Man får passa på....

Jag inser, att om jag ska hinna träna i alla fall fyra dagar i veckan med mitt nya jobb, utan att försumma familjen ännu mer, så får jag ta tillfällena i akt. Så i morse när vi sovit på hotell i Jönköping, gick jag upp tidigare och åkte till ett elljusspår som jag fått förklarat för mig av hotellpersonalen.

Jag hittade visserligen inte själva elljussprået för det var mörkt, men då sprang jag bara 20 minuter åt ena hållet och så vände jag. Då blev det inte så mycket skogsupplevelse, men det blev ändå sprunget.

Akupunktur mot aptit och stela axlar

Idag har jag varit på akupunktur. Lite kvar på vaden, och jag bad akupunktören att fortsätta med de aptitreglerande punkterna. Jag har ätit mycket mindre de senaste veckorna, men det är svårt att veta om det beror på nya jobbet eller akupunkturen.

Men sen jag började på nya jobbet, har jag blivit stel i nacken och det ville jag att akupunkturen skulle fixa. Och genast efter, är nacken och skuldrorna så mycket bättre, nästan helt bra! Det är verkligen intressant hur mycket den här läkaren i kinesisk medicin kan hjälpa till!

Förutom akupunktur kör han ofta koppning, och idag längst med skulderbladen. Det drar och spänner i skinnet, men efter en liten stund är det bara skönt.

Ja detta är verkligen intressant.....

Tacksam för vardagsmotion

När jag måste åka buss till jobbet (hela denna vecka), så tar det ca 15 minuter att gå från bussen till kontoret, och dessutom brukar jag få cykla som en dåre till bussen (8 minuter från min dörr, tills jag står på busshållplatsen, och då ingår upplåsning av cykel och parkering av cykel - älskar Skövde p g a detta!). Och så lika långt tillbaka.

Det tar allt som allt en timme att åka buss till jobbet, dubbelt så lång tid som att åka bil.

Idag regnade det dessutom i min stad och ösregnade i staden dit jag åker till jobbet, så t o m skorna var våta inuti innan jag kom fram.

Det är alltså lätt att bli irriterad på tiden och böket. Men jag får fokusera på att jag på detta sätt får en ordentlig dos vardagsmotion som inte är att förakta. I synnerhet inte som jag blivit tvungen att dra ner på träningen i alla fall en dag i veckan. Det är svårt att upprätthålla fler träningar än fyra i veckan nu med mina mindre flexibla arbetstider.

Så tack för vardagsmotionen!

En vända till till akuten - åhh så trött jag blir

Nu var det några månader sedan jag hade krångel med att tarmen fastnar i muskelbråcket i magen. Innan dess hade jag några anfall som jag kunde hantera hemma med medicin jag fått. Men i torsdags var det dags igen. På bussen hem började det göra ont och när jag kom hem tog jag medicin, men det hjälpte inte, så några timmar senare fick jag åka till akuten och blev intagen direkt. Barnen står och gråter: "mamma du kommer väl hem sen" och allt kvällsfix får lämnas till mannen.

Det tog tre doser morfin och två doser stesolid innan det gick att hantera bråcket utan för stor smärta, och att trycka tillbaka tarmen tillbaka bakom bukmusklerna. Jag var ordentligt groggy efter det och låg kvar i över en timme. Hela fredag fm var jag också påverkad. Trots böket och obehaget: tack snälla akuten för att det går att få hjälp så snabbt och bra!

MEN! När ska de operera mig?! Hur många kostnader ska jag dra på sjukvården med mina akutbesök?! Jag var i kontakt med operationsplaneraren för ca två veckor sen, och då var hennes största bekymmer att hon inte kunde synka sig själv med operationsplaneraren för doktor nr 2 som ska vara med vid denna op (de ska vara två, eftersom en ska fixa muskelbråcket och en ska fixa bukplastiken). Men hur svårt kan det vara att synka två läkare?! Ska jag behöva vänta ytterligare och riskera fler besök på akuten på grund av vad för mig inte kan vara annat än taskig organisation?! Nä nu är det dags att agera talibanmässigt och tjata ner de där operationsplanerarna, för annars verkar jag få vänta till dödagar.

Jippi! Dags att springa igen

Det har varit tidsbrist och frusen mark. Så jag har inte sprungit på åtta dagar. Det längtar jag efter och ikväll är det äntligen dags. Mannen lägger barnen och jag går och springer två varv på 2,5:an, eftersom den är upplyst. Kropp och själ längtar!

En utmaning att hålla uppe träningsnivån

Enda nackdelen med nya jobbet, är att arbetstiderna inte är så flexibla som på högskolan, och att restiden per dag är mellan 1-2 timmar. Det blir en utmaning att upprätthålla träningen. Ambitionsnivån får stanna vid träning fyra gånger i veckan. Men jag mår egentligen bäst av att träna mer. Jag känner det både till kropp och själ. Vi får se hur det blir.... Helgen blir i alla fall bra, träning både fredag, lördag och söndag. Det tackar jag för!

Firar 2-årsdag!

Idag är det precis två år sedan jag gjorde min gastric bypass-operation. Det är minus 46 kg och ett helt liv senare. Även om det mesta i livet är som det varit. Mindre mat och mycket mer träning bara, men det gör SÅ stor skillnad! Tack sjukvården! Tack till mig själv!