jag har för mål med operationen. Målet för mig har varit att kunna motionera ordentligt och att inte sticka ut, viktmässigt. Så målet är uppnått! All annan viktnedgång, de utseedemässiga fördelarna och så vidare, är bara bonus.

Jag är så tacksam gentemot Västra Götalandsregionen, dr Anders Kylebäck på KSS, Ersta sjukhus och dr Erik Secher. Och jag är tacksam mot mig själv som faktiskt förvaltat denna chans till nytt liv på ett bra sätt.

Att komma i säng

Jag vill verkligen ändra på tiden då jag kommer i säng. Jag vill inte somna när jag lägger barnen, och jag vill själv lägga mig innan 23. Nu blir det närmare midnatt nästan varje kväll, och den där sista timmen är verkligen inte bra. Jag bara börjar äta igen, och det är en stor del av natten som försvinner när nattsömnen minskas från 7 till 6 timmar.

Det är bara det att det är så härligt att äntligen få sitta i lugn och ro och göra det man vill. Dessutom gör jag ofta jobbgrejer (rätta tentor eller läsa rapporter) när ungarna lagt sig, så "min" tid brukar inte börja förrän vid 22. Jag får helt enkelt acceptera det, att det bara blir lite egentid. Sova mer och äta mindre är faktiskt viktigare.

Bråcket krånglar

Mitt muskelbråck krånglar. Eller rättare sagt tarmen som fastnar där. Hade djävulusiskt ont igår, t o m så vi åkte till sjukhuset. På vägen dit blev det bättre, och läkaren fixade resten. Men det var obehagligt, jag hade så ont att jag nästan grät. Förhoppningsvis blir jag snart opererad.

Det var för övrigt en mycket sympatisk underläkare jag träffade. Snabbt kom han in, satte sig ner på ett icke-distanserat avstånd, såg i ögonen, lyssnade, förklarade. Lättad, välbemött och snabbt kunde jag och mannen åka från sjukhuset. I synnerhet Pellan var otroligt lättad när vi kom hem.

Förbereda sig

Är det nu slut med möjligheterna att jogga i stan denna vinter? Kommer jag att vara hänvisad till löpbandet innan våren kommer på riktigt? Ja, det finns en risk för det. När jag sprang igår kväll, efter töande och påfrysning, så var det både halt och hårt på många ställen, och det vet jag inte om kroppen ställer upp på. Jag håller tummarna, för löpbandet är dötrist, tycker jag.

Lyckades!

Det bjöds på tårta på förmiddagsfikat på jobbet idag. Jag övervägde att inte ens gå dit. Tårta innan lunch är verkligen inte bra för min kosthållning. Men jag gick, om inte annat för att det är trevligt att sitta ner med kollegorna. Tro det eller ej: jag lyckades att skippa tårtan! Smakade inte ens. Det känns helt rätt.

Om jag inte hade opererat mig....

Om jag inte hade opererat mig, så kan jag säga att jag aldrig aldrig hade lyckats gå ner i vikt. Det förstår jag klart och tydligt. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på varför, men det hade aldrig gått. Jag har fortfarande i princip samma lust att äta som förut, så jag tackar så mycket för att det nu finns en tydlig fysisk begränsning. Därför kommer jag nog aldrig att bli riktigt smal, men jag är ändå så nöjd med att ha uppnått rörlighet och hamnat nära normalvikt. Mer än så kan jag inte begära. Tack och amen.

Bättre i skuldran

Nu har jag varit hos min fantastiska sjukgymnast, hon som räddat min möjlighet till ett mycket aktivt liv. Hade det inte varit för att hon har schysstat till min kroppshållning, så hade jag snart fått förslitningsskador både här och där, men framförallt i hälsenan och foten.

Nu var jag hos henne för att jag fick så himla ont i skuldran i förra veckan. Jag satt ju och hade seminarier via videokonferens-teknik, och de där stolarna i de salarna kan få vem som helst att stelna. Så jag tror att spänningarna beror mycket på dessa tre dagar. Det blev lite bättre efter träning, men inte helt bra.

Nu har hon lösgjort punkter i nacken, ansiktet, pannan och lite längst upp på skuldran (det gör mest ont i nedre delen av skuldran). När jag låg där så fick jag ilningar i tänder åt vänster i munnen och ett tryck i hela skuldran. Men någon timme efter behandlingen känns det riktigt bra!! Inte vet jag vad den där fantastiska människan gör, men nog är det underverk.